Det finns på åtskilliga av våra museer tavlor med motiv från den del av Skåne, som man brukar kalla Österlen. Gemensamt för dem alla är det mjuka linjespelet I det rutiga lapptäcke som nått sin största berömmelse genom Selma Lagerlöfs skildring av Skåne I Nils Holgerssons underbara resa, och mannen som döljer bakom verken är Löderupsmålaren Gerhard Wihlborg.

Konstnären har för det mesta bott på sin fädernegård - Grimshög, i Löderup. Av konstnärens hela produktion, kommer det mesta från trakten kring Löderup.

På Grimshög, som ligger mitt emot den sägenomspunna Grims backe, var konstnären barnfödd och där hade han tillbringat sina år med undantag för de år som han bodde i Ystad.

Drängaskåpet

När Lennart Lindskoug var och besökte Gerhard Wihlborg, då han fyllde femtio år, berättade konstnären för Lindskoug om ett drängaskåp som hängde i storstugan. "Det var väl för 60-70 år sedan (ca 1880), som man hade auktion på en av gårdarna här nere och därvid såldes ett drängaskåp eller som vi säger brännvinsskarv. Alltnog när köparen tassade skåpet på sin vagn, bar det sig inte bättre än att dörren trillade av och blev liggande på auktionsstället. Köparen underrättades om att dörren fanns kvar och att han kunde avhämta densamma. Ja, det kunde han ju göra vid något tillfälle. Men det tillfället kom aldrig! För att inte dörren skulle komma bort och för att den inte skulle ligga i vägen, placerade upphittaren den under en bjälke i ladugården och där låg den, när jag fick syn på den. Jag undrade om jag möjligen kunde få köpa den. Men det ville inte ägaren av gården höras talas om. Var det nu så att jag var så intresserad av den gamla träbiten kunde jag få den. Jag tackade och tog dörren med mig. Det tog mig två dar att få den ren från all den smörja, som under årens lopp samlats på den, men när det väl var gjort, fick jag verkligen lön för mödan. Det var en underbart vacker dekår på den."

Samlaren

Även om skåp nu var Wihlborgs stora passion, bör ingen tro att han inte hade sinne för andra utslag av allmogekulturen på Österlen. Vill man gå närmare genom hans samlade föremål, finner man även underbara skånska knypplingar och knytningar, vävnader och målningar, kistebrev och otaliga andra ting, som samlats under trägna besök hos urgamla österleningar eller införlivats med hemmet vid auktioner och liknande tillfällen.

Fick många besök

Österlen som var en relativt isolerad provins av Skåne före 1950, har alltsedan dess ryckt upp allt mera och dess härliga fiskeläge bl a Kåseberga med Ales stenar, Löderups strandbad, Mälarhusen har blivit tillhåll för många konstnärer, även de som kommer från trakter utanför Skåne. När Wihlborg bodde på Grimshög fick han ofta besök av konstnärskolleger från andra delar av Skåne, dels för att beskåda konstnärens arbete, dels inhandla sig något, som kulna och grå vinterdagar kan ge lite färg och sommar stämning åt hemmet.

Måleriet

Man kan nog säga att Gerhard Wihlborg hade intagit en framskjuten ställning inom det dåtida skånska måleriet. Konstnärens arbeten präglas av en högst personlig stil, där de främmande influenserna inte har något att säga till om. Följer man konstnärens utveckling från akademi tiden 1919-21 och framåt märker man den gradvis skeende utvecklingen i hans måleri.

Emaljhårt måleri

Under det tidigare tjugotalet arbetade konstnären med en färgskala och ett manér som leder tankarna till de gamla holländska mästarna med deras egendomligt lysande färger och nästan emaljhårda yta. Det är ett mycket behärskat måleri, som här kommer fram och med strikt penselföring.

Färgskalan mjuknar

Men allteftersom åren gick, märker man att den hårda och distinkta teckningen mjuknar, färgerna mister något av sin emaljton, men lystern döljer sig ännu kvar. Kompositionerna hålls dock samman vare sig det gäller stilleben, ett landskap eller ett porträtt.

På Bukowskis auktion I Mamö

Under trettiotalets mitt hamnar konstnären i något, som för den som tidigare njutit av hans manligt behärskande konst, mest av allt verkar revoltion. Teckningen och kompositionen håller, men färgerna sprakar. Vore det inte för att rött inte ingår i större utsträckning, skulle man känt sig böjd att tala om fyrverkeri. För några år sedan såldes en tavla på Bukowskis auktion, just från denna tid, vilken var med på en av hans utställningar i Ystad, och som skildrade skörd på slätten i skuggan av ett annalkande oväder. Den obeskrivbara dager som just vid sådana tillfällen vilar över nejden hade i den tavlan återgetts fullkomligt mästerligt.

Kritperioden

Från denna färgkraftiga epok gled konstnären under sitt sökande efter nya uttrycksmedel över i något som recensenterna kallade kritperiod. Då hade Wihlborg kommit ifrån den färgkraftiga perioden. Tavlorna verkade, mera kalla, reflekterat kyliga och opersonliga, även om de i allt bar konstnärens prägel.
Från kritperioden sökte sig Wihlborg över till nya uttrycksformer i fråga om färg och under 50-60-talen finner man åter färgglädje och värme över dukarna.

Som porträttmålare

Till sist kan nämnas att Gerhard Wihlborg nått synnerligen högt som porträttör och att han även hedrats med offentliga uppdrag. Jag tänker då närmast på den stora temperamålningen i Ystads läroverk, som fullbordades i början av 40-talet och som Prins Eugén, som då bodde på Österlen, visade ett stort intresse för och även gav beröm för konstnärens måleri. Några djupt symboliska ting skildras inte i den omnämnda målning, utan motivet är helt enkelt en skolexkursion till Kåseberga backar som visar eleverna fullt sysselsatta.

Trogen Österlen

Gerhard Wihlborg var en trogen son av Österlen. Det var samma trygghet över honom som över det österlenska landskapet och lika litet påträngande var han som denna slätt, som bjuder så oändliga skönhetsvärden för den som kan se, men aldrig tvingat sig på någon.

Besök Ystad Konstmuseum!

Vill läsaren av denna lilla artikel se hans verk, rekommenderar jag ett besök på Ystads konstmuseum, där åtskilliga av hans tidigare verk finns utställda.