LIVET I BASKE
FÖRR OCH NU

Baskemölla Simsällskap Baskemölla Idrottsförening IOGT och Templarsalen Frivilliga
Brandkåren
Kapell-
föreningen
Tjörnedala
gården

Baskemölla Simsällskap


SIN12, "Lillevik"
Hopptornet i hamnen

Baskemölla Simsällskap fick 1938 i uppdrag att arrangera Skånska Juniormästerskapen i simning.

Byggmästare Nordin & Söner i Rörum, engagerades för att bygga dels ett hopptorn med plattformar på 3 och 5 meters höjd, dels en omklädningshytt, "Simmarboen", till de gästande deltagarna från Malmö, Helsingborg och Landskrona.

BADFLIC2.jpg (28835 bytes)
                       ?        ,        ?       , Astrid Larsson
skämthopp var ett populärt inslag
Under 40-50-talen fortsatte man att sätta upp hopptornet varje sommar och anordnade egna simtävlingar, eller som det skulle hetat idag,    folkfester

1949 var simmarvärldsmästaren Arne Borg  i Baske, demonstrerade livräddning och visade sedan sitt program "Från groda till crawl-kung." 
BSShytt.jpg (16095 bytes)
Simmarboen

Simmarboen  står numera  borta
vid campingen, dit den flyttades i slutet av 50-talet med hjälp av Holms Entreprenad, som också byggde "källarförrådet" med  dam- och herrtoalett. Exklusiva faciliteter på den tiden. I förrådet förvarades bl a simdynorna till simskolan. 

Idag är lokalerna anpassade för campingen och används inte av badgästerna.

 

Skånska Junior-Mästerskapen i simning
1938-39
Söndagen den 17 juli 1938 gick Juniormästerskapen av stapeln.
Men som framgått tidigare i texten, var det en del som måste förberedas inför värdskapet. Förutom hopptorn och simmarbod behövde man en tävlingsbassäng!
Eftersom simsträckorna var 100, 200 och 400 meter måste banlängden vara 33 1/3 meter.
Nu slumpade det sig så att fiskarna hade behov av en kortare brygga vid landsidan. Nuvarande lastkaj fanns inte, utan det var en sluttande glacin, som man inte kunde lägga till vid. Genom att parallellt med land placera en brygga med en liten bro in till land var fiskarna nöjda.
Nu "slumpade" det sig så att bryggan placerades på avståndet 33 1/3 m från yttre kajen och Simsällskapet var nöjda.
Simsällskapets ordförande vid denna tid hette Frans Löfström och hamnkaptenen hade visst samma namn.

Goda arrangemanget vid 1938 års tävlingar ledde till att även 1939 års mästerskap förlades till Baskes hamn, söndagen den 16 juli 1939.
Mästare i de olika grenarna var hemmahörande i Malmö Simsällskap,
Simklubben Ran i Malmö samt från Hälsingborg och Landskrona.
Träningsmöjligheterna för simmare från Österlenkusten var obefintliga utan simhallar.

 

 Simskolan

BSSlofstrom.jpg (43797 bytes)
Simskolepromoveringen 1939                                      Foto: Paul Nilsson

Söndagen den 13 aug 1939 höll Simsällskapet sina årliga avslutningar med tävlingar i hamnen och promovering av magistrar och kandidater. Promotor var major Alfred Eklund från Ing 2 i Eksjö, som var chef för den bataljon som påbörjat byggnationen av värnen i den försvarslinje som fick namnet Per-Albin linjen.
På bilden som jag tagit står Alfred Eklund tillsammans med Frans Löfström och simlärarinnan Barbro Nordin från Uppsala.
På bilden finns även Inge och Åke Löfström, systern Gunnel samt kusinen Ingvar Holm.
De festa av magistrarna och kandidaterna är hemmahörande i Baskemölla, Kivik; Gladsax, Vik och platser i närheten, men även sommarboende.

Paul Nilsson

 

Flaged
Campingen

| upp |


 

Baskemölla IF

Fotbollsplanen

1973 var ett bra år för Baskemölla IF. På
årsmötet fick föreningen besked om att lant-
brukare Nils Lorentz Persson samt hans syskon
donerat idrottsplatsen och fyra tunnland mark
till föreningen, som arrenderat idrottsplatsen
sedan 1930-talet. Nu skulle den kompletteras
med ett rekreations område.

Laget genom tiderna
text o foto:Stieg Eldh

Baskemölla IF hade nått sin största framgång
hitintills. Den lilla föreningens fotbollslag låg i
regel i botten på gärdsgårdsserien, men somma-
ren 1973 hade de nått ända fram till slutspelet i
YA-cupen. En dröm medlemmarna haft i 25 år.

Inge Hultqvist Inge Hultqvist, lagledaren, hade redan
fyllt på segercigarrlagret och bjöd på
Arne "Osten" Jönsson och Ivan Åberg,
Två av lagets stöttespelare,
allt medan "småbaskarna jublade.
Hur det gick? Rörum blev för svårt. Baskepågarn ledde i pausen med 1-0, men Rörumsgrabbarna kunde skyffla in två mål i andra halvlek.
Slutsegrare det året i cupen blev Simrishamn, som tog sin tredje raka.
Finalmotståndare var Borrby.
lagcig.jpg (21441 bytes)


Bingokvällarna i templet
Nyårsrevyerna
Lorenzlund
Gamla skolan
(loppisar)


| upp |

 

IOGT´s Templarsal

1889 bildades templarorden "Hafvets hem"
1895 började man spara för att köpa in tomten av Mårten Nilsson och entreprenadauktion hölls där lägsta anbudet,
2 000 kr (som översteg kostnadsförslaget med 300 kr) avgavs av korpral P. Lundgren i Gladsax.
1897 stod så byggnaden klar och
1955 byggdes NTO-lokalen om till en modern samlingssal där de mest skilda aktiviteter ägde rum, så som:

 

Skådespelet "Kärlek för miljoner"  våren 1970
text o foto: Stieg Eldh

Idrottsföreningen satte 1970 upp en treakters komedi, "Kärlek för miljoner". 
Den handlade om ett flermiljonersarv efter en hädangången hästhandlare. Släkten kivades i vanlig ordning, tills det uppdagades att han spelat bort hela slanten. Det som återstod av miljonerna var en hög utslitna paltor, ett fickur och en femtiolapp. Det tog advokaten hand om.
De som agerade i NTO-salen och efteråt bjöd på kaffe med dans var fr. v
revyn 1970
Inge "Lillebror" Hultqvist, Arne "Osten" Jönsson, Kjell Cederholm,
Arne "Quick" Jönsson, Birgit Hultqvist, Ritva Larsson, Laila Svensson
och May Ahlberg.

 

 

Gympa för husmödrar hösten 1970
text o foto: Stieg Eldh


När det blev för trångt i Gladsax Medborgarhus, drog tjejerna i Baske igång egen jympa på hemmaplan. Efterhand tog Renja Ahlberg över ledningen.

gympa.gif (21102 bytes)
närmast kameran:  Renja Ahlberg
Hon hade varit
aktiv i berömda
Malmöflickorna.

Första ordförande var Rut Henneryd. Det påstods att många överflödiga kilon rann bort över Templarlokalens golv.


Dessutom:

auktioner (kapellföreningen)
revyer
(BIF och NTO)
bingokvällar (BIF)
bibliotek
(filial till Simrishamns bibliotek, 
inrymt i lilla vindsrummet)
filmvisningar
keramikkurser
privata fester
(utan sprit?!)

 

100 år efter färdigställandet,
1998
, såldes "templet" och byggs nu om till privatbostad

 
| upp | 

Frivilliga Brandkåren

 

Samhällets brandväsen under två sekler

Då kyrkoherden Olof Bergklint vid sockenstämman i Gladsax 1791
yrkar på att den troligen ganska nyinrättade "väktarinrättningen"
skall utökas och förbättras, är det säkerligen en av de allra första gångerna 
som brandskyddet inom socknen debatteras och börjar ta form.
Väktarinrättningen var tillkommen för att tjänstgöra som brandvaktsorgan.

Nere på Baskemölla är det i likhet med övriga fiskelägen på kusten,
hamnlaget som står för brandväkteriet.
I alla "lejena" lydde man blint under hamnordningen, som också föreskrev
vad som skulle göras för att i görligaste mån skydda sig för den röde hanens utbrott.

Ingen hamnordning för Baskemölla har stått att finna, men i ordningen för
Vik, som antagits i september 1849, står i paragraf 14 att
"Hamnfogden med sina bisittjare skall det åligga årligen så nödigt
det aktas syna och besigtiga tak å hus, skorstenar och eldstäder,
att icke eldsvåda tima må".


Även om det gick långsamt, utökades och förbättrades brandskyddet
med åren.
År 1879 behandlar man på stämma i Gladsax ett reglemente för "sprutelaget".
Att man lägger stor vikt vid ärendet visar sig av att paragrafen tar över
tre tätskrivna sidor i anspråk.
Nere på Baskemölla har man också uppfört ett spruthus för den enkla
handdrivna sprutan som anskaffats. Det var beläget ungefär där byns
telefonkiosk nu finns.
Frans Löfström uppger i sin bok Här Ostpå att spruthuset även användes
som bårrum vid dödsfall.
Huset revs ungefär 1930.
 


Så småningom bildades det föreningar med frivilligkårer både i Gladsax
och Baskemölla, vilka försågs med motorsprutor, även om dessa fick
förflyttas för hand.
Man försökte anskaffa ekonomiska medel på alla sätt, bl.a. anordnade
Baskemölla frivilliga brandkår fester på Tallåsens dåvarande dansbana,
som låg någon kilometer upp mot Gladsax. Kårerna understöddes också
av brandförsäkringsbolagen.

Mycket frivilligt arbete
utfördes under alla de år som frivilligkårerna svarade för brandskyddet,
men särskilt satte "Ernst smè" sin prägel på kåren i sin egenskap av
materialförvaltare under nästan hela kårens verksamhetstid.
Albin-sprutan var hans skötebarn och sköttes som ett levande väsen.

Under många år var "brandstationen" inrymd i nuvarande glasblåseriet,
men sedan man anskaffat tankbil inrättades brandstation i Lars Mårtenssons
nedlagda gård, belägen strax intill Axel Siverssons gård.

1948 planerar "frivillian" byggandet av brandstationen.
Ritningar och kostnadsberäkningar har uppgjorts och översänts  
till myndigheterna tillsammans med ansökan om bidrag.

Utan torn kostar bygget 23 000 kr, med torn 28 000kr. 
Och en ny brandbil håller på att färdigställas i Dalby.

När brandkåren upphörde revs byggnaderna och brandskyddet övertogs av Simrishamns kommun.

Utryckningarna vid bränder blev under årens lopp många, och eftersom man hade ganska modern material, var det betydande insatser som gjordes.
Man hade t.ex. tankbil åtskilliga år före Simrishamn.
Särskilt minns man en bitande kall vinternatt, när "smens" i Järrestad stora fastighet brann, samt en vacker sommardag då flera hus på nya Knäbäck blev lågornas rov.

Flera kårchefer kom att tjänstgöra under kårens tid: Anders Persson, Adolv Kraaft, Allan Palmér, Nils Ohlander och Jan Hällje, för att nämna några. Den sistnämnde blev kårens siste chef.

Jan Hällje.

| upp |

 

Kapellet
Fritt efter Inge o Maja Löfström

begravtag.jpg (13508 bytes)
SLÄDPARTI
  En stilla gråtung januaridag år 1922 kommer ett begravningsfölje
dragande fram på den slingrande grusväg, som från Gladsax kyrkby
leder ner till Baskemölla.
    När följet kommer fram till fiskeläget och svänger ut på stora genom-
fartsvägen norrut, mötts man av större delen av samhällets invånare,
som samlats nedanför skoltomten. Den högtidsklädda menigheten ordnar
sig i led, sluter sig till begravningsföljet, och så vandrar man upp till den
kyrkogård som nu skulle tas i bruk.
    Vid kyrkogårdsgrindarna stannar följet några ögonblick, och så bärs
för första gången en kista fram över grusgången, mellan de nyplanterade
späda björkarnas dubbla led.
    Vid en liten ligusterinhägnad mitt på kyrkogården stannar man. Här
var en grav redd, och under högtidlig tystnad sänkes kistan med änkan
Inger Mårtensson ner i mullen.
     Så tar prosten Ohlsson till orda och håller en kort betraktelse, varefter
han, därtill förordnad av biskop Billing, inviger platsen till en vilostad för
de döda, och psalmsången tonar ut över den lilla kyrkogården:

Må denna mark, som nu i tro
vi till Guds åker viga,
omhägnas av en ostörd ro.
Må världens larm här tiga.


   I många år hade Baskemöllaborna kämpat för en begravningsplats i
byn. Man tillhörde Gladsax kyrka och hade en lång och besvärlig väg att
ta sig fram med kistorna, speciellt under stränga vintrar, när man kunde
tvingas ha liket hemma i kistekammaren i veckor.
    Problemet med vägen var en orsak. En annan var att man ville ha sina
bortgångnas gravar i närheten, för att lättare kunna besöka och vårda dem.

    Efter många stämmor och sammanträden beslöts äntligen om anläggandet
av en kyrkogård vid Baskemölla Samhälle.
    Gladsax församling bekostade inhägnaden i form av en stenmur, men
anläggandet av det kuperade området skulle ombesörjas av samhällets egna
invånare.
    Arbetet pågick under flera somrar och det krävdes många dagsverken
av frivilligt arbete för att schakta jord och jämna marknivån, men
Baskemöllaborna gick man ur huse för att hjälpa till.

 

Kapellföreningen

   1924 vände sig Baskeborna än en gång till Gladsax Kyrkoråd, nu för att
anhålla om medel att bygga ett kapell på kyrkogården. Anhållan möttes av
ett definitivt avslag. Trots att byborna erbjöd sig att bidra med 2000 kr. Ett
stort bidrag från det fattiga fiskeläget, men också en måttstock på allvaret
bakom förslaget.

   Nu förstod "Baskarna", att skulle det bli ett kapell fick man ordna
saken själv!

  
Med folkskolläraren och Baskemöllaprofilen Frans Löfström i spetsen
bildade man därför "Baskemölla Arbetsförening", (sedermera
Baskemölla kapellförening), för att själva bekosta och uppföra detta hett
åstundade kapell, genom att med diverse aktiviteter och medlemsavgifter,
försöka dra in pengarna som behövdes.
    (I den första styrelsen för föreningen ingick följande personer:
    folkskollärare Frans Löfström, lärarinnan Emma Tufvesson,
    handlandena Johanna Henriksson och Anna Jacobsson,
    fiskarna Sven Hansson och Anders Hansson,  fruarna Kristina

    Anderberg,  Olga Krondahl och Lisa Nilsson.)

    Efter tre år hade man fått ihop grundplåten på 2000 kr och satte snurr på
hjulen. Kyrkostämman i Gladsax gav tillstånd till kapellets uppförande och
sköt till 1.000 kr. Ritningen gjordes av arkitekten August Ewe i Malmö och
efter infordrade anbud, antog man Tomelilla-byggmästaren Alfred. A.
Nilssons  anbud à 5 904 kr.
    Under sommaren 1927 pågick byggnadsarbetet och fredagen den 20
oktober samma år kunde invigningen äga rum.
kapellet.jpg (51153 bytes)
Baskemölla Kapell på 60-talet
kapellbåt.gif (28898 bytes)
Interiörbild med det ståtliga kyrkoskeppet,

De flesta bybor hade mött upp
och stod samlade på den öppna
planen framför kapellet, när
kyrkklockan för första gången
sände sin malmklang ut över
backarna, hustaken och ner mot
den klippiga strandkanten och
vidar ut över det blåskimrande
havet. Dörrarna öppnades och
processionen led av biskop
Edvard Rhode från Lund, tågade
in i kapellet.

Tack vare dessa bybor har idag alltså Baskemölla, som enda fiskeläge längs
Österlenkusten, en egen kyrkogård med kapell.
Och detta kulturarv med sin unika historia skall man värna om. Alla planerade
förändringar bör därför tänkas igenom noga, så att man inte bestjäl framtida
generationer på deras kulturarv.

    

 

Ystads Allehanda tis 14 feb 1995

kapellklipp.gif (89183 bytes)

| upp |

 

Tjörnedalagården
Av Jea Jonsson

tjorneteck.gif (25032 bytes)

Nämn Tjörnedalagården och de flesta associerar nog till en
plats för utmärkta konstutställningar eller för det traditionella
midsommarfirandet. Att Nils Svensson byggde gården och vem
han var känner färre till.

"Körndalalund låg 2 kvart söder om Rörum, emellan landsvägen och
havet och var en av de skönaste lundar jag sett i riket."

Så beskrev Carl von Linne trakten efter sitt besök 1749.

Så tidigt fanns dock inte den Tjörnedalagård vi i dag känner. Den stod
inflyttningsklar för Nils Svensson och hans familj 1784 och är i dag en
av sju fastigheter i kommunen som förklarats som byggnadsminnen.

Vid Linnes besök fanns en gammal gård från 1600-talet strax norr
om den nuvarande. Den brann ner 1783 och det var efter det som
bröderna Jeppa och Ni1s Svensson beslöt sig för att dela marken
och bygga var sin gård. Jeppa byggde vid Tjörnedalabäcken och
Nils vid Oderbäcken, d v s det som är dagens Tjörnedalagård.

Med de mindre gårdarna och den sandiga jorden blev det ekonomiskt
kärvare tider för bröderna. De byggde därför en kvarn invid Oderbäcken
och skaffade så extra inkomst genom att mala till grannbönderna.
Nils började också odla potatis som i början av 1800-talet fick sitt stora
genombrott i Sverige. Och potatis gav goda skördar på den torra jorden.
Även från ålafisket fick bröderna en biinkomst.

Fram till 1944 fanns Tjörnedalagården kvar i samma släkt. Då beslöt sig
Cecilia Christiansson, den sista ägaren i släkten, för att sälja p g a för stor
arbetsbörda. Till fastigheten hörde då omfattande skogar med ängar, en
bäckravin, åker- och betesmarker, lövdungar och en vacker strandhed.

Många var spekulanterna och oron stor i trakten för att ägarskapet skulle
hamna i "fel" händer.  Gösta Ehrnberg, ordförande i Föreningen för
Fornminnes- och Hembygdsvård, ropade in gården för 60 000 kronor och
hade för avsikt att bibehålla den i dess gamla skick.
Han lät restaurera samtliga fyra längor.

Samma år, 1944, började man med midsommarflrandet på ängen
nedanför gården, än i dag en stor publikdragande händelse.

1954 var gården ånyo till salu och köptes av Hushållningssällskapet som
experimentellodlingsgård för bl a frukt. 1964 förklarades den som
byggnadsminne.

När fastigheten var till salu igen 1988 bildades Stiftelsen Tjörnedala som
köpte den. Marken såldes till Stiftelsen Fritidsområden i Skåne.
1991 flyttade Östra Skånes Konstnärsgille (ÖSKG) in.
I dag besöks den av människor från hela landet, inte minst eftersom den
fungerar som centrum för Konstveckan.

 

Källa: "Byggnadsminnen i Simrishamns kommun", utgiven av Stadsarkitektkontoret.


 

Midsommar på Baske

 

Midsommar på Baske är en mångårig tradition som varje år lockar flera
tusen besökare till den stora kuperade beteshage som från Tjörnedala-
gården leder ner mot havet.
Arrangör är Scoutkåren i Simrishamn, som genom att ta upp
parkeringsavgifter får ett välbehövligt tillskott till sin kassa.


midsom1.gif (59977 bytes)
Stången reses

| upp |

 

Copyright © 1998 [BaskeLasse produktion]. All rights reserved.
Uppdaterad: maj 12, 2006.