Historia

 
 
Gärsnäs Slott - ett slott med anor som sträcker sig långt ned i Medeltiden. Man tror att redan namnet kan vittna om ålder liksom dess förste ägare. 1358 skrives det Gyorthsnaes vilket innehåller mans- namnetGyrthir. Detta namn, i den vanligare formen Gjord, var brukligt inom släkten Drefelt, vars ättlingar kallades Gjordsönerna. Åtminstone från mitten av 1300-talet är Gjord Jensen Drefelt till Gärsnäs känd och gården synes därefter ha tillhört släkten fram till mitten på 1500-talet. Den senare delen av namnet, näs, tros ha uppkommit på grund av gårdens läge invid Tomarpsån.
 
Genom arv och gifte tillföll gården under 1500-talets andra hälft Anders Sinclair som i sin tur sålde egendomen till Falk Lykke år 1630. Denne storgodsägare - han ägde bl a Bollerupoch Kronovall- var en byggherre av stora mått. Detta kom även till synes på Gärsnäs då han 1640 uppförde en stor tillbyggnad och omgestaltade den äldre anläggningen.
 
Om man udantar F Richards litografi från 1800-talets mitt verkar ingen äldre bild finnas till ledning vid bedömandet av dess forna utseende. Någon vetenskaplig byggnadsundersökning har ej skett och uppgifterna i litteraturen är fåtaliga. Grunddragen för slottsbyggnades tillkomst tros har varit följande; Då Falk Lykke kom i besittning av Gärsnäs fanns här ett trevånings sten hus av den rektangulära typen med, tror man, höga trappstegsgavlar. Denna byggnad, som ännu ingår i slottskomplexet fastän starkt förändrat, har mycket tjocka kalkstensväggar och kryssvälvda källare. Dess ursprung kan vara senmedeltida eller från tiden omkring 1500. Detta "fasta" hus är i sina båda hörn på sydvästfasaden försett med tornliknande utbyggnader vilka troligen tillkommit senare. Intill detta hus byggde så Falk Lykke en tvåvåningslänga så att hela anläggningen kom att få en T-formad plan. Tillbyggnaden är ur arkitektonisk synpunkt förbryllande men det finns teorier om att det är den enda utförda delen av en plan som avsåg att uppföra även en flygelbyggnad motsvarande det gamla huset vid nybyggnadens fria ända. Slottets byggnadshistoria är dock ännu en olöst gåta.
 
Falk Lykke behöll Gärsnäs fram till sin död och då hans äktenskap med Kirsten Rantzau förblev barnlöst övergick gården till hennes släkt, närmast hennes brorson Henric Rantzau. Under den svenska erövringen av Skåne föll gården i Gustaf Banérs händer men återbördades senare till de Rantzauska arvingarna. Dessa måste dessvärre pga skuld avträda den till Svenska Kronan som i sin tur sålde den till Jöran Adlersten. Förutom Gärsnäs ägde Adlersten nyttjanderätten till Gyllebo samt Henriksberg i Perstorp.
Om Adlersten berättar Ljunggren i sin bok Skånska Herrgårdar följande: "Då han en middag åt kalvstek råkade ett ben fastna i hans hals; sedan alla försök att borttaga det visat sig fruktlösa lät Adlersten utbreda sin kappa på golvet och försökte sedan att på den ställa sig på huvudet men gjorde därvid en kullerbytta och bröt nacken av sig. Som egenhet hos Adlersten förtäljes att han aldrig smakade bröd, hans ordningssinne medgav dock icke att bröd skulle saknas ensamt vid hans kuvert och då den brödskiva han under måltiden tummat icke blev till någon nytt lät han förfärdiga en träskiva som genom målning erhöll en förvillande likhet med bröd och denna lades vid alla måltider brevid hans tallrik." Denna brödskiva förvarades ända fram till 1930 på slottet men försvann sedan spårlöst.
 
Efter Adlerstens plötsliga bortgång 1713 delades gården mellan hans fyra döttrar respektive män. Tio år senare var de olika lotterna delade på två händer, landshövding v Lindenstedts och överstelöjtnant O. Dagström, de båda familjerna levde tillsammans på gården och var båda barnlösa. Vid deras bortgång kom därför gården att delas på ett stort antal släktingar, däribland överstelöjtnant Albrekt Schönström ( dotterson till Adlersten ) som då erhöll 1/13 av gården men som fram till sin död 1796 lyckades förvärva alla den andra släktingarnas lotter. År 1816 överlämnade hans efterlevande maka Hedvig Sofia von Schants det nu samlade godset till sin son och dotter. Sonen, Per Albrekt Schönström dog barnlös varpå Gärsnäs övergick helt till dottern Ulrika Sofia Elisabet, änka efter major Holger Otto Rosencrantz. 1852 sålde hon godset till sin son Henrik Rosencrantz varpå gården stannade i denna släkts ägo fram till 1931. Det var alltså under hans tid som slottet erhöll sitt nuvarande utseende. Den av slottsherren då anlitade arkitekten Ferdinand Mehldal trodde sig genom denna genomgripande renovering och ombyggnad ( år 1873 ) ha givit slottet ett medeltida utseende.
 
Köpare av gården 1931 var familjen Thure Nilsson som lät gården gå i arv fram till 1994.
 
 
Tillbaka