Goda arrangemanget vid 1938 års tävlingar ledde till att även 1939 års mästerskap förlades till Baskes hamn, söndagen den 16 juli 1939.
Mästare i de olika grenarna var hemmahörande i Malmö Simsällskap,
Simklubben Ran i Malmö samt från Hälsingborg och Landskrona.
Träningsmöjligheterna för simmare från Österlenkusten var obefintliga utan simhallar.

 Simskolan

Simskolepromoveringen 1939                                      Foto: Paul Nilsson

Söndagen den 13 aug 1939 höll Simsällskapet sina årliga avslutningar med tävlingar i hamnen och promovering av magistrar och kandidater. Promotor var major Alfred Eklund från Ing 2 i Eksjö, som var chef för den bataljon som påbörjat byggnationen av värnen i den försvarslinje som fick namnet Per-Albin linjen.
På bilden som jag tagit står Alfred Eklund tillsammans med Frans Löfström och simlärarinnan Barbro Nordin från Uppsala.
På bilden finns även Inge och Åke Löfström, systern Gunnel samt kusinen Ingvar Holm.
De festa av magistrarna och kandidaterna är hemmahörande i Baskemölla, Kivik; Gladsax, Vik och platser i närheten, men även sommarboende.

Paul Nilsson

Dessutom:

auktioner (kapellföreningen)
revyer (BIF och NTO)
bingokvällar (BIF)
bibliotek (filial till Simrishamns bibliotek, 
inrymt i lilla vindsrummet)
filmvisningar
keramikkurser
privata fester (utan sprit?!)

100 år efter färdigställandet,
1998, såldes "templet" och byggs nu om till privatbostad

Så småningom bildades det föreningar med frivilligkårer både i Gladsax
och Baskemölla, vilka försågs med motorsprutor, även om dessa fick
förflyttas för hand.
Man försökte anskaffa ekonomiska medel på alla sätt, bl.a. anordnade
Baskemölla frivilliga brandkår fester på Tallåsens dåvarande dansbana,
som låg någon kilometer upp mot Gladsax. Kårerna understöddes också
av brandförsäkringsbolagen.

Mycket frivilligt arbete
utfördes under alla de år som frivilligkårerna svarade för brandskyddet,
men särskilt satte "Ernst smè" sin prägel på kåren i sin egenskap av
materialförvaltare under nästan hela kårens verksamhetstid.
Albin-sprutan var hans skötebarn och sköttes som ett levande väsen.

Under många år var "brandstationen" inrymd i nuvarande glasblåseriet,
men sedan man anskaffat tankbil inrättades brandstation i Lars Mårtenssons
nedlagda gård, belägen strax intill Axel Siverssons gård.

Må denna mark, som nu i tro
vi till Guds åker viga,
omhägnas av en ostörd ro.
Må världens larm här tiga.

Kapellföreningen

De flesta bybor hade mött upp
och stod samlade på den öppna
planen framför kapellet, när
kyrkklockan för första gången
sände sin malmklang ut över
backarna, hustaken och ner mot
den klippiga strandkanten och
vidar ut över det blåskimrande
havet. Dörrarna öppnades och
processionen led av biskop
Edvard Rhode från Lund, tågade
in i kapellet.

Tack vare dessa bybor har idag alltså Baskemölla, som enda fiskeläge längs
Österlenkusten, en egen kyrkogård med kapell.
Och detta kulturarv med sin unika historia skall man värna om. Alla planerade
förändringar bör därför tänkas igenom noga, så att man inte bestjäl framtida
generationer på deras kulturarv.

Tjörnedalagården
Av Jea Jonsson

Nämn Tjörnedalagården och de flesta associerar nog till en
plats för utmärkta konstutställningar eller för det traditionella
midsommarfirandet. Att Nils Svensson byggde gården och vem
han var känner färre till.

"Körndalalund låg 2 kvart söder om Rörum, emellan landsvägen och
havet och var en av de skönaste lundar jag sett i riket."
Så beskrev Carl von Linne trakten efter sitt besök 1749.

Så tidigt fanns dock inte den Tjörnedalagård vi i dag känner. Den stod
inflyttningsklar för Nils Svensson och hans familj 1784 och är i dag en
av sju fastigheter i kommunen som förklarats som byggnadsminnen.

Vid Linnes besök fanns en gammal gård från 1600-talet strax norr
om den nuvarande. Den brann ner 1783 och det var efter det som
bröderna Jeppa och Ni1s Svensson beslöt sig för att dela marken
och bygga var sin gård. Jeppa byggde vid Tjörnedalabäcken och
Nils vid Oderbäcken, d v s det som är dagens Tjörnedalagård.

Med de mindre gårdarna och den sandiga jorden blev det ekonomiskt
kärvare tider för bröderna. De byggde därför en kvarn invid Oderbäcken
och skaffade så extra inkomst genom att mala till grannbönderna.
Nils började också odla potatis som i början av 1800-talet fick sitt stora
genombrott i Sverige. Och potatis gav goda skördar på den torra jorden.
Även från ålafisket fick bröderna en biinkomst.

Fram till 1944 fanns Tjörnedalagården kvar i samma släkt. Då beslöt sig
Cecilia Christiansson, den sista ägaren i släkten, för att sälja p g a för stor
arbetsbörda. Till fastigheten hörde då omfattande skogar med ängar, en
bäckravin, åker- och betesmarker, lövdungar och en vacker strandhed.

Många var spekulanterna och oron stor i trakten för att ägarskapet skulle
hamna i "fel" händer.  Gösta Ehrnberg, ordförande i Föreningen för
Fornminnes- och Hembygdsvård, ropade in gården för 60 000 kronor och
hade för avsikt att bibehålla den i dess gamla skick.
Han lät restaurera samtliga fyra längor.

Samma år, 1944, började man med midsommarflrandet på ängen
nedanför gården, än i dag en stor publikdragande händelse.

1954 var gården ånyo till salu och köptes av Hushållningssällskapet som
experimentellodlingsgård för bl a frukt. 1964 förklarades den som
byggnadsminne.

När fastigheten var till salu igen 1988 bildades Stiftelsen Tjörnedala som
köpte den. Marken såldes till Stiftelsen Fritidsområden i Skåne.
1991 flyttade Östra Skånes Konstnärsgille (ÖSKG) in.
I dag besöks den av människor från hela landet, inte minst eftersom den
fungerar som centrum för Konstveckan.

Källa: "Byggnadsminnen i Simrishamns kommun", utgiven av Stadsarkitektkontoret.