Österlens Släkt- och Folklivsforskarförening

Anno 1704 d 2 junij höltz ordinarie sommarting med Järresta härad, närwarande wanlige Nämbden.

Oplästes kongl. Giöta hofrättz bref dat: d 19 Januarij A:o 1704 angående några förbudne grader i ächtenskapsmål, jämbte bifogader förordningen af kongl. Maij:tz till Justitiens administrerande förordnade och befullmäktigade Råd, dat d 2 December A:o 1703.

Oplästes kongl. Giötha hofrätts bref dat: d 6 junij A:o 1703 angående Processuae Quationer i Criminal måhl, hwarigenom delingenterne(?) söka förhala tijden, och draga saken genom instantierne.

Kyrkeherden i Stiby Hr Abraham Gottlander låtet instämma drengen Jöns Person för det han olofl. quitterat hans tienst låtandes genom Nämbdemannen Mårten Ingmansson gifwa Rätten tillkänna at saken war förlijkt och at drengen sigh sin tienst instält.

KyrkeInspectoren i Malmö Albrecht Dirichson låtet instämma sambtlige Bymännen och kyrkewärdarne Matz Jönson och Pehr Ilson i Järresta sochn angående de effter Ordre icke skall hafwa lefwererat förledet åhrs kyrketijonde till Malmö Magazin. På Inspectorens wägnar Mötte Erich Murman, som Inspectoren befullmächtigat sine medhgifne skriffter at inläggia. Kyrkiowärdarne och Bymännen påroptes liudeligen, men war ingen tillstädes wijdare än nämbdemannen Erich Swenson som förklarade at heela byen nästan är öde och så fattig, at störste del Jorden förledet åhr waret osådd, så at de intet kunna uthstå så hastigt och på en gång uthgiööra tijonden, till kyrkan, som efter handen ändå kan få rät, beror altså till wijdare om någon på Bymäns wägnar innan tingets sluth kan framkomma.

Handelsmannen Wella:tt Mårten Pletz låtet instämma präste enkian i Stiby hustru Elsa sahl. H:r Pehrs angående något wijn till hennes sahl. mans begrafning, warandes på handelsmans wägnar tillstädes des fullmäktige Jonas Lundgreen. På enkans wägnar mötte hennes son Lars Johanson Hiort och berättade at han talt med Mårten Pletz för några dagar sedan, at hans moder godwillig willa betahla wijnet så at Pletz intet nödigt hade låta stämma henne och kan genast få sin betahlning. Fullmächtigen swarade at hans principal påstår betahlning för wahran, så och för expenserne hwarpå sidst är räkning inlagt i Rätten i actionen med Lars Johanson. Lars Johanson replicerade at han har penningar hos sig och will betahla de 3 D:r 20 öre, som han senast fodrat, fast kornet den tid gält 16 öre, der lijkwäll eij mehr debiteras skeppan, än för 12 öre, och H:r Pletz sedermehr eij begärt mehr än 2 D:r och expencerne, betalte derpå in för Rätten till käranden de 3 D:r 20 öre smt så och i expenser 2 mt:n smt at parterne således äre åthskilde.

Cornetten Edle och manhaftig Andreas Lorentz gaf tillkänna, huruledes han af Lars Johanson Hiort, tillhandlat sig et 3/8 hemman, N:o 3 uti Stiby, efter des edhåldne köpebref af Lasse Johanson, dat d. 19 maij 1704 som för rätten oplästes, hwilket hemman Hr Cornetten förste gången läth opbiuda. Lasse Johansson war tillstädes och tillstod sig efter köpebrefwet hafwa såldt bem:te N:o 3, som är frälsehemman, och är derför hemulsman.

Commissarien wälbe:de Magnus Löfberg låtet instämma Lars Johanson Hiort för 42 D:r smt skuldfodran, med 2 åhrs intresse, warandes på Hr Commissariens wägnar tillstädes, skrifwaren Nills Nillson och Lars Johanson till wedermähle, gifwandes bägge tillkänna det saken är förlijkt och Commisarien tillfredz stält, så at denne gången eij wijdare käras.

Klockaren Christen Anderson i Stiby, låtet instämma prästeenkian Elsa sahl:e H:r Pehrs för 15 åhrs helgon skyld af gården N:o 3 åhrligen 2 skepper korn. Lars Johanson Hiort swarade på sin mors wägnar at när klockaren kommer at afräkna med modren, låfwar han bli skyldig, emädan han alle åhren intet betahlt tijonden af hans grund, som brukas af klockaren, begärer på des mors wägnar opskof till nästa ting, at opsökias kan de skrifter, som för så många åhr tillbakars fodras. Klockaren tillfrågades hwarföre han intet fodrat på helgonskyld, i heela femton åhrs tijd och emädan Pastoren lefde? Rs:t han wille intet sättia sig uth medh sin förman, ty om han hade tahlt till Lars Joahnson så hade hans fader blefwet wred på honom, och missgunstig at han derföre har haft tåhlamod. Lars Johanson sade at af klockarengrunden, går så myken tijonde, som af de 4 gathehusen under Giersnäs, emädan klockaren brukar hälfften af samma grund, elliest hade helgonskylden intet blefwet så länge påstående, begär Dilation till nästa ting at des moder kan opleeta de bref som sådant kan förklara. Klockaren inlade Copia af et Tingswittne dat d. 15 feb:e A:o 1655 at den grunden som ligger till klockare gården är bytt ifrån Giersnäs för annan grund som derpå Giersnäs mark legat.

Christopher Jönsson i Gislöf instämbd Tued Nillson at tillstå et Jordeköp i hemmanet N:o 8 i Gislöf som är 5/16 skattejord hwilket han sig af Tued Nillson har tillhandlat, warandes parterne tillstädes. Christopher Jönson opwiste det af Tued Nillson undfångne köpebref, dat. d. 28 februari sidstledne, under skrifwet af Tued Nillson, Mårten Jönson, Anders Nillson, Mickell Nillson och Erich Nillson Item af Crono Befallningzman Elias Löfberg, at det köp är skedt till Rusthållets opkombst och derför i Crono Jordeboken inskrifwen Efwerödh d. 24 feb: A:o 1704. Och lät Christopher Jönson första gång opbiuda bemelte 5/16 hemman. Tued Nillson tillstädes tillstod samma köp effter köpebrefwets innehåld, och låfwar derför wara hans hemul.

Anders Månson i Gislöf och des medintressenter, låtet instämma Jeppe Knutzon och Hans Matzon i Walby för det de förwägra sig, at erlägga deras andehl, till tree och 5 männinge Ryttare montering, warandes på kärandernes wägnar tillstädes Anders Månson, Anders Nillson och Christopher Jönson i Gislöf och af swaranderne Jeppe Knutson. Jeppe Knutzon förklarade at han till förmannen Nills Matzon i Wallby, som infodrar hwad som sambtlige intressenterne böre uthläggia, har betalt så mycket, som han af honom fodrat, så at deraf intet utstår, och hwad det gambla Ryttare gewähret wedkommer , så har han intet nekat sin anpart at erlägga, utan när förmannen fodrar hwad skiähligt är, lähr han intet undandraga sig.
Resolutio

Såsom Jeppe Knutson förklarat det han till förmannen Nills Matzon i Walby erlagt, så mycket som han är blefwen kräfd, till dhe extra ordinarie Ryttarna, och icke wägrar sig wijdare erläggia hwad skiähligt fodras. Altså ifall den ena eller andre, her wijd teer sig obillig, hafwa de det hos CronoBefallningsmannen at angifwa som dem emellan lärer jänka hwad rätt är.

Borgmäster enkian hustru Christina Aurel låtet instämma Lieutnanskan fru Anna Manfelt i Järresta, för någon pant, för ett låhn af 100 D:r smt som hon söker at innehålla för någon missräkning på 20 D:r smt. Borgmästerskan tillstädes, berättade, at hon d. 25 februari war hos Lieutnanskan och lånte 100 D:r smt, pantsättandes henne 3 demants ringar, skospenne och annat småt silf:r som wägdes på bessman intill 3 mk och räknade Lieutnanskan sielf af penningarne, men Borgmästerskan rörde icke sin hand der wed, wijdare än hon strök högarna sammans, och trodde at hon räknat rätt, och tog dem så emot, när hon kom uth, och hennes dreng skulle fråga effter något korn hos Mårten Erichson, räknade hon, effter penningarne på wägen då war der intet mer än 80 D:r, steg så af wagnen och bredde sitt Ermekläde på marken och räkande åter, då fattades äfwenledz, gick så in till Lietnantskan igen och sade det, då Lieutnantskan swarade hon kände intet dertill, medan hon waret uthe med penningarne. Men som Borgmästerskan på det högsta förplichtade sig at ingen penning war der af bortkommen och hon eij warit längre än wed porten, så sade Lieutnanskan at de finge begge draga skadan och flydde henne 10 D:r smt, hwilke Borgmästerskan wägrade at emottaga, emädan hon dem intet bekommet, men omsijder dem dog emothtog, med det förord at lag och rätt skulle skillia dem, någre wekor der effter hände at en Glasmästare der i staden skulle boflytta, och honom tillhörde 5 dusin silfwer knappar som wore iblant den panten som Lieutnantskan hade, då fodrade magistraten samme knappar, at Borgmästerskan förerhades, att sättia annan pant istället hos Lieutnantskan som war 2 silfwerbegare och wägde mehr än knapparna, men Lieutnanskan war så trotzig at hon intet wille låta föllja knapparna, utan nöddes Borgmästerskan skaffa sig 90 D:r penningar, de hon betalte Lieutnanskan, men fick intet wijdare än knapparna tillbakars och något småt silf:r men behölt hos sig ringarne och en guld kiädia och annat silfwer som löper öf:r 50 eller 60 D:r det hon sade intet willia släppa, förän hon fåt de 20 D:r smt som hon missräknat och aldeles intet willa höra om de 10 D:r som hon tillförende tillagt, uatn behölt bådet ena och det andra, hwilket Borgmästerskan skyller Krabben wara orsak till, emädan han blefwet hennes owän, men tillförende sade han at han talt med Lieutnanskan, som låfwat willia de andre 10 D:r smt och så gottgiöra, emädan Borgmästerskan sig med Edh så högt förplichtat at hon dem intet bekommet. Leutnanskan Annicka Manfelt war eij sielf tillstädes utan inkom ifrån henne et bref hwaruti, hon berättar at Borgmästerskan begärt få låhna 120 D:r smt derpå hon äntelig fåt 100 D:r som hon henne tillräknat och fick derpå obligation. Lijtet der effter kommer Borgmästerskan sedan hoon war bortgången igen, och säger hon eij fåt mer än 80 D:r smt fick så äntelig ännu 10 D:r smt genom trägen böön, Borgmästerskan skulle willia neka, begär Lieutnantskan Dilation till nästa ting at föra sina bewis, och hade det stådt Borgmästerskan frijt at räkna effter penningarne i hennes stugu, men intet ute på marken och kräfwa med sedan hon länge waret borte, påstår at Borgmästerskan eij får göra ed, utan betala sitt fulla låhn och der förorsakade expenser med mera skriften innehåller.
Resolutio

Det har fru Liutnanskan Annicka Manfelt sig skriftligen förklarat at Borgmäster Enkian, kom till henne och begärt få låhna 120 D:r smt på pant. Men som hon eij hade så mycket at mista, låhnte hon allenaste 100 D:r smt hwilke hon henne först tillräknade 80 D:r i Caroliner, och resten i heela och halfwa 10 örstycken, dem enkian emottog kast efter kast, at hwart i här till 10 D:r smt och så fort, till des at det blef 10 högar, då de begge räknade högarna, hwilke hon tog i sitt ermkläde, gifwandes der på Obligationen och panten. En half tijma der effter tillbakars kommandes, säijandes sig hafwa räknat penningarne på marken och at der på 20 D:r smt fattades hwartill Leutnanskan skall hafwa swarat, det kom henne intet wed, hon hade räknat tillfyllest, då anhölt Borgmästerskan med trägen böön, det hon ännu måtte få 20 D:r smt till låhns, efter pantet war gott derföre och erhölt äntelig ännu 10 D:r smt så at summan blef 110 D:r smt erbiudandes sig om Borgmästerskan dertill skulle neka, wille Lieutnanskan derpå skaffa bewijs till nästa ting. Fördenskull och emädan Borgmästar enkan högt betygar at hon penningarne, icke kast efter kast emottaget, eller effter räknat för än hon kom uth på wägen, och wäntade effter sin dreng, och der de 20 D:r smt saknade och sedan hon penningarne någre gånger omräknat, gick hon tillbakars och gaf det tillkänna, med föreställande at synd wore det hon som en fattig enkia dem miste alldenstund Lieutnantskan allena hade räknat penningarne, och hon sig med ed förplichtigade, det aldrig någon halföre deraf war bortkommet eller hon fåt mehr än 80 D:r hwarpå Lieutnantskan tillstälte henne 10 D:r smt säyandes emädan så är hänt så må de draga skadan hälfften och som Liutnantskan icke wille låta beweka sig af hennes böhner tänkte Borgmästerskan genom goda wänner och särdeles H:r Rådman Krabbe at kunna förmå henne, till de öfriga, emädan hon med trygt sambwete kan giöra sin edh at hon ingen penning mehr än de 80 D:r smt undfick, hwar om Rådman henne wähl förtröstat, och sagt at han redan hade öfwertahlt Lieutnanskan, intill Rådman sedermehr är blefwen hennes owän, och nu Lieutnantskan will med annor berättelse, än som passerat är, återkalla de 10 D:r och förhålla hennes pant för de 20 D:r smt tillfyllest som hon aldrig har bekommet, och derpå erbiuder giöra sin sahlighets ed, eller i fall Lieutnantskan skulle willia afläggia sin ed at Borgmästerskan penningarne i hennes stuga kast från kast räkande, och de 100 D:r richtigt bekommet så får hon lijda den skadan, fast hennes fattige medelöse tillstånd det eij kan tåla, hon fuller icke tilltror fru Lieutnanskan det af sig sielf at begära med mindre hon af andre der till styrkas; Altså förunnar Rätten den af fru Lieutnantskan begärte dilation till nästa ting och pröfwar skähligt sig då för klara, änten hon will oplåta enkian eden, eller den af enkian emothtaga och sielf erläggia, at sedan äntelig dohm i saken kan fälla.

Stältes för rätta Qwinfolket Metta Ågesdotter för det hon låtet lägra sig och födt barn. Mätta Ågesdotter om 28 åhr, har waret gift för 4 åhr sedan, med Ryttaren Bertel Swenson som kom med till Påhlen och är der blefwen slagen så at Rusthållarna har måst skaffa en annan Ryttare, och elliest Mattis Falck som war hans cammerat, der ute berättat at han afled 1703 emillan Trettonde dagen och Påhlsmässe. Bekänner at studenten Hans Jönsson som predikade i Borreby lägrat henne förledet åhr wed Pingsttijden, hwareffter hon födt barn, nu Kyndermässe, säger ingen annan hafft med henne at beställa. Studenten Hans Jönson Mellin berättades wara förrest förleden Juhletijd till Swerige och sades, at han hade twänne mäns attest, at hon sagt honom wara frij och waret en annan barnefader. Qwinfolket berättade at han låfwat henne månge penningar, at hon skulle säija och bekänna på en annan, och såledz wille vexera henne, men hon kan intet liuga på någon, utan är han och ingen annan skyldig. Allmogen wiste ingen annan wara berycktat för henne. Kohnan tillfrågades, hwem han bedt det hon skulle uthläggia? R:s:t han bad henne 20 D:r smt penningar at hon skulle uthlägga en annan. Män hon wiste ingen at uthnämbna, och aldrig bekom hon en penning för all den förtreet hon komme uti. Ryttaren Willem Burman refererade at studenten hade en sådan attest under twänne mäns händer, at han war fri för henne, och hon bekändt, at elaka mennisker liuget denn(?) det på. Kohnan swarade at han kunde skrifwa hwad han wille, hon har ingen attest gifwet, men han nog bedt at hon skulle bekänna på någon annan.
Resolutio

Kohnan Metta Åkesdotter som bekänner hafwa begåt lönskaläger med studenten Hans Jonsson Mellin, dömmes effter egen bekännelse at böta 5 D:r smt, och stå kyrkeplicht och oppenbara skrifft, orkar hon eij böterne och eij arbete finns at försohna böterne medh, då plichtar hon med kroppen och Rätten at stå henne öpen, i fall frambledes annerledes skulle befinnas än som hon nu bekänt.

Stältes för Rätten drängen Mattz Persson i Gislöf och qwinfolket Karena Tuesdotter ibidem för lönskaläger de med hwar andra begåt. Drengen om 24 åhr och qwinfolket om 23 åhr bekiände at de häfdat hwarandra, och påstår hon at han låfwat willia äkta henne. Men han nekar aldeles, at hafwa låfwat henne, och weth hon intet säija at någon hördt det han låfwat ächta henne, icke heller will han låta öfwertahla sig dertill, emedan ingen them, har någet at hielpa sig med, låfwar elliest at betahla hälfften af hennes böter.
Resolutio

Såsom drengen Mattz Pärson och Qwinfolket Karena Tuedsdotter, begge bekänt at de hafwa begåt lönskaläger med hwar andra; Altså dömes han at böta 10 D:r och hon at betahla 5 D:r och stå begge kyrkeplicht och oppenbara sktift och betahlar han hälften af henes böter till hielp emoth det hon bekostat wed födzelen och barnets begrafning.

Ställtes för rätten Qwinfolket Pernilla Pehrsdotter i Borreby för begånget lägersmåhl. Pernilla Pehrsdotter om 27 åhr, bekände att en Ryttare i Borreby Jöns Rittberg lägrat henne om wallborgsmässe, hwarefter hon kyndelsmässe tijden födde barnet som än lefwer. Ryttaren Jöns Rittberg , frånwarande på strandwacht, men des Broder Willhelm Burman tillstädes, berättade henne waret länge beryktat, för en lafogde på Borreby Gård. Kohnan swarade intet kunna hindra hwad elakt folk wille säija. Men hon aldrig haft med lafogden eller någon annan at beställa. Broderen sade des broder intet kunna säija sig frij för henne, men will neka at wara barnafader.
Resolutio

Kohnan Pernilla Pehrsdotter döhmes efter egen bekännelse för begånget lönskeläger at böta 5 D:r smt och stå kyrkeplicht och oppenbahra skrifft. Orkar hon eij boten och intet arbete finns at försona böterne med, då plichte med kroppen williandes Rätten wijdare om foster löhnen förordna, när Ryttaren Jöns Rittberg den hon beskyller är worden hörder.

Mantals Commissarien Wälb:de Magnus Löfberg praesenterade ett testamente utaf Sigvart Månsson i Cimbris, hwar uti han i anseende till den wänskap han med Commissarien plägat, testamenterar des qwarlåtenskap, till honom och des arfwingar, at ingen af Sivart Månsons anhörige der med någet hafwa at säija, hwilcken skrift kyrkeherden Hr Hans i Cimbris och nembdemannen Pehr Nillson i Wiarp till witterligt underskrefwet, dat d 10 Maj A:o 1704 som för rätten blef opläst och påskrifwet.

Nills Trulson i Wirresta låtet opliusa et swart bläset fior lamb, som kom dijt i efter höst, märkt med rist i högra örat och et tak i wänstra.

Nills Hanson i Grödstorp, lät opliusa en sånned soo med högre örat afskuhret och et skär under till på wänstra örat, gåt der sedan först i winter, 2 åhr gammalt.

Anno 1704 d 3 Junij Continuerades

Hans erwyrdighet kyrkeherden i Cimbrishamn Hr Anders Berglin praesenterade et köpebref af Olof Olson i Långa Ry(?), på en halfgårda part i Mårten Isacs Gård i Grödstorp N:o 3 som är tre och en half sextondedels part, hwar för han bekommet 15 D:r smt dat: d. 12 Januarij A:o 1704 under skrefwet af Oluf Olsson, och till witterlighet af Oluf Frenneson och Jöns Bengtson i Grödstorp hwilket köp Hans erwyrdighete förste gång läth opbiuda. Kyrkeherden Hr Anders Berglin och husman Hans Mårtenson instodo, angående den tunna korn, han sidsta ting fodrade, och den Liquidationen emillan förlades, eller om bewis inkomma. Hans Erwyrdighet sade det han fuller bekommet af Hans Mårtenson 1 stoh och föll och twå tunnor korn, men der emot hade Hans Mårtenson fåt wärde förutan den eena tunna sädes korn. Hans Mårtenson sade at hwad hans wyrdighet af honom bekommet lähr stijga op moth det som han fåt af Hans erwyrdighet emedan han bekommet af hans wyrdighet 10 D:r penningar och 1 tunna korn a 10 mk, hwar emot hans wyrdighet bekommet 1 stoh och et föll för 8 D:r 2 tun:r korn för 6 D:r så at det nog är betalt. Hans erwyrdighet berättade at han eij weth huru många penningar, som han fåt men öket tog han för 4 D:r och föllet för 2 D:r har och fåt de 2 tun:r korn, men den ena tun:n korn som han fåt a part som är ..betalt. Men skulle Hans Mårtenson kunna afläggia sin edh at han den tunna korn intet skyldig är, så will hans wyrdighet låta fallat. Hans Mårtensson swarade at han eij annat weth än han för sig nog betalt, har sielf gifwet 8 D:r för stoth, men Pastoren fåt föllet med, som än lähr lefwa. Hans erwyrdighet bad saken måtte opskiutas till nästa ting då han will bewisa at fodringen är richtig.

Instodo kyrkewärdarne i Järresta Matz Jönson och Pehr Olson, med somblige af Bymännen, som instämde äro af kyrke Inspectoren Albrecht Dirikson för det de efter för ordning intet lefwererat kyrketionden. På kyrke Inspectorens wägnar mötte Christen Murman som klagade at kyrketijonden war befalt at lefwereras i Malmö Magazin hwarest Räntemästaren den erlagt, med willkor at allmogen fick den lefwerera till handelsman i Cimbrishambn Mårten Pletz, hwilket icke är skedt. Kyrkewärdarne sade sig hafwa giort sitt till och till sagt allmogen, som de hafft ordre, mehr kunna de eij göra. Allmogen tillstodo at de af kyrkewärdarne äre blefne tillsagde. Men för deras fattigdom skull intet kunnat lefwerara någon tionde. Kyrkeherden Hr Anders Berglin intygade at så stor fattigdom finns i den byn, at fast ingentera i åhr hafft sädes kornet, och lärer det wara omöijligt at någon der kan lefwerera en skeppa in natura utan alla har måst låhna. Cronones Befallningsman sambtygade ar detta är den aller fattigste allmogen i heela befallningen, och der som han intet gått god för dem, hade ingen waret mächtig beså deras jord i åhr, till med så dröjes så sent innan repertitionen om kyrke spannemåhlen uthkommer om åhret, så at när den kommer alt är opödt, at det stort förtret giöra. Erich Murman inlade kyrke Inspectorens beswähr skrifteligen, och bad allmogen derefter måtte plichta, som oplästes och ad acta lades. Allmogen beklagade deras fattigdom, dhe wille gärna hwad de orka, men deras fattigdom är för stor, det trycker dem mycket, at de för hwar tunna måste lefwerera 8 skepper, och ger nästan den 9 med måhlet, låfwa at de willia göra deras bästa at clarera med penningar, de ha hijt intill intet hafft at wända i penningar. Kyrkewärderne ursäktade sig at de eij törs indrifwa någre penningar, på det de icke skulle tilltahlas af Kyrke Inspectoren, då de nog förmant allmogen. Kyrkeherden betygade at kyrkewärderne nog giort sin flijt at drifwa och förmahna allmogen, at ingen skuld hos dem waret, men allmogen är aldeles oförmögen.
Resolutio

Såsom kyrkewärderne med kyrkeherden Hr Anders Berglin bewist at de icke försummat at tillsäija allmogen i Järresta till den förelagde ort tijonden at uthgiöra, allmogen och så har måst tillstå at kyrkewärderne dem nog på mint, och giort sitt till, men ogiörligheten waret dem i wägen, i det misswäxt giort dem så oförmögne at ingen med sin egen spanmåhl i åhr har kunnat beså sin jord, hwarföre de låfwa willia kyrkan med penningar och hwad de kunna, effter handen förnöija. Betygandes Cronones Befallningsman jämbte kyrkeherden, at der Befallningsman i åhr eij skaffat Bönderne sädes korn, hade nästan hela byn blefwet obesådd, och at det är den fattigste By, som finnes i hela Befallningen. Alltså pröfwar Rätten skähligt at deras fattige tillstånd och oförmögenhet bör ansees, och de lijkmätigt instructionen, böre förnöija kyrkan tijonden med wärde effter markegången wed executions tillgörande hos dem som finns at tredskas.

Cronones Befallningsman låtet instämma Lars Johanson Hiort för 60 D:r smt skuldfodran. Cronones Befallningsman berättade at Lars Johanson clarerat sin skuld, at denne gång eij wijdare käres, hwilket Lars Johanson och så tillstod.

Kyrkeherden i Cimbrishambn Hr Anders Berglin, anhölt at få endskap i saken med Nämbdemannen Pehr Nillson i Wiarp, angående 1 qwiktionde lamb af Måns Mårtenson i Järresta som sista ting opsköts. Per Nillson i Wiarp sade at han intet wijdare i saken kan swara än som förr, des herskap har intet fåt alt af Måns Mårtenson hwad som de borde hafwa.
Resolutio

Såsom Per Nillson effter Rättens sidsta opskofs dohm icke nu wijst reda för Måns Mårtensons qwarlåtna egendomb, eller wijst des herskap för innestående skatter och uthlagor fram för kyrkeherdens tijonde at äga förmån. Altså förplichtas Pehr Nillson at betahla till Hans Erewyrdighet det omtwistade tijonde lamb eller des wärde med 1 D:r 16 öre smt.

Hindrich Mårtenson i Gislöf låtet instämma Mårten Mickelson ibidem för någet undantag som Hindrich Mårtenson sig förbehållet då han afstod Rusthållet till hans son. Warandes Begge Parter tillstädes. Hindrich Mårtenson opwiste det accord som han med des son ingåt då han Rusthållet till honom afstod. Mårten Mickelson påstod at sonen af hwilken han till sig handlat Rusthållet, och nu är borta med [krigs-]folket, aldeles intet undantaget någet af Rusthållet och om han låfwat fadren någet, då han det hade kan nu han intet mista någet af bruket hwarför han håller så kostbahr montering. Hindrich Mårtensson påstår om han intet fåt undantag så hade han intet afstådt Rusthållet hwarför han så länge har rustat.
Resolutio

Såsom Rusthåldz hemmanet som parterne åbor är crono och icke skatte. Om hwilkens bruk Crono Befallningsman äger hafwa för sorg. Altså remittears bemälte ährende till Crono Befallningsman, parterne emillan förordna hwad som till brukets gagn och munteringens opprätthållande nyttigast kan.

Länsmannen Peter Wibeck läth inlefwerera en syn som nämbdemännen Erich Swenson; Anders Swenson, Bengt Månson och Mårten Nillson hollet öfwer Broerne på landzwägarne i Järresta härad och hwad timmer och wirke till des reparation behöfwes kwilken syn oplästes, och nämbden oppå deras edh tillstodo richtig wara.

Anno 1704 d 4 Junij Continuerades

Ryttaren Willhelm Burman instod och bad at han på des Broders Jöns Rittmans wägnar måtte få domb angående lägersmåhlet med konan Pernilla Pehrsdotter emedan hans Broder är commenderat på strand wakt, och honom begära dohm emädan han intet kan säija sig frij för henne. Cronones Befallningsman besannade at hans broder är borta, och begär dom och ändskap och at han tillstådt hafwa häfdat henne, hwilket och flere af almogen besannade.
Resolutio

Alldenstund Ryttaren Jöns Rittberg genom des broder Willhelm Buhrman låtet tillstå at han begåt lönslaläger medh kohnan Pernilla Pehrsdotter, ty dömes han at böta 10 D:r smt och stå kyrkeplicht och oppenbara skrift willandes rätten om fosterlöhn förordna när frambdeles derom ansökning giöres.

Hindrich Mårtenson och Mårten Mickelson i Gislöf instodo och gofwo tillkänna för Rätten at de sins emillan wänligen äro förlijkte såledz at Hindrich Mårtenson och des hustru behåller tillsammans des sädes Jord som Hindrich Mårtenson sig hos sin son skrifftligen har förbehållet så at Mårten Mickelson, och Hindrich Mårtensons sonne hustru hwardera der af brukar hälfften, undantagandes hälften af 4 skeppeland hafrejord, kallader Låhnskille åkerne, som Mårten Mickelson opgiödnat och dem behålla skall, bestående af 2 skeppeland hwilket Crono nes Befallningsman fant wara billigt så at de på alla sijder der med kunde bestå(?) och altså denne deras förlyijkning under dohmskraft blifwer Confirmerat.

Hospitals förståndaren i Christianstadh Lars Weibull, genom bref till Rätten anhölt at någon af nämbden måtte förordnas at syna de här i häradet belägne Hospitals hemman, å hwad tillstånd de nu wijd hans tillträde finns, hwartill förordnades nämbdemännen Arfwed Håkan i Wemmenlöf och Mårten Tillufson i Rölla at syna de i detta häradet belägne Hospitals hemman såledz som de det på deras ed kunna tillstå.

© Magnus Lindskog, 2000

Tillbaka till Domböcker