Gladsaxprästen Niels Madtzön´s dagbok

Under förra hälften av 1600-talet levde i Gladsax en präst vid namn Niels Madtzön. Han var född i Löderup år 1584 och kallades ibland med hembyns namn. När han 1614 utnämndes till kyrkoherde i Gladsax och Ö Tommarp, var han informator hos länsherren på Gladsax slott, Andreas Sinclair. Cavallin omtalar, att Niels Madtzön var en nitisk herde, med vilken biskopen synnerligen var belåten.

Han berömdes vid en visitation av denne såsom from, anspråkslös och gästvänlig man. Hans hustru, Mette Larsdotter prisas som förståndig och officiösa, dvs tjänsteaktig. Biskopen stannade vid ett tillfälle två dagar i deras hem, varvid han blev både "gladeligen och rikligen undfägnad". Vidare omtalar Cavallin att det efter Niels Madtzön fanns olika anteckningar, "vittnande om ordningssinne..." Niles Madtzön dog 77 år gammal år 1655 och begravdes i Gladsax kyrka.

"En Ricklig Regenskabs bog"

Bland Niels Madtzöns anteckningar som nu förvaras på Landsarkivet i Lund, finns också "Ricktig Regenskabs bog" med inledningsorden: "nig thiistaar: saa well som om hvis ieg besst skyldig Ehr: att begynde fra 1623". Boken innehåller anteckningar om Madtzön's inkomster och utgifter mellan åren 1623-1635.


I förgrunden ruinen efter Gladsaxehus och i bakgrunden Gladsax kyrka

Kulturhistoriskt värde

Det är en svårläst bok, pikturen är så fin, att den måste synas genom förstoringsglas. Det lönar sig dock att plöja genom dess bleknande skrift. Till att början med synes kanske innehållet mer än lovligt torftigt, men tittar man närmare efter, får med ens siffrorna och de kortfattade anteckningarna ett egendomligt liv. Det tidiga 1600-talets Österlen springer levande fram ur de guinande bladen. Det är i själva verket en bok, fylld av värdefulla kulturhistoriska glimtar.

Sen tidens sydöstra Skåne

Det var många, herr Niels hade anledning teckna sig till minnes I sina räkenskaper. Det vimlar av namn från den tidens sydöstra Skåne. Här trängs herremän, präster och köpmän med hantverkare, fiskare och bönder. Han var tydligen en förmögen man och man kom ofta till honom för att få hjälp. De fanns ingen offentliga banker på den tiden, och de lånebehövande måste vända sig till enskilda. Niels Madtzön tycks ha varit den fattiga bygdens bankir. En del länetransaktioner är noga förtecknade, medan andra knapphändiga.

I regel måste man naturligtvis ge pant för länet. Så fick fru Thale von Mehlen låna "15 siette Daaler paa en Sönande". Jochum Beck, grundläggaren till Andrarums Alunbruk, slapp emellertid att lämna någon säkerhet. Vid ett tillfälle lånade han: "3 dr slette". Vid lånetillfället var han ännu den "rige Becken". För övrigt var det ingen stor summa, för en slettedaler var värd ca 30 kr (med dagens penningvärde). En riksdaler utgjorde 96 skilling danske, en siettedaler 64; en riksdaler specie gäller 6 slette mark, följaktligen I 1/2 siette dalere. Detta enligt Wirinasons skildring av "Ystad mot slutet af danske tiden". Alla sorters folk kom för att låna. Man lämnade olika värdesäker i pant. T ex "Gammel Beck paa Vig (Vik) fick l p. byg (råg) mig til borgs til en lang Sölffkield, forgylt" står det skrivet på ett ställe. En annan gång kunde det vara "it Stycke Guld", som motsvarade II mark och I Riksdaler - pantsatt af Joan Giöng - ett "Sölffstop" eller en "Engiisk tröja", "en flöyels hue" (14 mark), ett "flamskt dynevar", en "tyrkesyms dug" (turkisk matta?), eller ett gårdsbrev.

Många förbindelser

Med köpmän och hantverkare i Ystad och Simrishamn hade herr Niels många förbindelser. Oftast gjorde man affärer på marknaderna. Det är av stort intresse att utläsa, vilka marknaderna som spelade en viktig roll under början av 1600-talet. De viktigaste marknaderna var då Åhus, "Kiwijs markid" (Kiviks marknad), Rörums och "Sömrids" (Simris), vilka sist nämnda ägde rum på S:t Hans dagen, dvs den 24 juni. Viby eller S:t Pauls "markid", Tommarups eller S:t Peders, Ystads. Maria Magdalenas marknad ägde rum den 3 mars. som inleddes med en högtidlig mässa. Av alla dessa finns numera endast Kiviks kvar. Herr Niels reste mest till Tommarups, Ystads, Kiviks och Viby marknader.


"Byavägen" från väster

Richardus från Ystad

I samband med så gott som samtliga marknader möter man handelsmännen Richardus från Ystad. Han sålde kläde till fru Metta på Kiviks marknad och på Tommarup sålde han sticketäcken och "totussetäcken" till Niels Madsen. Vid ett tillfälle "blef hos Riehardus fört 5 alne border å 24 sk., dernest skörtsnorer, item 5 aln. musslin å 20 sk. alnen". Men man reser också till Ystad för att handla med honom. Den 23 september 1623 fick herr Niels "7 aline got Sortt klede thill en Prestekiortell, huer allen 4 Dr" jämte underfoder. Den I januari 1627 antecknar kyrkoherden, att han blivit skyldig Richardo "first for en tönde Sild", som han fick från honom den 16 december 1626, "dernest" bl a "for halffandet röd Lackerskind", vidare för "groft salt till Norlandz torsk". Det hade alltså vankats klipperfisk till julafton!

"Item en Lifflandske kappe".

Man kan nog säga att Richardus Liehton var Ystads störste och driftigaste affärsman, en "skotteborger", som för övrigt blev borgmästare i Ystad. Hans gravsten står vid Klostret, dittflyttad från Maria Kyrkan. Han införde siden, sammet, atlas, finare och grövre klädessorter, mest lybsk vara, engelskt kläde från Neweastie, bly, humle, kläde, salt, hampa etc. Han var ystadsbygdens stora grossist, omtalar Wirmarson. Han var också tidens störste oxhandlare i Ystad.

Detta säger varför herr Niels hade så mänga affärer med honom. Ibland kvittade han herr Riehardo, en gäng med ett, "hetselig" (hästlik)!

Men även andra Ystadköpmän hade Niels Madtzön affärer med. Man förstår av dessa knapphändiga notiser, vilken dominerande roll Ystad spelade för den sydostskånska bygden vid 1600-talets början. Bl a nämns Mads Kremmer (Mathias Giefvicke), en storhandlare liksom Liehton och Oluf Kreminner (kanske Oluf Jakobsön, som också var stor hästexportör), till vilken herr Niels sålde "flesck, som blef weigt paa Vesten", och av vilken han köpte sig diverse varor från "Liim" (kalk) och "glas" (fönster-), till papper; "en bog" för I mark. I Simrishamn köpte han "top sucker" hos Oluff Koch och Hans Meyer, vilka tydligen sålde lite av varje.

Förmånligast vände man sig dock till Simrishamn, när det gällde uppköp av fisk. Fiskhandlaren framför alla tycks ha varit en Niels Torbersen. Han och hans "quinde Metta" nämns flera gånger. Denne levererade till prästhushållet "smaa siid" (simrishamnsill?) och "blegis sild" (blekingesill). "Sunde sild" (Limhamns-) fick Niels Madtzön från Åhus, där han hade en morbror, Hans Jacobsen, som "drog och seilede till Sundefisket". En gång måste han lämna honom "I slet daler" till resan. Från Simrishamn försågs han vidare med lax, torsk, salt och färsk "fleskeaall" samt "tobiis". Den speciella simrishamnsfisken var en viktig beståndsdel i sydöstskåningens kosthåll fram till slutet av 1800-talet.

Hantverkare

Av