Willie Weberg


Willie Weberg

En konstnär boende vid krönet av en backe med utsikt mot Stenshuvud och havet.

Jag har fått glädjen av att lära känna en av Österlens mest kända konstnär Willie Weberg. Utifrån detta vill jag presentera honom speciellt på min hemsida.

Första gången jag träffade honom var år 1984 i hans ateljé, han ville bjuda på kaffe och bröd som jag lite motvilligt tog emot. Vi pratade nog i 4 timmar den fösta gången. Sedan har besöken varit många, en del bandinspelningar från dessa möten har jag gjorts. Tyvärr gick min gode vän bort under hösten 1996.

Från Skåne

Willie Weberg var född 1910 i Helsingborg och uppvuxen i Ängelholm. Kom till Stockholm som 18 åring in på Tekniska Högskolan som han lämnade efter 1 år för att börja på konstfack och vidare till Konstakademien, där han avslutade 1932, och fanns med på avslutningsutställningen samma år och deltog i maj 1940 i en resestipendieansökan och erhöll 4.000 kr ur Akademiens särskilda stipendiefond, vilket var det högsta utbetalda det året. Pengarna var egentligen till för resor utomlands, men kriget hindrade så Weberg fick använda dem till resor inom landet istället.

Willie Weberg och Gert Preisler på Swell.




Över Vik, 1952.


Österlen

Att Willie Weberg valde Vik berodde nog mycket på sin ungdoms kärlek Isabella Wrangel, som tillbringade sina ungdomsår i Kivik under varma sommarmånader. Under 1920-30 talen var Kivik känt för många konstnärers vistelser. Prins Eugen bodde i en stor jugendvilla medan t ex Fritz Kärfve och andra konstnärer med sina familjer fiskarstugor.

Sommaren 1941 återvände Willie Weberg och Isabella Wrangel till Kivik för att måla. De gifte sig 1943 och finner ett hus på Vik samma år, där de stannar under några månader. Från 1944 blev Viks fiskeläge en tillflyktsort för Weberg, där han sedamera har hämtat många motiv under årens lopp.

En annan väg som ledde Willie Weberg till Österlen var nog både Karl Isakson och Oluf Höst upplevelser av Hanöbuktens atmosfär. De många åren på Vik utgör ryggraden i Willie Webergs biografi. Han fann många vänner bland lägets "urinvånare", vilka ofta var misstänksamma mot "utbölingar". Weberg har sagt: "Dom var som pojkar i sina båtar, hade ett slags mänsklig oskuld". Han var den konstnär som ofta stannade kvar när andra drog sig till Stockholm och andra platser. Han målade kustens liv, till tjära, ålhommor och buktigt allmogetonnage. Uppdragna hommebåtar på land för vintern och i fiskelägets färger och landskapet kring Stenshuvud och hedarna gav mycket inspiration till nya bilder. Fält med vitnat gräs växer med umbra och svart i en ständig dialog. Han finner den stora och precisa rörelsen i planen.


Utsikt mot Stenshuvud, 1957. (Bilden beskuren)

Själslandskapet Österlen präglas av hälsa och djup fred. Så fortsatte livet fram till 1945. En ung konstnärsfamilj med ateljé i Stockholm och sommar ateljé på landet, goda recensioner, stöd från Isaac Grunewald, uppmärksamhet från Prins Eugen. 1945 kom att bli ett stormigt år för familjen Weberg, skilsmässan var ett faktum. Weberg lämnade ateljén i Stockholm och Vik blev ett tillflyktsort. Måleriet förändrades också dramatiskt. Bilderna blev mera mörka, dynamiska och sträng hållna. Denna stil behåll Weberg ändra fram till början av 1950-talet då en ny vändpunkt kom i Webergs konstnärskap. Måleriet närmade åter sig Rudes och Hösts penselföring och dovt intensiva. Stockholm och Vik, husmassor, vatten, skeppsvarv, fiskenät på tork och hajor att påla ålhommor med, allt inneslöts i samma precision och dova intensitet.

Stenshuvud och bukten, 1944.


Kust, 1979.


Måleri i Antarktis

År 1953 mönstrade Willie Weberg ombord på valkokeriet Thorshövdi i Sandefjord, Norge. Under ca 5 månader levde konstnären ombord på fartyget, där han med kamera, akvarellblock, färger och dagboksanteckningar nedtecknade alla händelser på fartyget. Materialet från resan presenterade Weberg vid flertal utställningar under åren 1956-58 i Sverige och Norge. En recension från Stockholmsutställningen 1956: "Willie Webergs utställning är säkert en av de mest dramatiska som någonsin förekommit i denna lokal (Konstnärshuset) - kanske överhuvud på en svensk utställningsvägg. Man upplever den som ett måleriskt blodsdrama i en fransk trikolorens färger, blått, vitt och rött. - Innan Willie Weberg kom till Antarktis målade han Vik och andra fiskelägen på Österlen med Karl Isaksons doftiga och luddiga touche. Det hårda klimatet har gjort hans palett klarare, mera distinkt och penselansättningen hårdare".

Ateljén i Vik

Med ateljén blev Willie Weberg även i teknisk mening bofast. Kustlandet som ofta lett till patetisk naturlyrik återkom i strama, precisa bilder. Abstraktion, konkretism, ren form är bildkaraktären inför 1964 års utställning på Galleri Gummeson, Stockholm.

Willie Weberg tillhör en generation som råkade snubbla i starten. Det blev så bara. Ett antal ungefär jämnåriga konstnärer hade under många år lärt sig av Otte Skölds konstnärsdisciplin och Isaac Grunewalds färgexpositioner. Om många kan sägas att de hade förvaltat arvet väl. De hade en god utbildning, den första på länge i konstnärsakademien, och var själva bra målare. Men just när de var färdiga att träda fram individuellt men också med det stöd för den egna identiteten som kan ligga i likhet och gemenskap inom en grupp eller kamratkrets - tänk på Bjurströmseleverna ett årtionde tidigare - så inträffade en tvärvändning i kultursituationen. Freden kom, vad det unga Paris sysslat med under de sista krigsåren blev bekant, en internationalisering följde och konkretisterna blev det stora ämnet. Ingen målare i Sverige kunde kan helt ha undgått att ta intryck av detta.

Stockholm och Vik blev Willie Webergs vistelser under senare delen av 40-talet och på Vik umgicks han med t ex Holger Almqvist, Hans Osvald Larsson, Ellen Trotzig, Rickard Björklund. På 50-talet knöts ytterligare namn till kolonien i Vik med bl a Rolf Swedberg, Lennart Jönsson samt Juan Gris och Ben Nicholson.

Runt fönster, 1963, utställd på Galleri Gummesons, Stockholm 1973.


Raden av konstnärer kommer till Vik

Under 40-talet var Eva Eneroth i Vik och under femtiotalet Louise Peyron. Senare blev Hugo Zuhr och C O Hultén bofasta på fiskeläget och Gösta Werner på Sandhammaren kom att bli Willie Webergs närmaste vänkrets. Denna krets vars extrema gränser är svåra att sätta men som med ungefär riktigt val av namn, kom att utgöra ett andligt rum för en konstnär vars dagar och nätter var bakom staffliet. Lika viktigt, som själva huset stod färdigt 1958, var den vänkrets som till glädje ingick det kreativa klimatet på Österlen.

Resan till Cypern 1974.

Ett centralt verk tillkom under en arbetsresa till Cypern tillsammans med Brittmarie Pyk-Weberg. Gemensamma upptäcktsfärder på ön införde havsfynd och båtar i motiv- och medvetande kretsen. Så uppstod vraket på Cypern.

Under 70-talet tillkom fyra monumentala verk - en intensiv rumsskapelse i målad kakel för Danderyds sjukhus, 1976. och skisser för Simrishamns sjukhus, Länsstyrelsen i Malmö och Åkersberga sjukhus.

Konstnären med sitt staffli bland stenar och strandfynd vid Lilla Vik, 1963.


Hjärtinfrakten

De två sistnämnda är från 1979. Då hade Willie Weberg redan drabbats av sjukdom. Med stark vilja kom segern över sin sjukdom och viljan av att skapa blev hans väg tillbaka i livet. Willie Weberg målade de sista åren motiv från sin ateljé. Hans konstnärskap präglar en livsstil och arbetsmoral har starkare fäste än förbindlighet och lyhörd följsamhet och där havet alltid är nära både i motiv, umgängeskretsen och dess rytm.



Simrishamns hamn, 1946.


Representerad.

Willie Weberg är representerad på Nationalmuseum. Moderna Museet, Malmö Museum, Helsingborgs Museum, Ystads Konstmuseum, Tomelilla Konsthall, Waldemarsudde samt i Nationalmuseums porträttsamling på Gripsholms slott, Simrishamns stad, Kristianstads Museum m fl.


Tillbaka till Österlenkonstnärerna