Kiviks Esperöd Arboretet

Historik

Albert E. Wallis föddes den 28 augusti 1860 på Dybecks slott i Vemmenhögs härad, Skåne.

Dybeck var tidigt uppmärksammat för sin trädgård. Linné noterade under sin resa att här fanns valnötsträd, mullbär samt "de mästa hwita liljor jag har sedt".

Kanske präglade denna miljö Albert Wallis ty redan som barn lär han ha intresserat sig för träd, ett intresse som också delades med fadern. Efter studentexamen tog Albert Wallis officersexamen 1883 på skånska dragonregementet. Han avancerade till ryttmästare och begärde 1910 avsked för att helt ägna sig åt skötseln av sitt arvegods Dybeck.

Under många resor intresserade sig Albert Wallis särskilt för odlade barrträd och han blev med tiden en ansedd dendrolog. Plantor köptes för att undersöka vilka som skulle klara det skånska klimatet. 1908 planterades på Dybeck med framgång bl.a. Abies nordmanniana (nordmannsgran), Cryptomeria japonica (kryptomeria), Thuja plicata (jättetuja) och olika vintergröna buskar.

1920 såldes Dybeck till ett konsortium av skånska lantbrukare.

Då hade Albert Wallis efter en tids sökande funnit en ny egendom i Kiviks Esperöd som väl lämpade sig för att odla träd och buskar. De milda vintrarna, den svagt sura, grusblandade och genomsläppliga jorden samt det skyddade läget erbjöd de bästa odlingsbetingelser för alla slags lignoser.

Kring den vackra huvudbyggnaden byggd i 1700-tals stil fanns redan resterna av en äldre trädgårdsanläggning, anlagd av en tidigare ägare Carl Fredrik Fallén, vars huvudsakliga intresse varit insekter. Ytterligare planteringar gjordes av den följande ägaren häradshövding Hagander.

Albert Wallis installerar sig på Kiviks Esperöd.

Han började här snarast plantera barrträd, varav många medfördes från Dybeck. Under åren 1920-25 planterades uppskattningsvis ca 3000 träd!

Professor Nils Sylvén skrev:
"Efter överflyttandet till Kiviks Esperöd ägnade sig ryttmästare Wallis så gott som helt åt sitt dendrologiska arbete. Med en rent av enastående kärlek och ömhet omhuldade han en var av sina många skyddslingar. Tack vare bästa tänkbara vård utvecklade de sig också alla, även de mera ömtåliga arterna, över förväntan väl."

Efter Albert Wallis bortgång förde fru Elsa Wallis, och hennes bror, greve Henrik von Schwerin, arbetet vidare.

Arboretet uppmärksammades under 30- och 40-talet i dendrologiska kretsar.

Nu gjordes inventeringar och studiebesök. Därefter föll arboretet i glömska och underhölls av olika skäl inte. Höst och vinterstormar fällde värdefulla träd, andra dog av ljusbrist i den ogallrade, täta skogen.

1977 bildades Föreningen Kiviks Esperöd Arboretet.

Genom medlemmars frivilliga arbete, genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt genom bistånd ifrån Simrishamns kommun och Länsstyrelsen i Kristianstad har arboretet efter hand röjts och inhägnats.
Inventeringar har genomförts i ett par omgångar, bl.a. av Tor Nitzelius (1982), och informationsmaterial har tagits fram.

Inriktningen på en dekorativ samling.

Detta skiljer Albert Wallis arboretum från flera andra träd- och busksamlingar, där botaniska eller skogliga kriterier varit avgörande vid artval och anläggning. Professor Nils Sylvén avslutar sin nekrolog över Albert Wallis med orden:

"Av allt att döma skola barrträden vid Kiviks Esperöd för vart år som går allt stoltare minna om en av Sveriges mest intresserade och mest storstilade dendrologer."