Österlens Släkt- och Folklivsforskarförening

In Nomine Jesu

Anno 1710 den 4 October höltz laga ting uti Hammenhög med allmogen af Jerresta härad, öfwerwarande häradz höfdingen Hr Mårten Bulich och den wanlige häradz nämbd.  

Nämbdemannen Mårten Nillsson i Tomarp
Tille Mårtensson i Rölla
Anders Swensson i Tågarp
Jöns Tohrsson i Borby
Arfwed Håkansson i Wemnelöf
Olof Frännarsson i Örnabiera
Bengt Månsson i Wranarp
Erich Persson i Wemnelöfstorp
Mats Ohlsson i Glimminge
Lasse Hansson i Stijby

Sedan Tingz predikan war förrättat, och Tingz rätten således satt war, uthlystes häradzhöfdingen allment Ting och Tingz fredh, hwarefter fölliande kongl: M:tz allernådigste förordningar för allmogen blef publicerade.

1. Kongl. Maij:tz allernådigste förordning angående skogz eldar, samt theras förekommande och släckande af den 10:de Novemb 1690

2. Kongl. Maij:tz stadga och påbudh at officerare eij måge taga frij skiutz af Ryttare och Rusthållare af den 20 Martij 1694 

3. Kongl. Maij:tz förbod at ingen executor må fodra något för sitt omak för executioners förrättande

4. Uplästes Kongl. Maij:tz förnyade rättegångz process af d: 5 juli 1695

Allmogen och andra wederbörande som woro tillstädes förmantes att ställa sig ofwannämbde kongl. Maij:tz förordningar till hörsamb efterwittelse som lofwades.

Intechnades till kyrkioherden wällärde Hr Elias Wettrings laga säkerheet een obligation af d. 8 September 1706, uthgifwen af handelsman Johan Kiönig i Cimbris, stoor å 500 D:r smt pantsättiandes för ofwannämbde Capital alle sine Creatur och spannemåhl som han hafwer wed sitt Rusthåld i Cimbris, hafwandes bem:te Kiönig uppå ofwannämbde Capital betalt 130 dahl:r smt som finnes a tergo på Obligation wara annoterat d: 4 Decemb: A:o 1708. 

Nämbdemannen Arfwed Håkansson i Wemnelöf anhölt att dess saak, som wed förra Tinget blef incaminerad emellan honom och Bonden Guudmund Persson och Per Tuedsson ang:de någon ängemark som Bönderne tagit ifrån dess hemmans ägor och lagdt den till sitt, samt den nyttiat och brukat såsom deras egendomb må nu företagas och med ett laga sluut afhielpas, helst emedan Jordäganden högwälborne Hr Baron och landzhöfdingen är nu till detta Ting efter den resolution som då uthföll inciterad.
Uppå högwälborne Hr Baron och Landzhöfdingen Jöran Adlersteens wägnar infant sig dess betiente Inspectoren Thomas Röling och insinuerade een skrift ifrån högwälborne Hr Baron och Landzhöfdingen af Dato d: 27 Septemb: nestledne, uthlåtandes sig uti samma sin skrift att han nu intet kan komma till tinget för sine embetes sysslor skuld, hwarföre begiärer han Dilation in till dess han kan få någon ledig tijd att komma hijt neder, hwilken han förmodar att rätten lärer honom bewillia, emedan han först will giöra sig underrättat om denna saaks beskaffenheet, och der till med ehrbiuder han sig, der det bewijsas kan at nämbdemannen har iorde mist och deraf tagit skade, så will han skaffa honom all nöijachtig satisfaction, denna hans skrift blef liudeligen upläst och sedan ad acta lagd.
Nämbdemannen Arfwed Håkansson bewilliade Hr Baron och Landzhöfdingen den begiärte dilation, emedan Hr Baron sielf will wara tillstädes när denna twist skall slutas, samt ehrbudit sig at wilia Contentera och upfylla honom all bewislig skada, men påstår at han hädan efter må få nyttia och bruka den jord, som ännu qwar kan wara sig till godo, emedan han den i så lång warachtig tijdh haft och till dess gård legat.
Inspectoren Röling swarade att han intet kan uthlåta sig i den saken, emedan han intet har i befallning att swara widare än det som skriften innehåller.

Uthi nämbdemannens Erich Swenssons ställe blef dannemannen Ehrlig och beskiedelig Nills Persson i Comstad antagen, efter som han af närwarande nämbd och allmoge hade gått loford om sig att han till att för rätta den beställningen är wärdig, hwarföre han och straxt aflade dess nämbdemans edh.

Lorents Appelberg inlefwererade i rätten et Testamente, som af möllnaren Nills Hindrichsson och dess hustru Anna Rijgardzdotter uprättat är, Daterat Baschemölla den 23 Junij Anno 1710, hwarigenom de uti wittnens närwaro hwarandra Testamentera all egendommen som de till sammans förwärfwat, så at arfwingarne på ingendera sijda intet skola hafwa något at pratendera af den qwarlämbnade makan, med mindre den samma intet will något godwilligt åth dem afstå, hwilket blef efter begiäran till bägges deras säkerheet så wijda laag förmår intechnat. 

Jöns Persson i Gislöf lät nu 3:die gången fortfara med upbodet på ¼ dehls och halfwa sextondehls hemmanet ibm under N:o 21, hwilket han sig till handlat af Swen Tuedsson och Lars Tuedsson för 100 dahl: smt warandes kiöpet tillförende upbudit d:n 25 October 1709 och den 4 juli nestl:ne

Bonden Nills Persson tilltalar å sin dotters Barns wägnar Jeppe Bertillsson och dess hustru angående 20 dahl: smt, samt een merr och et fåår, som dess dotters man Ryttaren Håkan Jeppsson Möllerström /: hwilken blef dödh i Malmö:/ har skolat nedsatt hoos dem till att förwara, hwilket de nu wägra at betala, hwarföre han anhåller at få öfwer dem laga domb.
Möllnaren Jeppe Bertillsson och dess hustru Catahrina Nilsdotter förklarade sig här öfwer at de aldrig har haft af sin sohn Håkan Möllerström någon skilling at förwara, sedan han blef gifter, men 11 Carol:r hade af honom at gömma tillförende, den han borthämptade samma dag som han drak ia öhl med Nills Perssons dotter, af hwilka penningar Nills Persson fåt till låns som Möllerström för dem berättat.
Bonden Nills Persson sade att hustru Catarina har emottagit desse 20 dahl:r smt sin man oweetandes, insinuerade een attest af dato den 3 october Anno 1709 och underskrefwen af Ingebor Olofsdotter, hwaruthinnan hon berättar wara skickat af Möllerström till dess moder at afhämpta de 20 dahl:r som han henne lämbnat, och at hon fåt till swars det penningarne woro bortplutrade, och at hon wille dem betahla när hon fick sällia något miöhl, med mehra attesten innehåller, ad acta.
Rätten tillsporde Bonden Nills Persson hwarest denna Ingebor Olofsdotter är att igenfinna at rätten kan henne förekalla och beediga sin attest?
R:s Hon är at finna i Carlaby och ligger derstädes illa siuk af barnesäng.
Hustru Catharina Nilsdotter uthlät sig att aldrig skall bewijsas det hon några penningar tagit af sin sohn at förwara.
Q:tio: Om hon sedan Möllerström blef gifter intet har haft af dess hustru några penningar i förwaring. R:p hon har hwarken af sonen eller dess hustru haft några penningar at giömma.
Q:tio Till hustru Catharina Nilsdotter, Om hustru Ingebor Olofsdotter, som uthgifwit attesten har warit hoos henne och begiärt penningar? R:p ja kan påminna sig at en hustru war hoos henne ifrån dess sohn som war i Malmö och begiärte at få någon hielp till honom, men som hon intet war stadder wed penningar, så kunde hon eij eller undsätta honom något.
Rätten tillsporde Jeppe Bertillsson om han har sedt denne hustru Ingebor Olofsdotter hoos sin hustru och om han kiänner henne? Ja hon warit der och begiärt hielp åth deras sohn, han kiänner och henne, och har han swarat henne, det war intet länge sedan iag war uthe med 5 D:r hoos honom, samt proviant, iag kan nu intet skaffa, så snart lägenheeten tillsäger, willingz hielpa honom.
Bonden Per Nillsson(!) anhölt att wittnen som äro ryttaren Mårten Högman, Nills Carlström och Herman Ekelund må förekallas och afhöras, emedan de skola kunna wittna det Möllerström sagdt sig hafwa af sin moder at fodra 20 dahl: smt dem han hoos henne deponerat.
Rätten lät inkalla wittnen och efter som intet jääf emot dem war så aflade de alle sin wittnes edh och berättade Mårten Högman serskilt, sedan han war påmint att säija sanning at han nu wintras i Malmö hört Ryttaren Håckan Möllerströmsäija och önskat at dess mor skulle komma till honom så wäntade han något af henne till underhåld, een tijd derefter hörde han honom och säija till hustru Ingebor Olofsdotter, som war i Malmö och skulle gå hemb till dess mans Bror och hämpta penningar, war så god och gå hemb till min moder, och bed henne at hon skaffar mig dhe penningar, som iag henne flydt, hwilket hustru Ingebor låfwade honom och frågade huru många penningar det war, då han swarade henne, hon weet wäll det sielf, men uthlät sig straxt derpå at der war 20 dahl:r mente i förstone at gifwa henne med sig skrifteligit bewijs, men sedan dristade sig intet at giöra det, medelst de danske som ströfwade omkring i landet. Meren sade han hafwa kiöpt i Cimbrishambns marknat och lånt åth åth sin fader, men fåret nämbde han intet ord om, mera wijste han intet at berätta.
Nills Carlström blef inkallat och sedan han blef på mint at ehrhindra sig edens wichtigheet, wittnade han ord ifrån ord lijka med det förra wittnet.
Sammaledes Herman Ekelund, lade doch allenastdet der till at han hörde Möllerström säija, det hans fader hade ingen wettenskap om penningarna utan allenast moderen.
Rätten tillsporde wittnen hwad Möllerström sade enär hustrun kom tillbaka och intet hade några penningar med sig? R:p han uthlät sig det hans föräldrar intet tänkia på honom.
Resolutio
Häradz rätten finner för skiähligit att opskiuta denna saak till nästa ting, då Ingebor Olofsdotter bör instämmas; Åliggandes partrene at då äfwen inställa sig och i saken afbijda äntel: domb.

Bonden Måns Erlandsson i Stijby upwijste för rätten een städzmåhls sedel, som han fådt af Hospitals Inspectoren Oloff Nordsteen uppå Hospitals hemmanet i Stijby N:o 23, för hwilket han i städzmåhl har gifwit 8 dahl:r smt, hwaröfwer han begiärer å Inspectorens wägnar  Tingz attestatum som blef bewilliat.

Bonden Per Jeppsson inlefwererade ett bref i rätten ifrån Lundha Hospitals Inspector Oloff Nordsteen, hwar uthinnan han begiärer att tingz rätten wille ransaka och efterfråga om några extra ordinarie räntor af saak fald, städzmåhl och dylijkt äro faldne af ¼ hemmanet i Stijby, som ligger till Lundha Hospital för åhren 1707, 1708 och 1709; blef altså Inspectorens begiäran närwarande nämbd och allmoge föreställt, som eenhälligen berättade att inga sådane extraordinarie räntor af hemmanet äro upburne för ofwannämbde åhr, hwilket honom till bewijs meddeltes. 

Bonden Hans Mårtensson i Carlaby inkom för Tingz rätten och insinuerade een Supplique, som han här ingifwit hoos sitt herrskap sahl. Cammar Rådet Billingschiölds fru Britha Eldstierna, hwaruthinnan han beswärar sig öfwer Bonden Jöns Trullsson för det han tagit ifrån honom någon jord, som af ålder legat till dess hemman, hwar före ofwannämbde enke fru han wijst honom till Tingz rätten der att begiära nämbd som bem:te jord kan besichtiga och granska uti jordägarnes och samtel:e Byemännernes närwaro.
Rätten öfwerlade detta ährendet och pröfwade för skiähligt att förordna nämbdemännerne Mårten Nillsson i Tommarp och Anders Kåck i Tågarp att hålla een noga granskning uti wederbörandernes närwaro öfwer denna jord och een wed nästa ting med sin förrättning hoos rätten inkomma.

Strandrijdaren Jacob Servin, som wid förledne hösteting blef af Ryttmästaren Daniel Biörckmans dotter Maria Biörckman, hwilken födt oächta barn angifwen för wara dess barnafader inkom för rätten och beklagade sig högeligen öfwer hennes osanfärdiga beskyllning och angifwande, uthlåtandes at han giärna skolat tillförende infunnit sig hoos rätten och henne swarat, men säger sin intet kunna kommit för sin opassligheet skuld, hwilket een hwar skall kunna bewittna som honom kiänner. Maria Elisabeth Biörckman påroptes, men hon war intet tillstädes.
Rätten tillsporde ländzmannen Magnus Löfbergs betiente Lorentz Appelberg om hon fådt kundskap af den stämbning som öfwer henne af Rätten war uthfärdat.
Lorentz Appelberg swarade at han sökt henne hoos dess moder i meening at tillsäija henne det hon skulle möta på tinget, men kunde intet igenfinna henne, hafwandes dess moder uppå tillfrågan, hwarest hon wijstas, swarat at hon intet weet hwarest hon är tagen wägen och at hon i 2:ne månader warit borta ifrån dess huus.
Strandrijdaren Servin påstod än yterliager att niuta sin oskyldigheet tillgodo hwilket han för meenar deraf lärer märkias och förspörias, emedan Maria Biörckman warit twetahlig, och wed dopet een annan uthlagdt och för Tingz rätten den förtegat, men honom såsom oskyldig nämbdt.
Inlefwererande een attest som war uthdragen af Borby kyrkiobok och kyrkioherden Ehrewyrdige och wällärde Hr Lars Engstedt af hwilken förnimmes att Maria Biörckmans barn Christnades Anno 1709 d: 24 Julij och är kallat Jacob, samt een wed namn Jochum Friman nämbd att wara barnfader som attesten ad acta uthwijsar.
Resolutio
Tingz rätten pröfwar skiähligt att låta saaken beroo till nästa ting, innan hwilken tijdh ländzmannenbör så laga att Maria Biörckman kommer tillstädes då och strandrijdaren bör sig inställa och i saaken ett laga sluut afbijda.

Rådmannen Magnus Krabbe från Cimbrishambn som tagit stämbning uppå Böndren Anders Persson och Mats Persson i Walby för skuldfodran insände ett bref och stämbningen till rätten, berättar deruti att saken är förlijkt och swaranderna sig infunnit och betalt. 

Kånan Mätta Hansdotter som wed förra Tinget blef stält för Rätten af crono ländzmannen Magnus Löfberg för det hon har födt oächta barn inkom för rätten och begiärade att rätten wille låta henne få sin domb.
Rätten tillsporde henne om hon sedan det sidsta Tinget han betänkt sig och will nu bekiänna hwilkken hennes rätta barnfader har warit? R:p drängen Per i Fielkestad har giort henne hafwande, hwilken nu i detta åhr skall wara död blefwen.
Rätten föreställte kånan med allfwarsamb förmaning att hon skulle sanningen oppenbara och be kiänna weetandes att hon intet förr slipper, och at dess synd är dubbelt swårare om hon sanningen fördöllier.
Kånan bekiände uppå een ächta man i Präste gården wid namn Måns Nillsson, som har henne häfdat uppå denne hennes berättelse och bekiännelse blef Crono Ländzmannen efterfrågat som skulle foga den anstalt att denna gifte man skulle nu framkomma och swara till denne hans begågne giärning.
Nämbdemannen Erich Persson som gick ifrån rätten och efter frågade om Cronoländzmannen war tillstädes eller någon annan Crono betiente som kunde ofwannämbde ächta man framskaffa till rätten, inkomb och berättade att nu ingen war af dem tillstädes, hwarföre och som inga flere parter hade något wid detta Ting widare att föredraga ty blef denna saak upskuten till nästa ting, hwar till denna gifta man skall comparera, då kånan iämwäll bör sig inställa.

Såsom intet widare war att beställa wed rätten ty blef Tinget i Jesu namn denna gången slutit.

© Magnus Lindskog, 2001
(viss redigering pågår fortfarande)

Tillbaka till Domböcker