Krigsmakt
av Magnus Lindskog

Sveriges krig 1658-1814

1655-1660 Karl X Gustavs polska krig

1656-1658 Karl X Gustavs ryska krig

1656-1658 Karl X Gustavs första danska krig

1658-1660 Karl X Gustavs andra danska krig

1666                             Andra bremiska kriget

1674-1679 Förbundskriget

1700-1721 Stora nordiska kriget

1741-1743 Hattarnas ryska krig

1757-1762 Pommerska kriget

1788                             Teaterkriget

1788-1790 Gustav III:s ryska krig

1805-1810 Gustav IV Adolfs krig mot Frankrike

1808-1809 Finska kriget

1808-1809 Kriget mot Danmark

1810-1812 Kriget mot England

1813-1814 Karl XIV Johans krig mot Napoleon

1814                             Kampanjen mot Norge
 

Ryttare:

Södra skånska kavalleriregementet - Skånska Dragonregementet (1676-1927-)
Ryttare (1676-1805) - Karabinjär (1805-1822) - Dragon (1822-)
Regementet har sitt ursprung från Ramsvärds regemente till häst, vilket värvades i Kronobergs län 1676. Efter fredslutet 1679 förlades regementet, som från början var avsett att förläggas till Blekinge, i Malmöhus och Kristianstads län. 1680 påbörjades regementets indelning med 1.000 rusthållsnummer i Skånes södra och östra delar. År 1833 ökades skvadronsantalet från 8 (à 125 man) till 10 (à 100 man).
Friryttare (1710-1719)
Den 4/12 1709 skrev Karl XII ett brev till defensionskommissionen vari han beordrade att vid landsregementena hemma i Sverige skulle uppsättas ytterligare 6 ryttare vid varje kompani, s.k. friryttare. På varje kompani uttogs de sex bästa ryttarna och ställdes på värvad stat. De skulle vara fria från handräckning och kommenderingar, men i stället vara beredda att när som helst rycka ut och hastigt samlas såsom en slags ständig piket. I de uttagnas ställe skulle rusthållarna mot erhållande av legan sätta in annan ryttare. Kostnaden härför fördelades visserligen på samtliga rusthållare, men kändes dock som en ökad börda under dessa svåra tider. Efter Karl XII:s död ( 30/11 1718) upphörde "frirytteriet" och de flesta ryttarna lär åter ha hamnat vid ett av kompaniets (ordinarie) rusthåll.
[Litteratur: Kungl. Skånska Dragonregementets historia del 1- personhistoriska anteckningar över officerare och civilmilitärer av officers rang 1676-1900, del 2 - Organisation och krigshistoria 1676-1721, del 3 - Historia, del 4 - Kompletteringar till del 1 och tillägg för tiden 1901-1927 av C. G. von Platen. Karolinska Krigares Dagböcker 6, Självbiografiska anteckningar 1677-1721 av överste Anders Koskull. Karolinska Förbundets Årsbok 1977, forts. 1722-1743, A. Koskulls anteckningar. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Skånska Dragonernas Musikkår]

Norra skånska kavalleriregementet - Skånska Husarregementet (1658-1927-)
Ryttare (1658-1801) - Linjedragon/dragon (1801-1807) - Husar (1807-)
Den 21 maj 1658 gav Karl X Gustav från Göteborg order om Skånska kavalleriregementets upprättande. Efter regementets nyuppsättning 1709/10 benämndes kompanierna: Liv-, Överstelöjtnantens, Majorens, Sandby, Bjäre härad, Billesholm, Landskrona och Månstorp. Från 1760 hade regementet även en "sekond major" (senare 2:a major) med Billesholms kompani som indelning. Efter 1833 ökades skvadronsantalet från 8 (à 125 man) till 10 (à 100 man).
[Litteratur: Den skånske husaren. Karolinska Krigares Dagböcker 8, Överste Nils Gyllenstiernas berättelse 1702-09.  Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund]

Skånska tre- och femmänningsregementet till häst (1700-1721)
3-männingsryttare, 5-männingsryttare (och möjligen 3 och 5-männingsryttare)
Regementet uppsattes 1700 av rusthållare vid Norra och Södra Skånska kavalleriregementena samt vid Smålands kavalleriregemente med tremänningar (333 man från varje regemente - på så sätt att rusthållarna fick gå i hopa tre och tre och sätta upp en ny ryttare och häst). 1703 fick de skånska rusthållarna även uppsätta femmänningar (tillsammans 400 man), vilka förenades med detta regemente. I stället överflyttades tremänningarna från Småland till Upplands femmänningsregemente till häst. Efter 1710 års generalmönstring reducerades regementet till 800 man. 1716 erhöll detsamma namnet Skånska tremänningsregementet till häst. 1720 5/9 gjordes det oberidet och understacks enligt kungligt brev den 6 maj och 31 augusti 1721 under Östra och Västra Skånska regementena samt Bergs- och Västgöta tremänningsregemente till fots. (10 kompanier till reduceringen 1710, därefter 8)
[Litteratur: Skrifter utgifna af personhistorisk samfundet: 9 - Namnlistor över officerskåren vid svenska s.k. männingsregementen till häst och ståndsdragoner. SkåneGenealogen nr 2, 2004, artikel om regementet av Eva Dalin,  Rustningar i Sverige under det Stora Nordiska kriget av Roland Persson. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund]

Adelfanans skånska kompani ( -1809)
Adelsryttare
Karl XI organiserade i sin rusttjänstordning år 1686 Adelsfanan till 6 kompanier, varav ett blev det Skånska (Skåne, Halland och Blekinge) om 100 man meniga. Rusttjänsten i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län (”de eröfrade provinserna” utgick efter andra grunder än i det övriga Sverige och Finland. Vid den svenska adelsfanan skedde ersättningen av manskap på samma sätt som vid de indelta kavalleriregementena. Sammandrogs och överfördes våren 1702 till Livland, tillhörde sedan konungens armé. Ett sammansatt kompani under ryttmästare Bagge stod vid Lewenhaupts armé. Då Karl XII gjorde anspråk på extra rusttjänst, medgav adeln ett tillägg av 1 dragon för 300 och 2 för 500 marker, vilket erbjudande kungen helt enkelt förklarade vara ”oanständigt af adeln, som när som helst för sina personer voro pliktige att själfve sitta upp”. Det gick också därhän, att adeln fick en tillökning av en dragon för varje ryttare och förpliktigas, i likhet med ofrälse personer, att uppsätta manskap ”för kapital och annan fastighet”. Regementet tillfångatogs efter Poltava (1709 1/7) och sedan nyuppsatt. I allmänhet därefter inte sammandragen. Efter 1743 (regementet uppgick då till 395 man) gjordes aldrig mera någon "uppsättning" av adelsfanan, och inga generalmönstringar hölls. An en skrivelse från Krigskollegium daterad 1757 31/3 framgår att regementet i mån av nummerledighet till och med ställdes, under vissa mycket billiga villkor, på vakans, nämligen mot förbindelse av frälsemännen att endast tillsätta ryttare i händelse av behov. Att få rekryter mötte ändå ingen som helst svårighet. Någon tjänstgöring kom ju aldrig i fråga; adelsryttarnas skyldigheter inskränkte sig till att en gång om året anmäla sin adress hos kompanichefen. Däremot åtnjöt de frihet från vissa kronoutskylder och behövde inte ha något annat slags "laga försvar", behövde således inte ta årstjänst eller dylikt. Vid kompaniexpeditionerna fördes förteckningar över manskapet, men såväl härmed som med antagandet gick det ganska ofta oregelbundet till. Det förekom, att flera man stod skrivna på samma nummer, och att inte ens kompanichefen hade reda på om kompaniet var fulltaligt eller inte. Rekryterna skulle visserligen på huvudmannens (adelsmannen) förslag antas av kompanichefen, men ofta var det mönsterskrivaren, som var den egentligen bestämmande. Denne var inte alltid okänslig för "handtryckningar" (mutor) och hur förmånligt det ansågs att vara adelsryttare, framgår därav, att folk betalade över 20 riksdaler riksgäld för att bli antagna. Men kronans rätt fick därvid sitta emellan, rekryter antogs, som blott var något över 15 år gamla och endast 5 fot 3 à 4 tum långa, vilket var betydligt under det föreskrivna måttet. Under åren 1804 och 1805 uppstod en långvarig process mot chefen och mönsterskrivaren vid Skånska kompaniet, som anklagades för att ha tagit mutor och gjort sig skyldiga till försumligheter vid rullföringen. Kompanichefen förefaller visserligen ha varit oskyldig till det förra, och mönsterskrivaren försökte slingra sig undan med att påstå, att de mottagna pengarna blott utgjort ersättning för de resor, han för rekryternas antagande behövt göra till kompanichefen, men att både oreda och oegentligheter förekommit, är dock tydligt. Generalguvernör Toll fann sig också föranlåten att utfärda en särskild kungörelse (år 1804 21/2), att inga adelsryttare vid Skånska kompaniet skulle anses vara lagligen antagna. Befälet började, i mån av avgång, reduceras omkring 1793, samt boställen och indelningar att indragas till kronan. År 1809 indrogs befälslönerna och i statsutskottets protokoll 1809 11/10 läses: ”Adelsfanan borde väl hvart 3:e år mönstras, men som frälsemännen utfäst sig att hafva rusttjänsten i beredskap, när helst den erfordras, äro de därifrån befriade och under sådant begifvande, om det åstundas, befriade från hästars och karlars underhåll”, Efter 1823 benämndes dess ringa återstod f.d. Adelsfaneregementet och upptogs i arméförslagen till 395 man. Regementet avskaffades inte formellt förrän 1901.
[Litteratur: Karolinska krigares dagböcker 10 - Generalmajoren Friherre Alexander Hummerhielms dagbok 1707-1708. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Adelns rusttjänst och adelsfanans organisation efter 1680. Historisk Tidskrift årgång 44, häfte 3, Stockholm 1924 av Per Sörensson. Gula Gardet 1526-1903 av Wilhelm Ridderstad. ]

Kronprinsens husarregemente (1757-1927)
Husar, Kronprins husar
Regementet har sitt ursprung från en husarkår, som 1757 uppsattes av Putbus och von Platen i Tyskland. År 1772 överfördes regementet till Sverige och förlades i städer på västkusten och i Skåne. Under 1800-talet var regementet förlagt i Malmö, Simrishamn (1773-1799,1807-1822), Ystad (till 1882), Ängelholm (till 1883) och Helsingborg (till 1897). Regementet var fram till 1901 värvat.
[Litteratur: Kort översikt över Kronprinsens husarregementes historia av G. Peyron. Minnesblad ur Kronprinsens Husarregementes historia av Holger Rosenkrantz. Kronprinsens Husarregementes Minnestropps hemsida]

Kungl. Maj:ts Livskvadron (1716-1718)
Ryttare
Då den hemvändande drabantspillran var för liten att uppträda som självständigt förband, uppsatte konungen på hösten 1716 en "Lifskvadron" genom uttagande av 6 man ur varje kavallerikompani, vilken ställdes under drabanternas befäl. Totalt uttogs till denna trupp 360 av de bästa ryttarna ur Livregementet till häst, Östgöta kavalleri, Norra och Södra skånska kavalleriregementena. Inga andra fick antagas än de som hade följande egenskaper: 
"1. Infödde svenske karlar, som
2. Sjelfva hafva lust dertil.
3. Hafva aldrig lärt något handtvärck.
4. Äro af ordentlig längd och storlek.
5. Spenslige til växten.
6. Friske, utan vank och lyte.
7. Om 20 till 30 års ålder.
8. Ogifte.
9. Quicke och hurtige till sinnes.
10. Otorstige.
11. Aldrig skämt ut sig i någon högmålshandel.
12. Aldrig begått någon neslighet.
13. Aldrig stått något straff"
Livskvadronen deltog i norska fälttåget. Vid mönstringen 1718 bestod Livskvadronen av två avdelningar (divisioner) om vardera tre troppar, med en befintlig styrka på 349 man. Blev upplöst efter Karl XII:s begravning 1719.
[Litteratur: Livskvadronens historia av Tor Schreber von Schreeb. Karl XII:s drabanter av Oswald Kuylenstierna]

Vargeringen (1708-1811)
Vargeringskarl, reservkarl, reserv
Vargering kommer av ”värja” i betydelsen ”försvara” och uppkom under Karl XII:s tid. Rust- och rotehållarna fick då kungens tillstånd att till rekryteringens uppehållande i krigstid för varje rust- och rotehåll anta och rullföra reserv- eller vargeringskarl att inträda vid den ordinarie ryttarens/soldatens avgång och intaga hans plats. Detta var den första idén om uppsättande av en allmän reserv eller vargering. Vid 1741 års riksdag beslöts att uppsätta en fullständig sådan, vilket dock endast blev delvis genomförd, och själva åliggandet upphörde redan 1752 att vara obligatorisk. Även inför Pommerska kriget (1757-1762) uppsattes Vargeringen vid alla regementen som skulle gå i fält. Kronan stod för beväpning och beklädnad; en del övningar och större truppsammandragningar förekom. I samband med kriget 1788-1790 spelade vargeringen en viktig roll. Då detta krig krävde reserver, sökte Gustav III genomföra en vargering 1790 10/1 så beskaffad att rotehåll/rusthåll två och två tillsammans uppsatte en vargeringskarl. Denna vargering avsågs att kunna utkommenderas, om rikets gränser hotades. Vargeringen upphävdes praktiskt taget 1791, då på bondeståndets begäran medgavs, att vargeringsnumren i fredstid fick hållas vakanta utom i Skåne. År 1808 uppsattes vargeringen för sista gången och blev då även inkallad samtidigt med de ordinarie soldaterna/ryttarna. Vargeringen i Skåne upphävdes icke förrän i samband med antagandet av den extra roteringen och förstärkningsmanskapet vid 1809-1810 års riksdag. Helt avskaffad år 1811.

Dragoner:

Skåne-Bohus dragonregemente (1661-1679)
Dragon
Regementet började sättas upp 1661, varav 4 kompanier dragoner kom att förläggas i Skåne och Blekinge. Mattias Kagg blev 1661 20/1 ”öfverste öfwer dhe Dragoner, som nu här efter uthi dhe af Danmark cederade provincier upprättas skole”. År 1664 16/9 blev Göran Sperling överste för ”Skånijske och Bohusijske Dragon Regemente”. Efter det "Skånska kriget" (1675-79) så reducerades regementet till en skvadron, varvid det fick sitt namn Bohus dragonskvadron och blev sedan indelt i Bohus län 1685-89.

Regementet förekommer under benämningarna (regementschefer):
1661-1664                          Överste Mattias Kagg
1664-1676                          Överste Göran Sperling
1676-1677                          Överste Wilhelm Mauritz von Post
1677-1679                          Överste Gustaf Douglas
[Litteratur: Nils Bielke och det svenska kavalleriet 1674-1679 av Per Sondén. Kungl. Bohusläns Regemente och dess hembygd 1-3 av H E Uddgren. Kungl. Bohusläns regemente 1661-1920 av Zetterlund & Uddgren.]

Knorrings dragonregemente (1675-1686)
Dragon
Upprättades 1675, då genom kungligt brev av 11/8 det bestämdes, att regementet skulle bildas och sammansättas av 2 kompanier Skånska och 2 kompanier Finska dragoner, vartill sedermera skulle komma 2 kompanier av Wangelins dragoner. Låg först i Pernau, sedermera i Reval och Riga. Blev 1686 garnisonsregemente till fot i Riga.

Regementet förekommer under benämningarna (regementschefer):
1675-1685                          Överste Gustaf von Knorring
1685-1686                          Överste Hans von Dellinghausen
[Litteratur: Gula Gardet 1526-1903 av Wilhelm Ridderstad.]

Skånska Ståndsdragonregementet (1700-1721)
Dragon, ståndsdragon, prästdragon, prinsdragon
Då de dragoner, som inom det egentliga Sverige skulle uppsättas av adeln, prästeståndet, andra ståndspersoner samt bergslagen, översteg det antal, som beräknats, befalldes den 6 september 1700, att ännu ett regemente ståndsdragoner skulle uppsättas på så sätt, att till de 200 dragoner, som överste Kjell Kristoffer Barnekow åtagit sig att värva, skulle lämnas 400 dragoner, uppsatta inom Skåne, Halland och Blekinge samt, om så behövdes Småland och Östergötland. Regementena bar till en början namn efter sina resp. chefer. Regementet överfördes 1702 till Östersjöprovinserna. Nummerstyrkan fastslogs den 22/12 1703 till 600 meniga, varvid regementet samtidigt formerades på 8 istället för 6 kompanier. Kungen skrev den 10 januari 1707 till överstelöjtnanten vid regementet, H W Wrangel, om att regementet skulle ökas till 1.000 man. Detta löstes bl.a genom att 200 artillerikuskar blev tagna till dragoner vid regementet. Föll efter Poltavaslaget 1709 i rysk fångenskap. Redan den 13 september samma år uttryckte konungen sin önskan om dess återuppsättande, varom kungligt brev utkom den 30/11 1710. Den 24/1 1712 utfärdade Senaten skrivelse om dess uppsättande. De som 1712 ej kunde uppsätta dragon ”in natura” blev tillåtna att istället, i ett för allt, erlägga 200 daler silvermynt. Dessa pengar var i slutet av 1712 till största delen uppburna och insatta i ränterierna. Pengarna kom dock att användas till andra ändamål och hade ännu i september 1714 inte återställts. Den 6/5 1713 föreskrevs om värvning och nummerstyrkans höjande till 1.000 man. 1716 erhöll regementet namnet Skånska ståndsdragonregementet. Hösten 1721 reducerades detsamma och manskapet fördelades på Bergs- samt Östra och Västra skånska infanteriregementena.
[Litteratur: Karolinska krigares dagböcker 10 - Kompani- och kommandojournal vid skånska ståndsdragonerna, förd av kaptenen Gustaf Wilhelm Coyet 1702-1704. Joachim Lyths dagbok, kornett vid skånska ståndsdragonerna 1705-1722. Alexander Magnus Dahlberg - En karolins lefnadslopp, dragon vid skånska ståndsdragonerna 1704-1708. Skrifter utgifna af personhistorisk samfundet: 9 - Namnlistor över officerskåren vid svenska s.k. männingsregementen till häst och ståndsdragoner. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Prins Maximilian Emanuel af Würtenberg av Max Schürer von Waldheim. KFÅ 1957, s.97]

Västgöta ståndsdragonregementes skånska kompani (1703-1717)
Ståndsdragon, Dragon
Nya "adels- och prästdragoner" uppsattes år 1703 på grund av rådets befallning därom den 11 november 1702. Skånes kontigent av sådana adels- och prästdragoner steg till 102 man. Detta manskap skulle presteras "in natura" (med dragon, häst o mundering) och ingen fick istället erlägga penningar. Alla de i Sverige år 1703 sålunda uppsatta ståndsdragoner bildade ett enda regemente. De från Skåne utgjorde ett kompani för sig. Manskapet skulle underhållas av dem, som uppsatte detsamma, även då det för en kortare tid kallades till övning. Övningsmöten hölls vanligen ett par gånger årligen. Hela det skånska kompaniet hade en enda gemensam övningplats, Dalby, till år 1707. Först efter danskarnas infall i Skåne 1709 kom dessa trupper att användas i strid. År 1709 förlades det skånska kompaniet, under befäl av kapten Dahlepihl, i Malmö för att förstärka garnisonen där. År 1717 övergick dragonerna vid Västgöta Ståndsdragoner till Livdragonregementet.
[Litteratur: Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Skrifter utgifna af personhistorisk samfundet: 9 - Namnlistor över officerskåren vid svenska s.k. männingsregementen till häst och ståndsdragoner. Tillståndet i Skåne under Magnus Stenbocks Guvernörstid år 1707-1711 av Karl Enghoff. Kriget i Skåne 1709-1710 av Arthur Stille]

Livdragonregementet (1700, 1704, 1707-1721)
Livdragon
Värvningspatent för Livdragonregementets uppsättande (600 man) utfärdades 1699 20/12. Endast svenskt manskap skulle rekryteras. Vid generalmönstringen år 1700 5/9 hade 96 av de nyvärvade 600 dragonerna  "hemprovins" Skåne. Den 26 januari 1707 utsände defensionskommissionen kungens befallning att utöka livdragonerna med 600 man - till totalt 1200(?) - och 100 trossdrängar genom värvning. Härvid meddelades, att om ifrågavarande antal icke kunde erhållas på vanligt sätt, "så tillåter Kungl. Maj:t officerare vid lifdragonerna att med officerare vid de hemma i landet varande tre- och femmänningsregementena samt de extra ordinarie dragoner accordera om sådant godt och dugligt manskaps upplåtande, som har lust godvilligt gå i fält, mot 20 daler s. m. erläggande för var man, varför annat manskap vid förenämnda regementen i stället kan anvärfdt bliva". År 1707 togs till följd av kungens befallning femtio man från Skånska tre- och femmänningsregementet till rekrytering av livdragonerna. Så hade skett en gång tidigare, nämligen år 1704. Hästar och munderingar skulle konungen anskaffa, vapen anbefalldes krigskollegium tillhandahålla. Fånget efter Poltava 1709. Återuppsattes med stora svårigheter till högst 600 man. År 1717 övergick dragonerna vid Västgöta Ståndsdragoner till Livdragonregementet. Regementet ingick efter 1721 i Åbo- och Björneborgs läns kavalleriregemente, som då övergick till att bli ett dragonregemente.
[Litteratur: Några blad ur Livdragonregementets historia av Jan von Konow i Karolinska Förbundets Årsbok 1959, s. 83-92. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Tillståndet i Skåne under Magnus Stenbocks Guvernörstid år 1707-1711 av Karl Enghoff]

Benderska skvadronerna - Benderska dragonregementet (1709-1717)
Dragon
Efter Karl XII:s ankomst till Bender i Turkiet i juli 1709 lät han fördela sitt manskap (683 man) på två skvadroner. Befälet över den ena skvadronen gav han till överstelöjtnanten, Göran Silfverhielm, vid Södra skånska kavalleriregementet och den andra till majoren vid samma regemente, Anders Koskull. År 1712 beordrade kungen (överstelöjtnant) Koskull att även antaga överstelöjtnant Silfverhielms skvadron och göra dem till dragoner. År 1713 i oktober omvandlades de båda skvadronerna till ett regemente med 8 kompanier under befäl av Överste Koskull. Efter utmarschen ur Turkiet deltog regementet i Svenska Pommerns och Stralsunds försvar. Det manskap som hemkom 1716 övergick till det Tyska Dragonregementet.
[Litteratur: Karolinska Krigares Dagböcker 6, Självbiografiska anteckningar af överste Anders Koskull. Karolinska Förbundets Årsbok 1977, forts. A. Koskulls anteckningar. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget  av Lars-Eric Höglund. Annotationer öfver Konung Carl XII:s Hjeltebedrifter av Johan Hultman. Kalabaliken vid Bender av August Quennerstedt]

Soldater:

Garnisoner
Soldat
Fästningar fanns i Malmö, Landskrona, Helsingborg (revs 1679) och Kristianstad (revs 1679 men återuppbyggdes igen senare). I dessa fästningar fanns en oftast värvad garnison. När det rådde fred så permitterades flertalet av soldaterna ut på landsbygden.

Skåne-Blekinge regemente (1658-1664)
Soldat, knekt
Redan tidigt samordnades Kristianstads län och Blekinge till ett utskrivnings-, roterings- och militärområde. ”Blekingska fotfolket” eller ”Blekingska regementet till fot” uppsattes 1658, Svante Banér blev dess chef 2/7 samma år. Dessförinnan, 3/4 samma år, hade Jakob von Hargen utnämnts till överstelöjtnant vid regementet. Banér stupade framför Köpenhamn 23/8 1658. I april 1659 var von Hargen överste för regementet, som utom ”Blekings soldater” även omfattade ”Skåniske knechtar”, regementet var då förlagt i Anklam (Tyskland). Följande år överflyttades ”von Hargens regemente (8 kompanier) Blekingz och Skåniske soldater, så ock Adelns, som till detta Regemente hööra” till Ingermanland och förlades till Nyen m.fl ställen. Sommaren 1660 hade 588 knektar utskrivits från Kristianstads län och Blekinge, av vilka blott 445 inställde sig. De övriga sällade sig till skogarnas fredlösa.  Kort därpå reducerades av regementet överstelöjtnant Peter Crusebjörns skvadron, som från Narva avmarscherade till Dorpat. I 1662 års räkenskaper benämns regementet även ”Blekingska eller Kristianstads läns regemente”. I 1663 års rulla för oktober månad kallas det ”Öfverste Jakob von Hargens Skåniske regemente till fot”; det räknade då fortfarande 8 kompanier, av vilka det första (Jakob von Hargens) låg i Pernau, det andra (överstelöjtnant Erik Pistolekors) och det sjunde (Otto von Treilebens) i Dünamünde, det tredje (Henrik von Hargens) i Riga, det fjärde (Johan Gordons) i Skåne, det femte (Anders Wrääs) i Nyen, det sjätte (Johan Wijkbars) och det åttonde (Konrad Bildstens) i Narva. Detta regemente införlivades i maj/jun 1664 med von Günterbergs till ”Skåne, Halland och Blekingska infanteriregementet”. Överste von Hargen fick sedermera en annan tjänst.

Regementet förekommer under benämningarna (regementschefer):
1658                       Svante Banér
1659-1664              Jakob von Hargen
- Blekingska fotfolket
- Blekingska regementet till fot
- Blekingska eller Kristianstads läns regemente
- Öfverste Jakob von Hargens Skåniske regemente till fot
[Litteratur: Skånska kriget 1675-79: Fanor och uniformer av Lars-Eric Höglund. Ett blad ur Skånelands riksdanska och östdanska tidevarv av Carl-Gustaf Liljenberg. Gula Gardet 1526-1903 av Wilhelm Ridderstad. Schwedische Garnisonen in Est- und Livland 1654-1699 av Margus Laidre]

Skånska regementet till fot (1670-1680)
Soldat, knekt
”Såsom Wij hafwe för gott funnit att upprätta än Eet Regemente Infanteri uthi Skåne, hwarföre hafwe Wij i nådigt anseende till de hulde, trogne och tappre tienster, som Oss, Wåre Konunglige förfäder och Sweriges Chrona Wår Troo Man och Öfwerste Oss Elskel. Edell och Wälb: Christoffer Duderstet här till gjort etc. etc. … och förordnar honom Christofer Duderstedt att wara Öfwerste öfwer be:te Skånska Regemente till footh” (1670 28/3). I mönsterrullor för år 1671 förekommer benämningen ”Duderstadts Skånska infanteri” och i slutet av samma år Grubbenhielms Skåån- och Blekingska infanteri. År 1674 utskrevs 212 (varav blott 7 avvek) man från Blekinge och Kristianstad län. I det senare länet utskrevs 700 man år 1676. År 1678 kallas regementet "Barthold de Mortaignes Blekings och Kristianstads läns infanteri”. Regementet upplöstes efter Skånska kriget omkring 1680. I samband med byggandet av Karlskrona så uteslöts Blekinge från utskrivningsområdet. 

Regementet förekommer under benämningarna (regementschefer):
1670-1671             Överste Christoffer ”Duderstedts skånska infanteri”
1671-1673             Överste Klemens ”Grubbenhielms Skåån- och Blekingska infanteri”
1674-1680             Generalmajor "Barthold de Mortaignes Blekings och Kristianstads läns infanteri”
[Litteratur: Skånska kriget 1675-79: Fanor och uniformer av Lars-Eric Höglund. Ett blad ur Skånelands riksdanska och östdanska tidevarv av Carl-Gustaf Liljenberg. Gula Gardet 1526-1903 av Wilhelm Ridderstad. Schwedische Garnisonen in Est- und Livland 1654-1699 av Margus Laidre]

Skåne-Hallands regemente (1658-1704)
Soldat, knekt
År 1658 17/5 erhöll Erik Silfversparre Kungl. Maj:ts order att ofördröjligen bege sig ner till Halland, ”dher att försambla dhe provinciernas (Skåne, Halland och Blekinges) knecktar under edert reg:te hörande, hvilka man nu är i värket med att uttagha, och så snart I hafwen dem tillhopa, då bryte I med dem opp och förfoghen Edher genast til Warberg, der att gå till sjöss, till hvilken ända och K. M:t der har 21 skepp, som folket intaga skola”. Kort därpå fördes en ”bregagie” (6 kompanier) till Riga, där den mönstrades samma år 2/7; dess styrka uppgick till 18 officerare och 662 man. Regementet kallades i Krigskollegiets register (1658 22/9) för ”Haländska reg:t under öfverste Silfwersparre” och i 1668 års mönsterrulla för ”Erick Sölfwersparres Skåniske, Halland och Blekingske Infanterie Regemente”.
Till en början var det förlagt i Livland med huvudstation i Riga och med detascherade styrkor i Pernau och Dorpat. I maj/jun 1664 införlivades von Hargens ”Blekingska och Skånska fotfolk” med regementet, som förflyttades till Ingermanland och med ny huvudstation i Narva, varifrån avdelades och utsändes besättningskompanier till Nyen och Kexholm. Förhållandena i Baltikum var ytterst svåra och t.ex år 1675 hotade de skånska knektarna i Nyenskans att skära halsen av sina "svenska" officerare och överlämna befästningen till moskoviterna. Från denna tidpunkt benämns regementet i mönsterrullorna i allmänhet efter respektive chefs namn; endast undantagsvis förekommer tillägget: ”Skånska” eller ”Skåne, Halland och Blekingske infanteri”. På 1680-talet kallas det för Ingermanländska garnisonsregementet (7 kompanier år 1684). Ännu i slutet på 1680-talet levde enbart i Riga ett 70-tal gamla blekingska och skånska knektar, av vilka 25 var gifta i Riga, men blott 7 hade sina hustrur i Skåne. År 1699 låg 8 kompanier i Narva, 2 i Nyen och 1 i Kexholm. År 1704 vid Narvas intagande, föll sannolikt största delen av regementet i rysk fångenskap.

Regementet förekommer under benämningarna (regementschefer):
1660-1669                          Överste Erik Silfversparre
1669-1678                          Överste Kristoffer von Günterberg
1679 23/1-1685 10/3          Överste Joachim von Cronman
1685 10/3-1695                  Överste Rembert Funcken
1695 26/8-1704 10/8          Överste Henning Rudolf Horn
- Ingermanländska garnisonsregementet
- Garnisonsregementet i Narva
[Litteratur: Skånska kriget 1675-79: Fanor och uniformer av Lars-Eric Höglund. Gula Gardet 1526-1903 av Wilhelm Ridderstad. Schwedische Garnisonen in Est- und Livland 1654-1699 av Margus Laidre]

1704 års utskrivning
Soldat
Kungen skrev den 27 oktober 1703 till defensionskommissionen och ålade denna tänka ut hur man skulle ersätta förlusterna vid de i Kurland stående (Upplands-, Smålands- och Närke-Värmlands) tremänningsregementen. Kommissionen svarade den 20 november med ett förslag att genom utskrivning uttaga det erforderliga behovet, vilket först uppskattades till 1.000 man, sedan 800 man, i Skåne och Halland, där rotering inte fanns. Kungen godkände den 29 december åtgärden med styrkans fastställande till 900 man att fördelas mellan regementena. Innan detta skedde, hade Putbus regemente upphört att finnas; dess återstående bataljon hade sammaslagits med den återstående bataljonen av Lewenhaupts regemente, och det sålunda bildade regementet bar sedan hans namn. Utskrivningen ägde emellertid rum, om än defensionskommissionen hyste vissa betänkligheter mot densamma enär båda landskapen ifråga för att vara befriade för utskrivning erlade sina utskrivningspenningar. Nu erhöll kommissionen hos konungen, att dessa utskrivningspenningar skulle efterskänkas, men därtill nekade konungen, enär de voro anvisade till underhåll av de i Skåne förlagda trupperna. Han lovade istället, att landskapen skulle bli befriade från tre- och femmänningar, vilka emellertid redan utgått.

1708 års utskrivning
Soldat
Allt ovanstående oaktat ålades Skåne och Halland 1708 en förnyad utskrivning (i Lund den 4 augusti 1708 - det talas om att socknarna fick släppa till var sjätte man) utan hänsyn till kommisionens varning, att en sådan "lärer falla landet mycket svår och utblotta detsamma på manskap". Styrkan bestämdes av kungen till 1.847 man och (120 trossdrängar), och han avslog framställningen om utskrivningspenningarnas efterskänkande; dock medgavs generalguvernören rätt att göra undantag. Detta manskap som 1708 utgått från Skåne och Halland till rekrytering av då för tiden i Livland och Kurland stående tremänningsregementen, skulle enligt konungens befallning 1710, så gott det lät sig göras, bildas 2 regementen på värvad fot, vilka sedermera skulle rekryteras och underhållas som andra värvade regementen. De skånska rekryterna kom att ingå i Per Baners sammansatta garnisonsregemente i Riga, som upplöstes 1710 och allt nationalsvenskt manskap hemkallades. Om situationen i Riga innan staden föll anger dåvarande underofficeren C E Gyllenpalm (hemmahörande på Kåseholm): "...war de uthskrifne knechtar från Skåne, hwilka knechtar så aldeles under belägringen af den uthi Staden Grasserande swagheten  bortt dödde, så att när staden öfwergick, woro af desse uthskrefne knechtar eij flere uthi lifwet ifråge, än som 80 man, /.../, hwilka 80 man blefwo understuckne Hr Major Gylleströms Battalion".
[Litteratur: Försvaret av Östersjöprovinserna av Fredrik Arfwidsson, Tillståndet i Skåne 1707-1711 av Karl Enghoff]

Östra skånska utskrivningsregementet till fot (1711-1722)
Soldat
Hela det enrollerade manskapet i Skåne1712 utgjorde litet över 12.000 man, av vilka de 2.000 dugligaste (var 6:te man) då utskrevs till de två skånska utskrivningsregementena - Östra och Västra. Av de återstående var de flesta gubbar, krymplingar eller sjuka. Östra skånska utskrivningsregementets Livbataljon garnisonerades i Kristianstad, resten förblev på rotarna. Bataljonen marscherade sedan till skansarna i Karlskrona samt återkom däriifrån starkt reducerad. År 1713 blev 320 man beordrade att hålla vakt vid Råås retranchement, och samma år beordrades 200 man till Pommern, vilka återkom redan följande år, då åter 350 man beordrades till Karlskrona; dessa återkom samma år. 
Den 31 januari 1717 påbjöd konungen till rekryterandet av de extraordinarie infanteriregementena en utskrivning, som inte skulle gravera rust- och rotehållarna. Denna utskrivning kallades stundom enrollering, men vanligtvis nya roteringen. Landshövdingarna fick befallning att upprätta förteckningar på alla klockare och organister på landet, försvarskarlar, gårds- och arbetsdrängar hos officerare, adeln och andra ståndspersoner, överloppsmanskap, gärningsmän på landet, dagsverkstorp, dikare, tröskemän, strandsittare, som ej var enrollerade, fiskare, arbets- och försvarskarlar på slott och kungsgårdar, gästgivaredrängar, borgare, som ej betalade över 6 daler s:mt i skatt och kontribution, tullvisitörer, besökare, tullknektar, strandridare, "bönåsar" och allt löst folk i städerna och på landet. Uttagandet av detta manskap gick till på så sätt att de upptecknade karlarna fördelades i rotar och i varje rote uttogs en karl. Antalet karlar i varje rote var olika i olika län. I Skåne sattes fem karlar i varje rote. Till den som togs till knekt, måste de övriga i roten sammaskjuta 20 daler s:mt, varav knekten genast erhöll 10 daler. De övriga 10 lämnades under försegling till den officer, som blivit kommenderad att vara närvarande vid utskrivningen, för att senare användas till knektens behov. Guvernören i Skåne berättar den 21 oktober 1717, att blott 427 man hade uttagits av de 4.779, som blivit antecknade, förklarade konungen, att det ej kunde vara någon svårighet att få ut det begärda antalet, nämligen 953 man, helst som det förut uppgivits, att över 1.600 man var dugliga till krigstjänst, varför han lämnade guvernören frihet att själv utse medel och utvägar att anskaffa den erfordrade summan, "antingen det sker", skriver konungen till honom den 21 oktober 1717, "att de till krigstjänst odugeliga sättas uppå torp och gatehus och de derpå befintlige dugelige tagas till krigstjänsten eller på annat sätt, emedan 953 man till de anslagne regementenes kompletterande måste tagas ut, på hvad sätt det ock sker". Det begärda atalet uttogs nu visserligen, men en stor del därav befanns oduglig till krigstjänst, emedan det dugliga manskapet emellertid skaffat sig tillfälle att fly undan och begiva sig till orter, som varit fria från anteckning, varför konungen gav befallning, att såväl på insockne hemman som andra ställen så många duktiga karlar, dock ej några bönder, skulle uttagas, att de odugliga med dem kunde utbytas. De odugliga roteringskarlarna åter skulle sättas på de gårdar, varifrån de dugliga togs, "kunnandes jorden i nödfall så väl brukas af en till krigstjänst odugelig som af en fullkommen karl, men vår tjänst ej lika befordras". Deltog i norska fälttåget 1718. År 1721 mönstrades regementet i Karlskrona och följande år sammanslogs det med Bergsregementet (yngre) i Malmö.
[Litteratur: Karolinska Krigares Dagböcker 9 (Varia 12). Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Historisk Tidskrift årgång 1886 av J. A Lagermark]

Uppbåd, lantmilis (1710-1714-);
Den 17 januari 1710 kungjorde Skånes guvernör Magnus Stenbock "et bewekligt bref til samteliga Sweriges inwånare, deruti han upbodade dem, at gemensamt gripa till wapen och hjelpa den nya Armeen". I december samma år beställde han fanor till dessa nya enheter. Beträffande Skåne är anskaffningen känd mera i detalj: "Dessa Fanor woro 23 til antalet, nemligen en för hwart Härad i Gouvernementet, hwite til färgen, och hade å ena sidan Häradets wapen måladt och å andra sidan wackra för Allmogen upmuntrande wersar, dem Han (Stenbock) härtil låtit göra af då warande Krigs-Fiscalen Anders Schenling (blev år 1713 gift med en dotter till år 1709 avlidne borgmästaren Psilander i Simrishamn)". Försummelser mot uppbådsplikten kunde bli föremål för hårda straff.
11. Ingelstads härad
"Wij wiljom wåga med tappert mod,
Till kongens tiänst både lijf och blod"
12. Järrestads härad
"För hustru och barn, sampt egendom wår,
Frimodigt wi fäckta: ty Gud med oss står"
17. Albo härad
"Låtom oss samfälligt möta fienden med tappert mod,
Med Gudz hielp skall han få stötar, och bada i sitt blod"
[Litteratur: Meddelande XXX, Kungl. Armémuseum, 1969; Engeströmska samlingen ESB VIII,2,62,KB, De Territorio Jerrestad, J G Alsing]

Norra skånska infanteriregementet (1811-1994)
Rotesoldat(1811-1816), Soldat
Regementet uppsattes 1811 genom extra rotering i Kristianstads län med en styrka av 1.244 man. Regementet deltog i 1813 års fälttåg i Tyskland och 1814 års i Norge. Från 1816 blev regementet indelt i likhet med övriga infanteriregementen, nummerstyrkan nedsattes till 1.000 man och indelningen utsträcktes att omfatta delar av Malmöhus län.
[Litteratur: Skåne och Regementet av E. Dahlberg, Norra skånska regementet 1811-1994]

Södra skånska infanteriregementet (1811-)
Rotesoldat (1811-1816), Soldat
Regementet uppsattes 1811 genom extra rotering i Malmöhus län med en styrka av 1.283 man. Regementet deltog med 1 bataljon i 1813 års fälttåg i Tyskland och 1814 i Norge. Från 1816 indelt i likhet med övriga infanteriregementen, nummerstyrkan nedsattes till 1.002 man, och indelningen utsträcktes att omfatta delar av Kristianstads län. Mer om detta regemente finns att läsa här.
Du kan söka i vårt register över soldaterna som tillhörde Albo och Ingelstads kompanier vid detta regemente. 
[Litteratur: Södra skåningarna 1811-1949 av T. Winberg. Otryckt på landsarkivet i Lund: Biografiska anteckningar om Kgl. Södra Skånska Infanteriregementets officerskår 1811-1961 av Bengt Rundqvist. Anteckningar om indelta soldater vid Södra Skåningarna av Claes Granhäll]
 

Lantvärn (1808-1810)
Lantvärnsman, förstärkningsmanskap
Den 14 mars 1808 påbjöds att ett lantvärn skulle uppsättas av alla vapenföra ogifta män mellan 18 och 25 års ålder. På detta sätt skulle man få 30.500 man som en behövlig förstärkning av krigsmakten. I Skåne uppsattes sex lantvärnsbataljoner. Flera av de skånska lantvärnsmännen hamnade i Malmö för att användas som galärroddare på de där varande kanonsluparna. Liksom vargeringsmanskapet saknade lantvärnet helt militär utbildning. Lantvärnet upplöstes 1810.
[Litteratur: Lantvärnet 1808-1809 av Samuelsson, 1944]

Båtsmän:

Skånska städernas båtsmän (1658-1748)
Båtsman
I början av 1600-talet ålåg det städerna, att uppställa bösseskyttar eller båtsmän, och sedermera en båtsman för var 10:e borgare, men denna skyldighet förbyttes kort därefter i ständigt underhåll av ett visst antal sjöfolk. Detta antal utgjorde vid slutet av 1600-talet för städerna i Sverige samt Visingö 1.769 man, varav 892 i fred och 877 man fördubbling i krig. Dessa båtsmän, var i allmänhet tillslagna närgränsande Rotebåtsmanskompanier, utom Skånska och Blekingska städernas, Uppstädernas och Stockholms stad båtsmanskompanier, som utgjorde 3 särskilda kompanier. Enligt indelningsverket så skulle Simrishamn hålla 4 ordinarie båtsmän i fred och ytterligare 4 extraordinarie vid krig. Vid sidan av dessa båtsmän, som städerna var skyldiga att ständigt hålla, fördubblingen utgjordes dock endast i krigstid, förekommer så kallat enrolleringsmanskap till flottan. Redan 1675 hade förslag gjorts, att den sjövana kustbefolkningen i Bohus län skulle "enrolleras", för att i krigstid användas på flottan. Men först under Karl XII:s regering kom "enrollering" av större omfattning till stånd. Den 27 februari 1704 utfärdades nämligen av kung Karl XII befallning, att så många av kustbefolkningen i Bohus län, Skåne och Halland, som var dugliga och sjövana, skulle "enrolleras". Enrolleringsmanskapet indelades i kompanier, däribland ett skånskt. Stadsbåtsmännen drogs in 1748, mot erläggande av vakansavgift. Hemsida om båtsmän m.m.

Inkvarteringar:

Efter Skånska kriget 1709-1710 kom ett flertal svenska regementen att förläggas i Skåne. Allmogen tvingades ta emot soldater och ryttare för inkvartering. 2-4 man kom på varje hemman. Redan sommaren 1711 var allmogen så utblottad att bönderna själva måste tigga ihop maten till inkvarterade soldater. År 1712 var inkvarteringen i Skåne så tryckande att den "förorsakar landet en total ruin, om det längre kontinueras skall". Den 10 mars 1710 utfärdade Magnus Stenbock den order som förlade regementena till olika delar av Skåne:

År 1712 var totala antalet inkvarterade soldater och ryttare inkvarterade i Skåne c:a 13.100 man. Därav var 5.850 ryttare, 4.500 fotfolk (soldater) och 600 man artilleri- och stallstaten samt 2.200 värvade trupper. Året därpå var minst 12.000 man inkvarterade i Skåne hos allmogen.

I oktober 1716 fanns i Skåne 1.937 officerare, 8.694 ryttare, 10.081 fotsoldater och 202 trumslagare och pipare.

Våren 1718 fanns i Skåne, utöver landskapets egna trupper, endast livdrabanterna, tyska regemente, polska regemente, Upplands femmänningar och en avdelning grenadjärer. Upplands femmänningar låg då bl.a i Ingelstads härad - vilket inte minst framgår av domböckerna...

Allmän litteratur:
Bidrag till den store nordiske krigs historie av Danska generalstaben (flera band)
Dräkt och uniform av Erik Bellander
Hästen i det karolinska rytteriet av Henry Waxberg
Karl XII:s officerare av Adam Lewenhaupt
Karolinska Förbundet Årsbok 1916 - Svenska armén åren 1700-1709 av C. O Nordensvan
Karolinska Förbundet Årsbok 1919 - Svenska armén åren 1709-1718 av C. O Nordensvan
Karolinska Förbundet Årsbok 1920 - Svenska arméns regementen 1700-1718 av C. O Nordensvan
Karl XII på slagfältet - Generalstaben
Meddelande från Lifrustkammaren Nr 2 - Svenska kungliga huvudbanér samt fälttecken av R. Cederström
Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket, 2 band - C. Grill
Swedish colors and standards of the Great Northern War 1700-1721 av D. Schorr and L-E Höglund.

Militärhistoriska hemsidor:
Svenska regementen
Svenska uniformer
Gradbeteckningar
Skånska trumpetare
Register över hemkomna ur ryska fångenskapen efter freden i Nystad år 1721
Den Gustavianska tiden och Gustav III krig mot Ryssland 1788-90
De svenska regementenas uniformer i slaget vid Poltava
Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek
Dragoner vid K6 (Skånska Dragonregementet) i Ystad åren 1897-1927

Tillbaka till Österlenforskning

Denna sidan är hämtad från: www.osterlen.com/slaktforskning