Pontiac Tempest 1964 - Highway Patrol
Pontiac Tempest 1964 - Highway Patrol
 |
|
Första renoveringen |
| Vraket införskaffades 1977 och bestod av en totalt nerkörd "raggarbil" med
skuren motor, defekt växellåda, förstörd inredning och mycket rost. Men det var ju min
första JÄNKARE! Den sk. bilen skruvades ner i smådelar och det mödosamma arbetet kunde
börja: All rost lagades, och ram med framvagn och bakvagn fick sig en översyn och
defekta delar byttes ut. En Buick Wildcat 355:a hittades från en krockad bil och visade
sig vara som ny (endast 7.500mil !) En TH-350 låda kopplades ihop med denna och alltihopa
fick en översyn innan det lackerades och sattes på plats. På bilden har motorn intagit
sin position i den nylackerade ramen och det mesta som är klart nu är sådant som inte
syns utanpå. Att man var en riktig "dåre" var det nu ingen tvekan om. Garaget där första vinters renovering pågick hade ingen värme och bara jordgolv. Man låg där med en mindre snödriva innanför porten och kämpade på... |
|
Färgglatt i slutet på 70-talet |
| Här ser vi en detaljstudie av färgmodet i slutet på 70-talet och en bra bit in på 80-talet. Underrede i vitt, ramen svart, bakaxel i gult och fjädring m.m. i rött. Undras om det inte snart blir mode att renovera bilar tillbaka till denna tidsepok och bli 20-åringar igen... Kliniskt rent och fräscht är det i alla fall även om man inte använder dessa färger idag. |
|
Besiktigad, Juni -79 |
| Bilen är nu körklar och besiktigad i sin första skepnad. Sommaren bjuder på 1000
mil problemfri körning, men man börjar nu att fundera på vad man skall göra med en
"fyradörrars stolpe" som man lagt ner alltför mycket tid på. Det är ju ingen
cabriolet eller coupé så att få vettigt betalt vid en försäljning är inte att tänka
på. Det är nu som idén om att göra något kul av den tar fart! Varför inte bygga en Highway Patrol?... Har inte hört talas om något liknande förut och det bör ju vara en fyrdörrars till ett sådan bygge... Hmmm... |
|
|
Highway Patrol, Sommaren -80 |
| Sagt o gjort. Bilen plockades ner i beståndsdelar igen under vintern -79/-80. Nu hade
man vanan inne och det gick rejält undan. Ny inredning fixades, mycket delar skickades
till krombadet, ny lackering i mörkblått och vitt enligt förebild från 60-talets
Californien Highway Patrol. Ljusrampen på taket beställdes direkt från USA och är
äkta vara med ett rejält ljusflöde som fick den svenska polisen att bli aningens
"avundsjuka". Detaljfinishen höjdes avsevärt och nu platsade bilen med glans i
utställningssamanhang. På denna lokala utställning sommaren -80 fick den ett verkligt trevligt mottagande. Powerträffen samt Wheels Picknick i Örebro gav ytterligare inspiration och när sommaren var slut så påbörjades nästa fas. Av vissa i omgivningen blev man idiotförklarad på allvar när bilen skruvades ner för tredje gången, men nu skulle det bli RIKTIG finish på prylarna! |
|
Tredje gången gilt, Sommaren -81 |
| Bilen plockades alltså ner för tredje gången vintern -80/-81. Alla skruvar, bultar,
brickor och småprylar som inte redan var kromade åkte till krombadet. Fjädrar,
stötdämpare, hjulupphängningar och t.o.m. delar inuti bromsarna åkte samma väg.
Torpedväggen rensades från värmepaket, torkarmotor, styrservo, m.m. och ersattes med en
högglanspolerad rostfri plåt. Värmepaketet handgjordes för att monteras dolt samt
torkarmotor m.fl. prylar flyttades och anpassades till ställen där de inte störde
helhetsintrycket av ett "rent motorrum". Vid sommarens utställningar kan jag
inte påstå att man skämdes för att visa upp kärran. Ett antal artiklar i Wheels,
Power, lokala pressen, m.m. plus ett första pris uppmuntrade denna härliga sommar. På bilden syns hur förgasaren, m.m. speglar sig i torpedväggen. Att putsa och damma i ett par dagar efter varje åktur fick man liksom på köpet... |
|
Nyfikna "kollegor" |
| Att man inte kunde åka omkring och vara anonym i den här kärran blev man varse. De
svenska "kollegerna" var extra nyfikna. Vanlig dialog följer: Är sidepipsen inkopplade? - JASSÅ! - Det får du ju inte ha! Du kan väl inte åka omkring med de där på taket! Funkar dom? - Oj vilket jäkla ljus! Bättre än våra ju... dom kan du väl inte få ha? - JASSÅ har du besiktigat med dem på! Funkar sirenen också? - Jäklar vad det låter! Jag får kolla under huven! - De var som faaaan! - Vilken kromfirma har du anlitat? Waow! Kolla undertill! Blankt som attan! - Vågar du köra när det regnar? Blablabla, blablabla, bla... ... ... ... Kul att träffas! - Kör försiktigt! Tja, så brukade det låta och när vi skiljdes så hade dom alltid glömt det där med att man INTE får köra med kopplade sidepipes... |
|
|
|||
| WHEELS September 1981 | POWER Magazine nr1 1981 |
| Vad hände sedan? Sensommaren -84 byttes kärran in hos Philipsson i Ystad som dellikvik för en Nissan 280ZX. Inbytespriset var riktigt rejält och jag såg därför chansen att få vettigt betalt för den. Det senaste året hade inte bilen brukats mer än mycket sporadiskt och gnistan hade avtagit. (Bilen var ju färdig) Philipsson använde den lite då o då som dragplåster, m.m. och ett år senare fanns den hos Volvo i Ystad/Simrishamn. Där användes bilen ibland vid jippon, m.m. under ca. 2 års tid innan den försvann till Blekinge. Några ägare passerade sedan under en kort period och jag fick rapport från en polare som träffade på bilen. Han upplyste mig om att jag nog inte ville skåda förfallet! Våren -96 letade jag via bilregistret upp nuvarande ägare som haft den sedan -88. Han berättade per telefon att han renoverat upp bilen igen och att han kanske funderade på att sälja... Skull man åka dit o hälsa på... Vågade inte åka dit, den var kanske ett "vrak". Men så fattade jag mod en höstdag -97 och åkte dit för att återse min gamla klenod... Uirk! Det sved verkligen i hjärtat. Att man kunde känna så för en gammal bil visste jag inte. Nov 2004 ÅTERSEENDET!!!
|
 |
