Viks fiskeläge ligger på en smal strandremsa nedanför de höga sandbackarna. Här fanns i slutet av 1800-talet 9 mindre gårdar och ett 30-tal gatuhus. Här bodde ca 300 personer, därav ett 30-tal fiskare. Dessa fiskare var indelade i 4 båtlag, som tillsammans ägde 3 ålsätter, 125 hommor. Vid sekelskiftet fanns 6 fartyg hemmahörande till fiskeläget.

Gatorna i Vik är små, bestående av prång och strädden. Genom fiskeläget gick en bygata i nordsydlig riktning (Rörum - Baskemölla). När man står vid hamnen, har man en bedårande utsikt mot det sägenomspunna berget; Stenshuvud. Om vädret är klart, kan man se hela kustremsan upp till Åhus i norr. Vid hamnen samlades ofta de gamla fiskarna vid "ljugarbänken" och diskuterade vardagliga händelser. Under sommarmånaderna kom turisterna, författarna och konstnärerna för att hämta inspiration och motiv. De författare som ofta kom hit vid denna tid var Gabriel Jönsson och konstnärerna Fritz Kärfve, Hans Osvald Larsson, Wille Weberg för att nämna några.

Gabriel Jönsson beskrev Viks fiskeläge år 1924: "Hade jag inte haft mitt hjärta förankrat på en annan oansenlig ort, skulle jag förtöja det i Vik - - -. Så sandigt, så stenigt, så armt och fattigt och fränt i vardagslag, har bara det råd att vara längst nere på kistbotten har en skönhet som ingen sommarliggare eller 'artister' kunna komma åt. Ska vi kunna förstå Vik, då ska ni ha stått i en storbåt i sill till stövelknagen, medan händerna bränna som eld av de röda maneternas gift och ett vått storsegel slår er på käften. Då får man förstånd på skönheten hos Vik".


Viks fiskeläge från norr, 1906

Hamnlaget

Båtlagen var underställda hamnlaget som har sitt ursprung i statliga förordningar. Till uppgift hade hamnlaget reglering av fisket och själva livet i hamnen. De enskilda fiskarna var underställda de bestämmelser som hamnlaget hade bestämt. Det kunde t.ex. gälla; när man skulle ro ut till de bestämda fiskeplatserna på en given signal av hamnfogden. Det kunde gälla hamnens angelägenheter, förvaltning av kapell, bagarstugor och fattigvården o.s.v.

Bestämmelser upprättades så att varje enskild fiskare skulle åtfölja dem. På Viks fiskeläge sammankallades samtliga fiskare och fiskares idkare den 5 mars 1849 för att göra upp om en ny fiskeriförordning. Man upprättade då tillsammans 39 paragrafer, vilka man sedan överlämnade till Albo häradsrätt för godkännande. Vid Urtima hösttinget den 18 september samma år fastställdes denna förordning. Här nedan följer den förordning som sammanställdes och underskrevs av fiskelägets fiskare:

"År 1849 den S:te mars hafva vi samtelige Wiks fiskare och fiskes idkare sammanträde för att på sätt, Kongi. Maj:ts förnyade hamnordning af den 24 januari 1771 föreskrifver, inrätta och författa oss en sådan fiskerlordning och förbindelse, som hvar och en på detta fiskeläge boende är och fiskerinäring idkar hädanefter i allo efterlefva skall, och lyder som följer neml.:

1.§. En hamnfogde och fyra jemnte honom bisittjare, som anses föra en beskedlig och anständig lefnad och ha kunskap och kännedom i fiskerinäringen, komma årligen Fastelags Måndag att utses och väljas, hvilka skulle öfverse, om våra nedanskrefna ordningar förbrytas, och af den brottsliga genast uttagas den bot som i sina kullummer utsättas, hvilken bot i kulium utföres, på de oss lättare kan begripas.

2.§. Hamnfogdens och bisittjarens skyldighet blifver efter denna hamn- och fiskerlordning samt det, som i allmänhet för Rikets fiskeri är eller kan blifva stadgadt, handhafva ordning och rätt å fiskeläget, till hvilken ända de ock ega full rättighet att verkställigt befordra allt, hvad i efterstående puncter finnes föreskrifvet, deröfver harnnfogden skall föra en kort minnesbok, som årligen förberörde Fastelags Måndag uppvises till fiskerlidkarnes öfverseende och kännedom, eller ock så ofta sådant nödigt aktas.

3.§. Missbrukar hamnfogde eller bisittjare dess embete stämde honom, som kära vill, till laga ansvar vid domstolen i orten, och beträdes med någon förbrytelse i hvad öfrigt här nedanföre stadgadt finnes fördubblas alltid för dem de i hvarje fall utsatte böter.


Barnen vid bygatan, 1940-talet

4.§. Alla böra på sön- och högtidsdagar i kyrkan bevista den allmänna gudstjänsten, afhåller sig någon derifrån eller sig utan laga förfall det försummär böte för hvarje gång 8 skilling.

5.§. Ingen som till vårt fiskeläge hörer får om lördagsaftonen utsätta någon fiskesredskap eller den upptaga söndags morgonen ifrån sjön, undantagandes åhifiskes rycktning morgon och afton, den som sig häremot bryter böte för hvarje gång 2 riksdaler.

6.§. Brister någon ut i eder och svordom emot någon af öfverdåd under fisket eller i samqväm samt på offentlig samlingsplats böte för hvarje gång I riksdaler.

7.§. Begår någon brott på sön- och högtidsdagar erlägger till hamnkassan I riksdaler. Och för gerningen serskildt efter lag.

8.§. Alla åboar och fiskesidkare, som till detta hamnlag och fiskeläge höra, vara skyldige att de under sig hit ifrån andra orter inflyttade personer, som emna fisket idka, dem hos hamnfogden angifva och uppteckna Fastelags Måndag, försummar någon det, böte till hamnkassan I riksdaler.

9.§. Likaledes skola alla fiskesidka- re, då åldermannen i byens lur tutar, genast sielfva sig infinna sednast om 1/2 timma och icke ditsända några pojkar eller qvinspersoner, som icke kunna deltaga i något beslut, till hvilken ända åldermannan då med sig hafver små stockar och der inskär i denna paragraf stadgade bot för den frånvarande eller om någon af ofvan nämnde obehöriga personer ditkom- mit, hvilka medel skola vid öfriga årsräkningsdagen klareras och betalas, för hvarje gång som försummas och förbrytes böte 2 skilling.

10.§. Skall något samteligt arbete uträttas med snökastning wäglagning eller något annat, försummar någon det böte 8 skilling.

11.§. Fastelags Måndag lottas och utsättes årligen de gångar, grund och ställen i sjön för hvarje båtlag till på föliande sornmarfisket. hvilket allt i minnesbok tydeligen uppföres och in skrifves, hvar som någon sedan tojar garn och fiskesredskap på annans ställen och intrång på hamn och garnhängen gör, vare skyldig att sitt genast bortföra och böte för hvarje gång 16 skilling.

12.§. Förderfvar någon å fiskeläget med vilja annans hus, gärdesgårdar, stängslar, båt, redskap eller annat, som till fiskerinäringen och handteringen hörer, böte till hamnkassan 2 riksdaler. Sker det flera gånger hänskjutes målet till domstolens i orten pröfning.

13.§. Löser och tager någon utan lof en annans i land fästade båt samt hvad som den tillhörer böte för hvarje gång 24 skilling.

14.§. Hamnfogden med sina bisittjare skall det åligga årligen så nödigt det aktas syna och besigtiga tak å hus, skorstenar och eldstäder, att icke eldsvåda tima må, och då tillsäga den, som derhos brist finnes, genast det bota och förbättra; låter han sig icke rätta, sedan blifvit varnadt, ändock ingen skada sker, böte 32 skilling. Sker skada deraf vises brottet till domaren i orten.

15.§. Enär vi fiskare äro under segel eller annars vid våra fiskeställen i öppna sjön stadde, försummar någon vid sådana eller andra tillfällen, isynnerhet då storm och oväder uppkommer, eller om någon i hamn eller sjöstrand i sjönöd stadder är att räcka hvarannan hjelpsam hand till räddning, så snart det sig göra låter, bötes I riksdaler. Sker det med uppsåt och vilja att icke vara dertill hjelp böte 2 riksdaler.


Vy från hamnen, 1940-talet

16.§. Om aflägsna sjöfarare, som här i Wiks hamn lända, eller någon på fiskeläget boende något utur farkost eller båt sten, sand eller barlast i hamnkåsen samt på stenkaren eller annorstädes å ställe, der fiskeredskap nedsättes, hvarigenom skada timar, eller tager sten af karet till barlast böte för hvarje gång I riksdaler.

17.§. Emellan oss fiskare om hustomter, båt, kås samt nödigt läge för våra fiskesredskap skall hamnfogden med sina bisittjare genast uppbära af den brottsliga.

18.§. All orenlighet med samlad fiskeråm och sillgäll skall på aflägsna ställen nedgrefvas, att deraf icke upp kommer någon illa stank eller lukt, som förordsakar sjukdom, den som deröfver finnes vara brottslig böte 8 skilling.

19.§. Om någon på detta fiskeläge finnes, som begagnar okrönta mått, mål och wigter samt dylika kärl med nedsaltade fiskevaror till salu håller, som ej äro behörigen krönte eller märkte, har gjort sig förfallen till att böta I riksdaler.

20.§. Tager eller snattar någon i wår hamn eller på strand en riksdaler 32 skillings bankovärde eller mindre, det må väl ej stöld heta, gifver de det åter och erlägga till hamnkassan I riksdaler. Går stölden efter värde deröfver eller begås flera gånger hänvises till domstolen.

21.§. Snattar, stjäl och undandöljer någon fiskesredskap eller hvad annat det vara må af större eller mindre värde, som utur sjön influtit eller ock under, efter uppkomne stormar och oväder vid strand deruppkastadt finnes, plikte för hvarje gång den med sådant befinnes I riksdaler.

22.§. Ingen eho det vara må eger rätt och frihet i mörker eller om nattetid antingen i lugn eller i stormväder på sätt hittills skedt, ströfva af och an på sjöstranden förrän full dager är, då den, som tror sig något hafva förlorade, kan få tillfälle sitt uppsöka och bärja med eller utan hjelp. Således tillkommer det hamnfogden med sina bisittjare enär och så ofta nödigt aktas om nattetid å sjöstranden på ömse sidor läget anställa undersökningar, befinnes någon hädanefter vid sjön under hvad förevändning som helst antingen af detta eller nästa fiskeläge böte för hvarje gång 12 skilling. Men om det förmärkes, att någon under nattetid skulle vara i sjönöd stadd, är det enhvars skyldighet på strandfogdens tillsägelse vid den bot i 15.§ är föreskrifvet att genast hjelpa och biträda till bärgning på allt möjeligt sätt.


Återvändande fiskare, 1920-talet.

23.§. Tillfogar man annan sår eller blånad eller slår annan blå eller blodig böte 32 skilling.

24.§. Öfvar någon i fiskeläget oljud med ropande, skriande, buller eller annat oskick å gata eller hamn androm till mehn och förargelse och hamnfogden dertill säger, att sådant buller och oskick intet öfva eller wäsende åstadkomma, låter den sig dermed intet nöja, sedan han varnad blifvit, böte för hvarje gång 24 skilling. Samma lag vare för den, som å kråget eller sådana ställen, der rusdrycker utminuteras under gudstjensten sön- och högtidsdagar, och lika för den, som under nemnda tid något till sals atyttrar.

25.§. Sedan hamnfogden efter öfverläggning på samlingsplatsen afsagt, eger ingen rätt och frihet ro med båt ut på sjön förrän dagningen, då det i hornet blåses, bryter någon häremot böte 12 skilling.

26.§. Alla de, som ifrån andra orter eller fiskeläge hit inflytta antingen nybyggda eller gamla hus och ämna här på läget qvarstadna och fiskerinäringen idka, då deremot en sådan främling skall få hafva del i wåra kostbara kåser skall för hvarje sådan person erlägga till hamnkassan 33 riksdaler 16 skilling. Och för hvar och en utom läget som åstundar fiskeri idka härstädes betala för hvarje siligarn 24 skil- ling.

27.§. För hvarje son eller yngling, som här på läget äro uppfödde, sedan de uppnått sex års ålder skall efter gammalt wanligt bruk betalas för en sådan till hamnkassan efter fyllda sexton år betales l riksdaler och så snart en sådan idkar fiskeri för egen räkning eller då han fyllt aderton år erlägger han till hamnkassan 2 riksdaler.

28.§. Årligen samt så ofta sådana windar och stormar inträffar, som verka det sjön gör utfall från stranden, skall en och hvar, som här på läget boende är och hamnen nyttja vill, ingen undantagandes af nedstigande ålder, så snart de äro betiente med Herrens Helige nattvard, vare skyldige, då hamnfogden derom eller genom budskickning tillsäger arbeta på hamnens och kåsernas upprödjande samt ränsande från sten och sand såsom ock stenkarens förbättran. de så vidt möjligt är och nödigt aktas, den som afhåller sig ifrån sådant arbete betaler genast till hamnkassan för hvarje timma som arbetas 3 skilling. Är han bortavarande betalas för hvarje timma 2 skilling.

29.§. Då segelfarare från andra orter och kuster, som i denna hamn landning söka och vilja inköpa last af spanmål och denna last härifrån forsla, betala till hamnkassan, då det öfverstiger åtta tunnor 16 skilling. Hafva de timmer eller ved och wilja här lossa betalas I riksdaler. Hafva de sill eller annat fiske att afyttra betalas 16 skilling. Begäres af dem hjelp och bergning emot ersättning skall den som sådant nekar böta 12 skilling.


Viks fiskeläge från norr, 1930-talet.

30.§. Skulle någon på läget vara så elak och vanartad att från en främmande sjöfarare, som här i hamnen Stranden, Viks fiskeläge landat, snattar eller något sig tillgripa, stumpar, tågverk eller hvad det vara må, stiger stölden till en riksdalers värde eller mindre bötes till hamnkassan 2 riksdaler. Stiger det stulna deröfver böter i proportion derefter, dessutom för gerning särskilde efter lag.

31.§. En husbonde och fiskes idkare, som har i sitt bröd skattskyldig dreng och låter den på egna garn gå till sälfångst skall böta derföre I riksdaler.

32.§. Ingen af lägets fiskare eller fiskesidkare får utebilfva Fastelags Måndag utan laga förfall vid bot af 12 skilling.

33.§. Efter dödsfall och wid jordafärd skall det vara hvars och ens skyldighet att följakteligen emot de wanlige traktementerna beledsaga den aflidna till sitt hvilorum, den som sådant försummar böte 8 skilling. 34.§. Då någon af lägets fiskare el- ler fiskesidkare från annan ort hit flyt- tat person och med densamme i gifte träder betale till hamnkassan 3 riksda- ler. Äro båda från läget träde i gifte betala I riksdaler 16 skilling.

35.§. Den som i minsta måtto under utöfningen och handhatvandet af föreskrifne föreningspuneters innehåll och ordnings efteriefvande wisar sidovördnad och tredska emot hamnfogden och dess bisittjare eller den på fiskeläget vid laga förfall i dess ställe satt är plikte för hvarje gång I riksdaler. Bemöter någon dem med våldsam åtgärd hänskjutes målet till domarens pröfning.

36.§. Hamnfogden eger full rättighet att genom sina bisittjare genast efter förbrytelsen utfordra och uppbära de stadgade och förfallna böterna eller ock hos den brottsliga, som tredska visar, taga pant till fulla beloppet, samt så wida det ej af egaren löses inom fjorton dagar derefter, kommer sådant pantgods på allmän auktion i bylags samlingen att försäljas och betalningen derföre i hamnkassan erlägges, hvarföre jemnte alla ofrige medel, som inflyta, kunna göra full reda och räkning af hamnfogden årligen Fastelags Måndag, till hvilken ända så öfver fiskelägets inkomster som utgifter hålles skrifteligen räkenskaper, som ock då till granskning och öfverseende uppvisas bör. Mäktar den, som till böter fälld är, dem ej gälda eller brister hos honom tillgångar dertill arbete då hos den å fiskeläget, som dem erlägga vill och godtgöra honom hvarje fullt dagsverke efter det i orten då stadgadt och gångbara daglöningspris.


Stranden mot Stenshuvud, 1920-talet.

37.§. Det på ty sätt på grund af denna hamnordning och ingångna fordringsbeslut inflytande penningebelopp bör ingalunda till dryckenskap eller obehöriga utgifter medtagas utan till nödiga och nyttiga ändamål anwändas, nemligen till hamnfogdestyrelsens belöning och arfvode, årligen till brandredskaper, till nyttige inrättningar i hamnen af stenkar, jernringar, märlors inborrning i klippor och stora stenar till båtarnas häftning och lugn vid påkommande oväder, till de ödlidandes och fattigas understöd och hjelp på läget och till flera årligen påkommande utgifter, såsom till stamböcker och mera dylikt, som vid öfverläggningar på allmän samling, efter tider och omständigheter kan finnas nödigt och nyttigt att besluta. Fördenskull skall det åligga hamnfogden att alltid noga tillse, att icke det minsta af hamnlagskassan varder förslösat, uraktlåter han detta, skall han icke allenast böta två riksdaler utan ock sjelf ersätta till kassan igen allt, hvad på ty sätt förlorat finnes.

38.§. Denna hamnlagsordning och föreningsbeslut bör årligen Fastelags Måndag, sedan räkning och redogörelse för det förflutna årets inkomster och utgifter visat är för samteliga fiskare och fiskesidkare, uppläsas, på det ingen må om innehållet deraf vid förefallande tillfällen någon okunnighet förebära, och äfven de sista fastelagstid hit till fiskeläget inflyttat böra till obrottslig efteriefnad med sin egenhändiga underskrift denna fiskeriordning befästa, så framt den och de vilja anse sig warda intagna uti detta hamn- och fiskeläge, egande vi ock så vid sådana allmänna samlingar den rättighet ytterligare stadga och tillägga, allt hvad ledernas förfarenhet till denna fiskerlordningens förbättrande för nödigt och nyttigt aktas, som i minnesboken af hamnfogden till behörig rättelse och efteriefnad kommer att intagas och anses af enahanda verkan som föregående.

39.§. Slutligen hafve vi nu enhälligt till hamnfogde valt och utsedt ifrån närvarande tid och till Fastelags Måndag 1850 fiskaren Mårten Andersson, som eger såväl erfordelig kunskap dertill som ock allas wårt förtroende samt till dess biträde och bisittare under samma tid tillsatt fiskarne Nils Hansson, Per Nilsson, Anders Mårtensson och Per Blom.


Stranden mot Stenshuvud, 1950-talet

Föreskrifne fiskerlordning med alla sina förbindelser och puncter, som efter behörig rådplägning och öfverläggning frivilligt samt enhälligt är ingångne på sätt i hvarje § till sitt bokstafliga innehåll intaget finnes under med allas våra namn och bomärkens underskrift styrkt och befästad.

Wiks Läge som ofvan:

Mårten Persion, n:r 1, Per Månsson, n:r 4, årten Andersson, n:r 7, årten Larsson, Pehr Nilsson, Mårten Nilsson, Pehr Hansson, Anders Mårtensson, Per Tunesson, Erik Mårtensson, Lars Hansson, Per Mårtensson, Anders Persson, Jöns Larsson, n:r 19, Anna Hans Dotter, Nils Håkansson, Mårten Månsson, n:r 9, Lars Hansson, Nils Nilsson, Lars Nilsson, Lars Öman, Nils Hansson, Lars Persson , Anders Andeirsson n:r 21, Mårten Månsson, n:r 3, Hans Mårtensson, Lars Ridgårdsson, n:r 12, Mårten Hansson, Nils Mårtensson, Lars Mårtensson, n:r 25, Hans Mårtensson, Per Persson och Hans Mårtensson.

Källor: Landsarkivet. Albo häradsrätt, Lagtima höstting 1849. Gabriel Jönsson, Skånska somrar 1935. John Osterrnan, Fisket på Skånes ostkust o utveckling 1909. Börje Hansson, Österlen 1952.


Läs vidare om Vik här!