Kiviks Esperöd Arboretet

Unik samling exotiska träd. Många planterade redan på 1920-talet.


Kort beskrivning av några sevärda träd i Kiviks Esperöd Arboretet.

Vintergrön ek, Quercus x turneri var. pseudoturneri
Vintergrön ek är en hybrid mellan den sydeuropeiska steneken, Quercus ilex och skogsek, Q. robur. Hybriden uppstod före 1780 i England. De gamla bladen fälls strax innan de nya utvecklas och eken är därmed nästan vintergrön. Vintergrön ek är ett sällsynt träd i svenska parker!

Skidhickory, Carya ovata
Skidhickory är ett Nordamerikanskt träd med karaktäristiskt flagnande bark. De stora, sammansatta bladen färgas gyllengula på hösten. Skidhickory tillhör de mest högvuxna och vackra bland hickoryträden. Trädet odlas även för fruktens skull vars kärna har en mild valnötssmak.

Poppelmagnolia, Magnolia acuminata Poppelmagnolian är en snabbväxande trädmagnolia ifrån östra Nordamerika där den förekommer från Florida till södra Kanada. Liksom hos alla amerikanska magnolior inträffar blomningen efter bladsprickningen. De gulgröna blommorna döljs därför delvis i den dekorativa bladskruden.



Junimagnolia, Magnolia hypoleuca
Junimagnoliorna tillhör några av arboretets absoluta sevärdheter. De förekommer i vilt tillstånd från Kurilerna till södra Japan. Arboretets fem äldsta exemplar är mellan 15 och 21 m höga! I början eller mitten av juni utvecklas upp till 16 cm vida, vitgula blommor med röda ståndare. Blommorna sprider en helt sagolik doft som känns på långt avstånd. Junimagnolian sätter frö i stora, rödvioletta kottar.




Junimagnolian (Magnolia hypoleuca) är drottningen bland arboretets träd och får intensivt doftande blommor


Skenkamelia, Stewartia pseudocamellia var. koreana
Skenkamelian är ett litet träd med gles krona. Barken är vackert orangebrun till ljust orange. Blommorna som slår ut i juli är vita, skålformade med orangefärgade ståndarknappar. Bladens höstfärg är ofta intensivt gul-mörkröd.




Skenkamelian (Stewartia pseudocamellia) tillhör familjen av teväxter och kommer ifrån Japan


Kinesiskt tulpanträd, Liriodendron chinense
Det kinesiska tulpanträdet förekommer vilt i Sydostasien och introducerades till Europa så sent som 1901. Trädet är fortfarande sällsynt i odling!




Det kinesiska tulpanträdet (Liriodendron chinensis) har karaktäristiskt och vackert formade blad.


Buxbom, Buxus sempervirens
Buxbom finns planterad som städsegrön undervegetation i arboretets lövträdssamlingar. Arboretets plantor representerar ett urval av de bästa typerna som kan hittas i Skåne. Buxbom är variabel både till bladform och växtsätt, och tillväxer långsamt. I arboretet finns både brett växande buskar och 5 m höga buskträd.



Kaskadgran, Abies procera
Kaskadgranen växer vild i västra Nordamerika. Arboretets tio största exemplar är 22-27 m höga och omfånget på det grövsta trädet är drygt 280 cm. Kaskadgranen men sin blå gröna krona får tunga och stora, över 20 cm långa kottar. Dessa faller under senhösten sönder, sittande kvar på trädet, men kan dessförinnan orsaka att toppgrenar knäcks! Barken är slät och grå, med struktur som huden på elefantben.


Himalayatall, Pinus griffithii
Himalayatallen växer i fuktighetskrävande blandskogar i bergstrakter från Afghanistan till Nepal. Trädet växer fort som ung och utvecklar en tilltalande konisk krona. Kottarna är något böjda och kan bli 25 cm långa!




Himalayatallens trådsmala barr sprider ett magiskt ljus när de rör sig i vinden.


Jeffreytall, Pinus jeffreyi
Jeffreytallen är en Nordamerikansk tall som introducerades till Storbritannien av John Jeffrey, en skotsk samlare. Den växer i kustbergen, upp till 2500 m, från Kalifornien till Oregon. Jeffreytallen har blådaggiga skott och långa barr. Kottarna är mycket stora, ofta över 10 cm, och kan väga 5 hg!




Jeffreytallens enorma kottar har fjäll som är sylvassa och böjda för att hindra gnagare och fåglar att komma åt de värdefulla fröna.


Skogsek, Quercus robur
Skogseken kallas även sommarek för att inte förväxlas med vår andra inhemska ekart, vintereken, Quercus petraea. Skogseken är utbredd över i stort sett hela Europa och når i Sverige sin nordgräns i södra Värmland. Den största skogseken i arboretet har en stamomkrets på 859 cm och kan möjligen vara ifrån 1500-talet!



Japansk tuja, Thuja standishii
Japansk tuja är ovanlig i Sverige men anses vara odlingsvärd till och med zon IV. Barren luktar aromatiskt av citron, eukalyptus och karamell då de krossas!

Orientalisk gran, Picea orientalis
Orientalisk gran växer vild i östra Turkiet och i Kaukasus. Trädet infördes i odling på 1830-talet och känns lätt igen då barren ligger runtom och utmed skotten och ger dem ett axlikt utseende. Barren är de kortaste inom släktet, glänsande och trubbiga. Orientalisk gran är vacker som parkträd!

Japansk cypress, Chamaecyparis obtusa
Japansk cypress förekommer naturligt i Japan och på Taiwan. Den japanska cypressen är ett heligt träd och finns därför planterad i närheten av shinto- och buddisttempel. Trädet kan i naturen bli 30 m högt men växer långsamt.



Makedonisk tall, Pinus peuce
Makedonisk tall räknas som ett av de värdefullaste av alla införda barrträd! Trädet växer naturligt i Makedonien, Nordalbanien samt i bergstrakter i Bulgarien. Makedonisk tall "upptäcktes" 1839 och började därefter användas som parkträd.

Coloradogran, Abies concolor
Coloradogranen är kanske den mest odlade av de västamerikanska ädelgranarna trots att den infördes till Sverige relativt sent, först under slutet av 1800-talet. Dess naturliga utbredningsområde omfattar Colorado, Utah, Arizona och New Mexico. där den växer i bergen på 1000 - 3000 m höjd.

Oregongran, Abies lowiana
Oregongranen är en mycket vacker ädelgran från Nordamerika med brunaktig, korkartad och djupt sprickig bark. Dess utbredningsområde omfattar Kalifornien till Oregon. I arboretet har de nått en höjd mellan 23 och 28 m, och det största trädet har en omkrets på 250 cm.



Ädelcypress, Chamaecyparis lawsoniana
Ädelcypressen infördes till Europa från Nordamerika av skotska plantskolor 1854. Trädet har begränsade naturliga utbredningsområden i Oregon och i Kalifornien. Det finns många sorter av ädelcypress. Sorten 'Wissellii' är ett långsamt växande träd med en vacker stambas, och finns representerat i arboretet med två träd.




Kulturform av ädelcypress (Chamaecyparis lawsoniana 'Wisselii') med vackert formad stam.


Ärtcypress, Chamaecyparis pisifera
Ärtcypressen är ett japanskt träd som gett upphov till många olika trädgårdsformer. Vildformen kom till Europa först 1861. Ärtcypressen är lätt att förväxla med ädelcypressen trots sina ljusare, gracilare skott med inåtvända barrspetsar, skarp hartsdoft och rödbrun avflagnande bark. I arboretet finns träd av sorten 'Squarrosa' med blågröna fluffiga skott.




Pernyjärnek, Ilex pernyi
Pernyjärneken växer vild i centrala och västra Kina. Det städsegröna buskträdet har fått sitt namn efter Paul Herbert Perny, en fransk jesuitmissionär och botanist som bl.a. verkade i Kina. I arboretet finns tre exemplar av pernyjärnek vars taggiga blad är sylvassa.



Cedertuja, Calocedrus decurrens
Cedertujans naturliga utbredningsområde är från Kalifornien till Oregon. Trädet är fortfarande relativt sällsynt i odling i Sverige. Det största exemplaret finns i arboretet! Cedertujan växer relativt långsamt och utvecklar ofta en vacker och regelbundet konisk formad krona.



Hiba, Thujopsis dolabrata
Hiba är ett japanskt träd som infördes till Europa vid mitten av 1800-talet. I Japanska trädgårdar är hiba en av favoriterna bland städsegröna växter. Det naturliga utbredningsområdet är i stort sett hela Japan. Skotten är grova och barren ormfjällsliknande vilket gör trädet lätt att känna igen. Barrens undersida har ett väl avgränsat mönster av breda, vita fält och glänsande gröna kanter.




Den japanska hiban (Hiba japonica) har hönsbenslika kvistar med platta barr och blådaggiga kottar.


Järnek, Ilex aquifolium
Järneken växer vild i både Norge och Danmark men inte i Sverige. Förvildade exemplar kan bland annat hittas i arboretet och på Stenshuvud. Järnekens naturliga utbredningsområde sträcker sig från centrala Europa till Medelhavsområdet och från Mindre Asien till Kina. Några av järnekarna i arboretet har utvecklats till små träd.


Mandaringran, Cunninghamia lanceolata
Mandaringranen är en kinesisk gran, kejsardynastiernas heliga träd, med karaktäristiska lysande gröna barr och säregna kottar. Arboretets enda exemplar är Sveriges största! Trädet anses inte vara härdig i strikt mening, likväl växer det i arboretet!




Kinesisk mandaringran (Cunninghamia lanceolata) är ett sällsynt träd vars kotte blivit Föreningen Kiviks Esperöd Arboretets emblem. .


Kustgran, Abies grandis
Kustgranen är ett snabbväxande träd med långa, mörkgröna barr. Sönderklämda doftar barren starkt av citrus. Kustgranen infördes till Europa från Nordamerika i början av 1800-talet. I det nederbördsrika och relativt vintermilda British Columbia kan trädet bli upp till 100 m högt.




Kustgranen (Abies grandis) är arboretets högsta träd.


Hjulträd Trochodendron aralioides
Hjulträdet är ett östasiatiskt, mindre, buskträd som förts till Sverige genom Göteborgs Botaniska Trädgårds expeditioner. Det är ett mycket vackert, städsegrönt och långsamväxande träd. Hjulträdet skyddar sig vintertid mot kyla genom att rulla samman bladen till kolvar.




Hjulträdet (Trochodendron aralioides) har samlats in i Japan och kommit till arboretet via Göteborgs Botaniska Trädgård.


Silvertall, Pinus parviflora
Silvertallen planteras ofta i trädgårdar i form av sorten 'Glauca' som blir ett mindre och brett växande buskträd med blå- och vitstrimmiga barr. Den högvuxna vildformen har ett naturligt utbredningsområde i de mellersta och nordligare delarna av Japan och är mer ovanlig i odling. Silvertallen har en riklig kottesättning och kottarna kan sitta kvar 6-7 år.




Silvertallen (Pinus parviflora) har flerfärgade barr och blåskimrande kottar.


Nutkacypressen, Chamaecyparis nootkatensis Nutkacypressen förekommer naturligt från Oregon till Alaska. Trädet känns lätt igen även på långt håll eftersom kronan är smalt pyramidformad och har karaktäristiskt hängande skott. Barren doftar skarpt av terpentin om de krossas och trädets kottar är vackert blådaggiga och kulformiga


Kinesisk sekvoja, Metasequoia glyptostroboides
Den kinesiska sekvojan upptäcktes i Kina först 1941 efter att under lång tid ha varit känd som ett fossilt träd. Trädet förekommer i ett mycket begränsat område i Suisa-dalen i provinsen Hupeh. Arboretets exemplar har troligen sitt ursprung i frö som såtts 1949 på Alnarp och trädet har förmodligen kommit till arboretet som en gåva i samband med årliga elevexkursioner.



Kryptomeria, Cryptomeria japonica
Kryptomeria kommer ifrån Japan och har bland annat planterats som prydnadsträd, speciellt i närheten av tempel. Trädet anses även förekomma naturligt i Kina. Den japanska kulturform som har planterats i arboretet anses vara "Lobbii" som introducerats till England av växtsamlaren William Lobb.




Blåbarrig form av japansk kryptomeria (Cryptomeria japonica).


Vitcypress (tujacypress) Chamaecyparis thyoides
Vitcypressen är ett i Sverige mycket sällsynt och långsamt växande träd. Vitcypressen behöver varma somrar då den kommer ifrån kustområdena i östra USA. Trädets mörkt blågröna barr doftar av ingefära om de kläms sönder!


Glansgran Picea polita
Glansgranen är en i odling mycket sällsynt japansk gran som först kom till Europa 1861. Den anses ha den ljusaste grönskan av alla granar. De kraftiga skotten är glänsande gräddvita. Barren är styva, spetsiga och kanske vassast av alla granbarr. Glansgranens krona blir bred och tät.


Nikkogran, Abies homolepis
Nikkogranen är en japansk ädelgran med uppåtriktade raka grenar som växer i tydligt markerade våningar. Barren är breda, urnupna i spetsen och försedda med två väl synliga, vita, klyvöppningslinjer på undersidan. Kottarna är purpurfärgade till blå och har ofta vitaktig kåda på fjällen.

Japansk torreya, Torreya nucifera
Japansk torreya introducerades i England redan 1764 men är fortfarande mycket sällsynt i odling. Trädet växer långsamt och blir med tiden ett smalt, gleskronigt, mindre träd. Barren och de druvlika frukterna innehåller väldoftande eteriska oljor.



Solfjäderstall, Sciadopitys verticillata
Solfjäderstallen är ett speciellt barrträd som inte är en tall i egentlig bemärkelse. Trädet är endast avlägset besläktat med någon annan växt och har sitt ursprung i mellersta och södra Japans bergstrakter. Solfjäderstallen är mycket dekorativ med mörkt glänsande barr i krans.




Jättetuja, Thuja plicata
Jättetuja är ett nordamerikanskt träd som naturligt växer ifrån Kalifornien till Alaska. De fjälliknande barren med blank, mörkgrön ovansida doftar kraftigt även utan beröring. Trädets stam får ofta breda åsar och barken blir med tiden vackert rödbrun.

Idegran, Taxus baccata
Idegranen är ett primitivt barrträd med giftigt frö och giftiga barr. Idegranen är det mest sällsynta och minst köldtåliga av våra inhemska barrträd. Trädet förekommer rikligast på Särö, Gotland och Gotska Sandön men hittas sporadiskt i södra Sverige. Idegranen är dekorativ både som solitär, i grupp och som klippt häck. I arboretet finns t ex en pelaridegran ’fastigiata’

Svarttall,Pinus nigra
Svarttallen har ett utbredningsområde från Sydeuropa till Mindre Asien. Trädet växer vilt i bergsområden i bl a Österrike, Grekland och centrala Italien. Karakteristiskt hos äldre träd är den gråbruna, mörka uppsprickande barken. Svarttallen utvecklas ofta till ett mycket vackert parkträd.



Koreansk tuja, Thuja koraiensis
Koreansk tuja känns lätt igen eftersom det är den enda tuja som har nästan helt vita skottundersidor. Trädet växer långsamt och blir inte stort. Koreansk tuja introducerades av den berömde dendrologen Ernest Henry Wilson som samlade frö av arten i norra Korea 1917. Det finns totalt sex arter från Nordamerika och Östasien inom släktet Thuja. Krossade skott har en stark, sötaktig och mycket tilltalande doft


Avenbok, Carpinus betulus
Avenboken är ingen bok i egentlig bemärkelse, den tillhör en egen familj. Utbredningsområdet sträcker sig från norra Spanien till Skåne och Öland. Trädet växer bra även på tung jord. Avenboken tål beskärning och kan med fördel användas till formklippta häckar. De vissnade bruna löven behålls även under vintern och fälls först när nya blad utvecklas.

Hassel, Corylus avellana Hassel är i Sverige vildväxande upp till Mälardalen, lokalt i övre Dalarna och Ångermanland. Hasseln blir egentligen aldrig ett träd även om den kan nå över 6 m. Av de honliga blommorna som utvecklas under april syns endast de små röda pistillerna. Synliga är däremot de gula hanhängena som framträder tidigt på senvintern – våren. Hasselnötterna är begärliga inte bara för fåglar men de förstörs ofta av en vivels larver.



Bredbladig al, Alnus maximowiczii
Bredbladig al är ett mindre buskträd med stora frukter och vackra, hjärtformade mycket stora blad. Den bredbladiga alen förekommer naturligt i bergstrakter på Hokkaido och Honshu, Japan. De långa vackra, gulbruna hanhängena utvecklas redan tidigt på våren.




Trädform av bredbladig al (Alnus maximowiczii) ifrån Korea.


Rödek, Quercus rubra
Rödeken är ett värdefullt parkträd som växer naturligt i Nordamerika. Bladen kan hos unga träd bli 25-30 cm stora. Flikigheten är i allmänhet starkt varierande mellan olika träd. Höstfärgen är hos unga träd lysande röd medan bladen hos äldre träd ofta blir gula, orange eller bruna. Rödeken får ofta en bred krona som utgår från en rak, kort och kraftig stam.


Tulpanträd, Liriodendron tulipifera
Tulpanträdet odlades som exotiskt träd i Europa redan på 1600-talet. Trädet förekommer naturligt i östra Nordamerika, från New England till Arkansas. Tulpanträdets blad och de upprättstående, tulpanlika blommorna gör det intressant och lätt att känna igen. Det tar lång tid innan trädet blommar rejält – upp till 25 år efter planteringen. Blommorna öppnar sig inte förrän i mitten av juni och kan vara svåra att upptäcka i lövverket.



Katsura, Cercidiphyllum japonicum
Katsuran är ett japanskt och kinesiskt träd som allt oftare planteras i parker och trädgårdar. Katsuran är skildkönad dvs han- och honblommor sitter på skilda träd. Hanträdet är särskilt vackert i blom med hängande, lysande röda ståndare. De mycket karakteristiska nästan hjärtformade bladen är i utspring ljust rosa och får även på hösten vacker färg som kan variera från djuprött till blekgult.


Magnolia, Magnolia x proctoriana
Detta träd är en korsning mellan japansk magnolia Magnolia kobus, och pilbladig magnolia, Magnolia salicifolia. De benvita, vackra och väldoftande blommorna utvecklas redan i mitten av april. Såväl blommor som grenverk och trädform ger ett mycket gracilt uttryck.




Bok, Fagus sylvatica
Boken tillhör vår inhemska flora men är skogbildande bara längst i söder. Trädet kräver rik vattentillgång och ger en mycket djup skugga. Av bok finns flera sorter utvalda t ex hängbok, pyramidbok och flikbok. I arboretet finns även en äldre blodbok.

Sidan sponsras av