Tallen är ett stort barrträd med rak stam och gles krona. Som ung är barken
tunt pappersartad och ljusbrunt rödaktig, men med åldern blir den grov, skorplik
och gråbrun till färgen. Barren sitter två tillsammans på ett litet kortskott,
de blir ungefär fem år gamla innan de faller av. Tallen är vindpollinerad och
sprider oerhörda mängder av pollen på våren. Hanorganen är gulaktiga och sitter
i nedre delen av årsskotten. Honkottarna är först klotrunda, en halv centimeter
långa och rödaktiga, efter pollineringen tillväxer kotten under ett år varunder
befruktningen sker. Efter ett och ett halvt år är fröna mogna och kotten öppnas,
fröna är försedda med en tunn vinge vilket gör att de kan spridas med vinden.
I Lappland förekommer varieteten lapptall (var. lapponica Fr. ex Hartm.) som
har kortare och styvare barr i mer tydliga kransar. Äldsta-största.
Den äldsta tall som hittats i Sverige var 706 år gammal (1981). Exemplaret växte
i Muddus nationalpark och påträffades av Ola Engelmark och Annika Hofgaard.
Fyndet finns beskrivet i uppsatsen Sveriges äldsta tall (Svensk Botanisk Tidskrift
79: 415-416). Tallar kan nå en höjd av drygt 30 meter och få en stamomkrets
på över fyra meter (Lagerberg 1956).
Utbredning. Tallen finns i hela landet och var ett av de första träd
som invandrade till Sverige söderifrån efter senaste istiden. Idag växer tall
mest på torra marker som hällmarker, sandmark och hedar. Hällmarkstallskog är
en vanlig typ av hedtallskog. Tallen bildar barrskogsgräns i fjällkedjan. Första
fynduppgift. Arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).
Användning. Tallen har stor betydelse som skogsträd för industrin och
därför avverkas den i stor mängd. Virket (furu) är mycket användbart och används
bland annat till pappersmassa, bräder, bränsle och tidigare även till järnvägssyllar.
Tallens ved är rik på kåda och man har framställt både terpentin och harts ur
den. Förr användes unga årsskott av tall, Turiones Pini) eller så kallat tallstrunt,
inom farmakologin som botemedel mot bland annat skörbjugg och gikt.
Övrigt. Liksom granen (Picea abies), är tallen beroende av att bilda
mykorrhiza (svamprot) med svampar, vilket bidrar till att öka trädets förmåga
att ta upp mineraler och näringsämnen ur marken.
Etymologi. Artnamnet sylvestris är från latinets sylva (skog) och betyder
'växer i skog'. Angående de svenska namnen tall och fur anger Nyman (1868) att
på marker där pålroten fritt kan utvecklas blir 'Furan' hög och rak, medan "der
berg eller styf lera icke tillåter sådant, uppkommer en kortare, marigare och
krokigare Tall. Det är detta det olika utseendet hos trädet som de båda olika
benämningarna i allmänhet motsvara". Små och låga, nästan stamlösa tallar brukar
kallas martallar. (text & bild: Den
Virtuella Floran)
För mer information prova någon av följande länkar!
http://linnaeus.nrm.se/flora/barr/pina/pinus/pinusyl.html
http://www.guiaverde.com/arboles/Pinussylvestris.htm
http://www.mpelectric.com/treebook/fact73.html
http://bluehen.ags.udel.edu/udbg/conifers/descriptions/p_sylvestris.html
http://www.u-net.com/trees/p5-12.htm#16
http://www.fs.fed.us/database/feis/plants/tree/pinsyl/
http://www.fw.vt.edu/dendro/dendrology/syllabus/scotchpn.htm
http://www.lib.uconn.edu/vol4/CANR/plsci/mbrand/p/pinsyl/pinsyl1.html
http://quercus.ca.uky.edu/treeweb/species/pisylv1.htm