FAKTA OM DEN ÖSTERLENSKA HALVKLUTEN.

Framtagen på nytt 1975  för att användas av kvinnorna till  Ingelstads och Järrestadshärads folkdräkt
av Gustav Åberg och Ann-Margret Malmqvist

Halvklut-Ann-Margret 5 cm.JPG (9629 bytes)

GUSTAV ÅBERG, MUSEIINTENDENT PÅ ÖSTERLENS MUSEUM
är den i särklass mest betydelsefulla personen
för den bevarade folkdräktskulturen på Österlen.
Under alla sina år som museiintendent samlade han in
och köpte alla dräktdelar som finns på Österlens Museum.

Av den anledningen kan museet nu stoltsera med den största samlingen
 av den gamla klädedräkten, som bars av allmogebefolkningen på Österlen
fr. slutet av 1600-talet- ca 1850-talet.

Gustav Åberg var en av Österlens Folkdansgilles   medlemmar under 1975-1985, och han var av naturliga skäl särskilt intresserad av dräkterna och dess historia.Han frågade ut alla äldre människor om hur dräkten hade burits och vilka delar som passade ihop och mest av allt deras historia.


Han var mycket behjälplig med att plocka fram dräktdelar
så att folkdansgillets medlemmar kunde dokumentera
och kopiera och göra mönster,
för att dräkterna skulle kopieras på ett riktigt sätt,
både vad gäller material och modeller.

Österlens Folkdansgille
har dokumenterat bl.a. otaliga skjortor ,särkar,opple ,hel och halvklutaroch livkjolar,bröstlappar,brudlister och bugabån, men det största arbetet är dokumentationen och ritningar av alla museets tröjor i olika modeller, för både kvinnor och män.Dessutom är alla uppsydda och bäres av föreningens medlemmar

 

Halvkluten i bouppteckningarna
En ständigt återkommande fråga från Gustav Åberg var:
"Vad är en halvklut och hur ser den ut
och hur och när har den använts tro?

I  alla gamla bouppteckningar efter Österlenska kvinnor finns nämligen upptaget minst ½ dussin och hos lite mer välbärgade kvinnor hade det funnits ända upp till 2 dussin halvklutar."

Sigfrid Svenssons :Svenska Folkdräkter-Tomelilla Byagård

En dag på vårkanten 1975, lusläste jag Sigfrid Svenssons: Svenska Folkdräkter
Ett stort avsnitt handlar om de skånska klutarna och plötsligt hittade jag ett avsnitt, med , med teckning,på en halvklut fr. Kverrestad; Ingelstads härad.

Denna halvklut var mycket noga beskriven både hur den var uppknuten , material och  när den användes.Den fanns på Byagården i Tomelilla.
Det stod att läsa att det var den klut som alla kvinnor på Österlen
 bar i både helg och söcken.
Den var tillverkad av en stor fyrkant-delad på skrådden, så att det blev en trekant. Mitt på skråddsidan är en dubbel förstärkning i form av en rektangel med rundade  ndade hörn.

Samtal med Gustav ÅBERG

Jag ringde genast upp Gustav Åberg, som hoppade högt av upphetsning.
"Tack ska du ha- Jag ska genast sätta mej på tåget och bege mej till Byagården i Tomelilla"

På kvällen ringde Gustav och berättade att han hade halvkluten i sin väska på Österlens Museeum.
Tyvärr var kluten inte uppbunden, men energisk som han var; hade han redan börja att leta i Sigrfrid Svenssons Originalanteckningar och foto, som finns på museet.
Om du kommer in här imorgon så ska vi se vad som finns!

Kluten hittad

Dagen efter infann jag mej på museet
och Gustav Åberg berättade glad i hågen att nu hade han både hittat bilder på uppknytningen och beskrivning på när, var ,hur halvkluten använts
 och halvkluten från Tomelilla Byagår låg på bordet.
Den var sydd av halvblekt lite grövre linne med duskor av lin i alla tre hörnen. Ett korstygnsmonogram i rött var sytt i ena sidan.
 På mitten en påsydd rektangulär bit med öppen långsida-instopp av styvnad!.

"Nu blir det din uppgift att rita av och sy upp halvkluten ,
och sedan får du se till att de österlenska kvinnorna börja använda den gamla kluten igen!Själv ska jag studera allt material som finns att uppbringa, så ska vi väl komma fram till hur och i vilka sammanhang man har använt kluten" sa Gustav.

Jag bestämde mej snabbt för att rita av kluten och sy upp den till mej själv.
Sedan knöt jag upp den med hjälp av Gustav Åbergs instruktioner, som han dels läste upp från anteckningarna och så var det tid att prova den!

Vilken klut! Liten och nätt och
som sitter kvar på huvudet utan att ramla av !

Kluten bar jag första gången 1975 vid invigningen av Vuxenskolan i Österlen , där Österlens Folkdansgille hade uppvisning på gröningen vid havet
(före småbåtshamnen).
Kluten blev mycket uppmärksammad och bärs nu av de flesta folkdräktsklädda Österlenkvinnorna.

Ryktet om halvkluten spred sej snabbt över Skåne till de olika folkdanslagen ,Museerna och Hemslöjden, gjorde många förfrågningar om material och dylikt,

Gustav Åberg ringde åter en dag och berättade att han gjort många olika djupdykningar i olika skrifter och kom fram till klutens användning:

Halvkluten bars i första hand  av den gifta  den gifta  bsp; den gifta  nbsp; kvinnan-

Till vardags
hade man en rutig klut

 

till högtid

bar man den stora vita konstfärdigt uppbundna  lockakluten eller rosettkluten.


AMlockaklut.JPG (13939 bytes)

..men
vid alla andra tillfällen bar man halvkluten.
Den räknades som lite ``finare``,och användes på alla gillen

 

 SusanneoJulia.JPG (29268 bytes)

-(utom bröllop,barndop och andra kyrkohögtider,)


till söndags, till vitt eller randigt förkläde  till blå eller grön kjol, samt till röd skinnklocka.
Halvkluten är alltså den mest vanliga kluten som förekommit på Österlen-och kvinnorna bar den med stolthet.

 men även kvinnor som fött barn före äktenskapet
 fick bära halvkluten-liksom den rutiga vardagskluten

Efter giftermålet bars även den stora helkluten,
dock utan de röda hängande banden i  lockakluten


Även flickor som konfirmerades bar på vissa ställen en halvklut-
(men för det mesta var det den röda locken för giftasvuxna flickor)

Lock, flickorna 3 cm.JPG (21088 bytes)
Österleningabunkens flickor i lock

Ann-Margret Malmqvist   

  Huvudbonader

Folkdräkter