Krigsmakt
av Magnus Lindskog

Sveriges krig 1658-1814

1655-1660 Karl X Gustavs polska krig

1656-1658 Karl X Gustavs ryska krig

1656-1658 Karl X Gustavs första danska krig

1658-1660 Karl X Gustavs andra danska krig

1666                            Andra bremiska kriget

1674-1679 Förbundskriget

1700-1721 Stora nordiska kriget

1741-1743 Hattarnas ryska krig

1757-1762 Pommerska kriget

1788                            Teaterkriget

1788-1790 Gustav III:s ryska krig

1805-1810 Gustav IV Adolfs krig mot Frankrike

1808-1809 Finska kriget

1808-1809 Kriget mot Danmark

1810-1812 Kriget mot England

1813-1814 Karl XIV Johans krig mot Napoleon

1814                            Kampanjen mot Norge
 

Ryttare:

Södra skånska kavalleriregementet - Skånska Dragonregementet (1676-1927-)
Ryttare (1676-1805) - Karabinjär (1805-1822) - Dragon (1822-)
Regementet har sitt ursprung från Ramsvärds regemente till häst, vilket värvades i Kronobergs län 1676. Efter fredslutet 1679 förlades regementet, som från början var avsett att förläggas till Blekinge, i Malmöhus och Kristianstads län. 1680 påbörjades regementets indelning med 1.000 rusthållsnummer i Skånes södra och östra delar. År 1833 ökades skvadronsantalet från 8 (à 125 man) till 10 (à 100 man).
Friryttare (1710-1719)
Den 4/12 1709 skrev Karl XII ett brev till defensionskommissionen vari han beordrade att vid landsregementena hemma i Sverige skulle uppsättas ytterligare 6 ryttare vid varje kompani, s.k. friryttare. På varje kompani uttogs de sex bästa ryttarna och ställdes på värvad stat. De skulle vara fria från handräckning och kommenderingar, men i stället vara beredda att när som helst rycka ut och hastigt samlas såsom en slags ständig piket. I de uttagnas ställe skulle rusthållarna mot erhållande av legan sätta in annan ryttare. Kostnaden härför fördelades visserligen på samtliga rusthållare, men kändes dock som en ökad börda under dessa svåra tider. Efter Karl XII:s död ( 30/11 1718) upphörde "frirytteriet" och de flesta ryttarna lär åter ha hamnat vid ett av kompaniets (ordinarie) rusthåll.
[Litteratur: Kungl. Skånska Dragonregementets historia del 1- personhistoriska anteckningar över officerare och civilmilitärer av officers rang 1676-1900, del 2 - Organisation och krigshistoria 1676-1721, del 3 - Historia, del 4 - Kompletteringar till del 1 och tillägg för tiden 1901-1927 av C. G. von Platen. Karolinska Krigares Dagböcker 6, Självbiografiska anteckningar 1677-1721 av överste Anders Koskull. Karolinska Förbundets Årsbok 1977, forts. 1722-1743, A. Koskulls anteckningar. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Skånska Dragonernas Musikkår]

Norra skånska kavalleriregementet - Skånska Husarregementet (1658-1927-)
Ryttare (1658-1801) - Linjedragon/dragon (1801-1807) - Husar (1807-)
Den 21 maj 1658 gav Karl X Gustav från Göteborg order om Skånska kavalleriregementets upprättande. Efter regementets nyuppsättning 1709/10 benämndes kompanierna: Liv-, Överstelöjtnantens, Majorens, Sandby, Bjäre härad, Billesholm, Landskrona och Månstorp. Från 1760 hade regementet även en "sekond major" (senare 2:a major) med Billesholms kompani som indelning. Efter 1833 ökades skvadronsantalet från 8 (à 125 man) till 10 (à 100 man).
[Litteratur: Den skånske husaren. Karolinska Krigares Dagböcker 8, Överste Nils Gyllenstiernas berättelse 1702-09.  Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund]

Skånska tre- och femmänningsregementet till häst (1700-1721)
3-männingsryttare, 5-männingsryttare (och möjligen 3 och 5-männingsryttare)
Regementet uppsattes 1700 av rusthållare vid Norra och Södra Skånska kavalleriregementena samt vid Smålands kavalleriregemente med tremänningar (333 man från varje regemente). 1703 fick de skånska rusthållarna även uppsätta femmänningar (tillsammans 400 man), vilka förenades med detta regemente. I stället överflyttades tremänningarna från Småland till Upplands femmänningsregemente till häst. Efter 1710 års generalmönstring reducerades regementet till 800 man. 1716 erhöll detsamma namnet Skånska tremänningsregementet till häst. 1720 5/9 gjordes det oberidet och understacks enligt kungligt brev den 6 maj och 31 augusti 1721 under Östra och Västra Skånska regementena samt Bergs- och Västgöta tremänningsregemente till fots. (10 kompanier till reduceringen 1710, därefter 8)
[Litteratur: Skrifter utgifna af personhistorisk samfundet: 9 - Namnlistor över officerskåren vid svenska s.k. männingsregementen till häst och ståndsdragoner. Rustningar i Sverige under det Stora Nordiska kriget av Roland Persson. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund]

Adelfanans skånska kompani ( -1809)
Adelsryttare
Karl XI organiserade på 1680-talet förbandet till 6 kompanier, varav ett blev det Skånska (Skåne, Halland och Blekinge) om 100 man meniga. Vid den svenska adelsfanan skedde ersättningen av manskap på samma sätt som vid de indelta kavalleriregementena. Sammandrogs och överfördes våren 1702 till Livland, tillhörde sedan konungens armé. Ett sammansatt kompani under ryttmästare Bagge stod vid Lewenhaupts armé. Tillfångataget efter Poltava och sedan nyuppsatt. I allmänhet därefter icke sammandragen. Efter 1743 (regementet uppgick då till 395 man) gjordes aldrig mera någon "uppsättning" av adelsfanan, och inga generalmönstringar hölls. Att få rekryter mötte ändå ingen som helst svårighet. Någon tjänstgöring kom ju aldrig i fråga; adelsryttarnas skyldigheter inskränkte sig till att en gång om året anmäla sin adress hos kompanichefen. Däremot åtnjöto de frihet från vissa kronoutskylder och behövde ej ha något annat slags "laga försvar", behövde således ej ta årstjänst eller dylikt. Befälet började, i mån av avgång, reduceras omkring 1793, samt boställen och indelningar att indragas till kronan. År 1809 indrogs befälslönerna, och efter 1823 benämndes dess ringa återstod f.d. Adelsfaneregementet, men regementet avskaffades inte formellt förrän 1901.
[Litteratur: Karolinska krigares dagböcker 10 - Generalmajoren Friherre Alexander Hummerhielms dagbok 1707-1708. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Adelns rusttjänst och adelsfanans organisation efter 1680. Historisk Tidskrift årgång 44, häfte 3, Stockholm 1924 av Per Sörensson]

Kronprinsens husarregemente (1757-1927)
Husar, Kronprins husar
Regementet har sitt ursprung från en husarkår, som 1757 uppsattes av Putbus och von Platen i Tyskland. År 1772 överfördes regementet till Sverige och förlades i städer på västkusten och i Skåne. Under 1800-talet var regementet förlagt i Malmö, Simrishamn (1773-1799,1807-1822), Ystad (till 1882), Ängelholm (till 1883) och Helsingborg (till 1897). Regementet var fram till 1901 värvat.
[Litteratur: Kort översikt över Kronprinsens husarregementes historia av G. Peyron. Minnesblad ur Kronprinsens Husarregementes historia av Holger Rosenkrantz. Kronprinsens Husarregementes Minnestropps hemsida]

Kungl. Maj:ts Livskvadron (1716-1718)
Ryttare
Då den hemvändande drabantspillran var för liten att uppträda som självständigt förband, uppsatte konungen på hösten 1716 en "Lifskvadron" genom uttagande av 6 man ur varje kavallerikompani, vilken ställdes under drabanternas befäl. Totalt uttogs till denna trupp 360 av de bästa ryttarna ur Livregementet till häst, Östgöta kavalleri, Norra och Södra skånska kavalleriregementena. Inga andra fick antagas än de som hade följande egenskaper: 
"1. Infödde svenske karlar, som
2. Sjelfva hafva lust dertil.
3. Hafva aldrig lärt något handtvärck.
4. Äro af ordentlig längd och storlek.
5. Spenslige til växten.
6. Friske, utan vank och lyte.
7. Om 20 till 30 års ålder.
8. Ogifte.
9. Quicke och hurtige till sinnes.
10. Otorstige.
11. Aldrig skämt ut sig i någon högmålshandel.
12. Aldrig begått någon neslighet.
13. Aldrig stått något straff"
Livskvadronen deltog i norska fälttåget. Vid mönstringen 1718 bestod Livskvadronen av två avdelningar (divisioner) om vardera tre troppar, med en befintlig styrka på 349 man. Blev upplöst efter Karl XII:s begravning 1719.
[Litteratur: Livskvadronens historia av Tor Schreber von Schreeb. Karl XII:s drabanter av Oswald Kuylenstierna]

Vargeringen (1741-1811)
Vargeringskarl, reservkarl
År 1741, då det ansågs nödigt att skapa reserver för den indelta armén, uppstod vargeringen, vilken utgjordes på så sätt att varje rote eller rusthåll ålades att hålla en reservkarl under det den ordinarie soldaten eller ryttaren var i fält. Kronan stod för beväpning och beklädnad; en del övningar och större truppsammandragningar förekom. Även inför Pommerska kriget (1757-1762) uppsattes Vargeringen vid alla regementen som skulle gå i fält. I samband med kriget 1788-1790 spelade vargeringen en viktig roll. Då detta krig krävde reserver, sökte Gustav III genomföra en vargering så beskaffad att rotarna/rusthållen 2 och 2 tillsammans uppsatte en vargeringskarl. Denna vargering avsågs att kunna utkommenderas, om rikets gränser hotades. Vargeringen upphävdes praktiskt taget 1791, då på bondeståndets begäran medgavs, att vargeringsnumren i fredstid fick hållas vakanta. År 1808 uppsattes vargeringen för sista gången och blev då även inkallad samtidigt med de ordinarie soldaterna/ryttarna. Vargeringen i Skåne upphävdes icke förrän i samband med antagandet av den extra roteringen och förstärkningsmanskapet vid 1809-1810 års riksdag.

Dragoner:

Skåne-Bohus dragonregemente (1661-1679)
Dragon
Uppsattes 1661 varav 4 kompanier dragoner kom att förläggas i Skåne och Blekinge. Åtminstone ett av dessa kompanier var förlagt inom södra delarna av Österlen. Efter det "Skånska kriget" (1675-79) så reducerades regementet till en skvadron, varvid det fick sitt namn Bohus dragonskvadron och blev då indelt i Bohus län 1685-89. Regementet benämndes efter sina regementchefer: Överste Kagg 1661-1664; Överste Sperling 1664-1676; Överste von Post 1676-1677; Överste Douglas 1677-1679.
[Litteratur: Nils Bielke och det svenska kavalleriet 1674-1679 av Per Sondén. Kungl. Bohusläns Regemente och dess hembygd 1-3 av H E Uddgren. Kungl. Bohusläns regemente 1661-1920 av Zetterlund & Uddgren]
 

Skånska Ståndsdragonregementet (1700-1721)
Dragon, ståndsdragon, prästdragon, prinsdragon
Då de dragoner, som inom det egentliga Sverige skulle uppsättas av adeln, prästeståndet, andra ståndspersoner samt bergslagen, översteg det antal, som beräknats, befalldes den 6 september 1700, att ännu ett regemente ståndsdragoner skulle uppsättas på så sätt, att till de 200 dragoner, som överste Kjell Kristoffer Barnekow åtagit sig att värva, skulle lämnas 400 dragoner, uppsatta inom Skåne, Halland och Blekinge samt, om så behövdes Småland och Östergötland. Regementena bar till en början namn efter sina resp. chefer. Regementet överfördes 1702 till Östersjöprovinserna. Nummerstyrkan fastslogs den 22/12 1703 till 600 meniga, varvid regementet samtidigt formerades på 8 istället för 6 kompanier. Kungen skrev den 10 januari 1707 till överstelöjtnanten vid regementet, H W Wrangel, om att regementet skulle ökas till 1.000 man. Detta löstes bl.a genom att 200 artillerikuskar blev tagna till dragoner vid regementet. Föll efter Poltavaslaget 1709 i rysk fångenskap. Redan den 13 september samma år uttryckte konungen sin önskan om dess återuppsättande, varom kungligt brev utkom den 30/11 1710. Den 24/1 1712 utfärdade Senaten skrivelse om dess uppsättande. De som 1712 ej kunde uppsätta dragon ”in natura” blev tillåtna att istället, i ett för allt, erlägga 200 daler silvermynt. Dessa pengar var i slutet av 1712 till största delen uppburna och insatta i ränterierna. Pengarna kom dock att användas till andra ändamål och hade ännu i september 1714 inte återställts. Den 6/5 1713 föreskrevs om värvning och nummerstyrkans höjande till 1.000 man. 1716 erhöll regementet namnet Skånska ståndsdragonregementet. Hösten 1721 reducerades detsamma och manskapet fördelades på Bergs- samt Östra och Västra skånska infanteriregementena.
[Litteratur: Karolinska krigares dagböcker 10 - Kompani- och kommandojournal vid skånska ståndsdragonerna, förd av kaptenen Gustaf Wilhelm Coyet 1702-1704. Joachim Lyths dagbok, kornett vid skånska ståndsdragonerna 1705-1722. Alexander Magnus Dahlberg - En karolins lefnadslopp, dragon vid skånska ståndsdragonerna 1704-1708. Skrifter utgifna af personhistorisk samfundet: 9 - Namnlistor över officerskåren vid svenska s.k. männingsregementen till häst och ståndsdragoner. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Prins Maximilian Emanuel af Würtenberg av Max Schürer von Waldheim. KFÅ 1957, s.97]

Västgöta ståndsdragonregementes skånska kompani (1703-1717)
Ståndsdragon, Dragon
Nya "adels- och prästdragoner" uppsattes år 1703 på grund av rådets befallning därom den 11 november 1702. Skånes kontigent av sådana adels- och prästdragoner steg till 102 man. Detta manskap skulle presteras "in natura" (med dragon, häst o mundering) och ingen fick istället erlägga penningar. Alla de i Sverige år 1703 sålunda uppsatta ståndsdragoner bildade ett enda regemente. De från Skåne utgjorde ett kompani för sig. Manskapet skulle underhållas av dem, som uppsatte detsamma, även då det för en kortare tid kallades till övning. Övningsmöten hölls vanligen ett par gånger årligen. Hela det skånska kompaniet hade en enda gemensam övningplats, Dalby, till år 1707. Först efter danskarnas infall i Skåne 1709 kom dessa trupper att användas i strid. År 1709 förlades det skånska kompaniet, under befäl av kapten Dahlepihl, i Malmö för att förstärka garnisonen där. År 1717 övergick dragonerna vid Västgöta Ståndsdragoner till Livdragonregementet.
[Litteratur: Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Skrifter utgifna af personhistorisk samfundet: 9 - Namnlistor över officerskåren vid svenska s.k. männingsregementen till häst och ståndsdragoner. Tillståndet i Skåne under Magnus Stenbocks Guvernörstid år 1707-1711 av Karl Enghoff. Kriget i Skåne 1709-1710 av Arthur Stille]

Livdragonregementet (1700, 1704, 1707)
Livdragon
Värvningspatent för Livdragonregementets uppsättande (600 man) utfärdades 1699 20/12. Endast svenskt manskap skulle rekryteras. Vid generalmönstringen år 1700 5/9 hade 96 av de nyvärvade 600 dragonerna  "hemprovins" Skåne. Den 26 januari 1707 utsände defensionskommissionen kungens befallning att utöka livdragonerna med 600 man - till totalt 1200(?) - och 100 trossdrängar genom värvning. Härvid meddelades, att om ifrågavarande antal icke kunde erhållas på vanligt sätt, "så tillåter Kungl. Maj:t officerare vid lifdragonerna att med officerare vid de hemma i landet varande tre- och femmänningsregementena samt de extra ordinarie dragoner accordera om sådant godt och dugligt manskaps upplåtande, som har lust godvilligt gå i fält, mot 20 daler s. m. erläggande för var man, varför annat manskap vid förenämnda regementen i stället kan anvärfdt bliva". År 1707 togs till följd av kungens befallning femtio man från Skånska tre- och femmänningsregementet till rekrytering av livdragonerna. Så hade skett en gång tidigare, nämligen år 1704. Hästar och munderingar skulle konungen anskaffa, vapen anbefalldes krigskollegium tillhandahålla. Fånget efter Poltava 1709. Återuppsattes med stora svårigehter till högst 600 man. År 1717 övergick dragonerna vid Västgöta Ståndsdragoner till Livdragonregementet. Regementet ingick efter 1721 i Åbo- och Björneborgs läns kavalleriregemente, som då övergick till att bli ett dragonregemente.
[Litteratur: Några blad ur Livdragonregementets historia av Jan von Konow i Karolinska Förbundets Årsbok 1959, s. 83-92. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Tillståndet i Skåne under Magnus Stenbocks Guvernörstid år 1707-1711 av Karl Enghoff]

Benderska skvadronerna - Benderska dragonregementet (1709-1717)
Dragon
Efter Karl XII:s ankomst till Bender i Turkiet i juli 1709 lät han fördela sitt manskap (683 man) på två skvadroner. Befälet över den ena skvadronen gav han till överstelöjtnanten, Göran Silfverhielm, vid Södra skånska kavalleriregementet och den andra till majoren vid samma regemente, Anders Koskull. År 1712 beordrade kungen (överstelöjtnant) Koskull att även antaga överstelöjtnant Silfverhielms skvadron och göra dem till dragoner. År 1713 i oktober omvandlades de båda skvadronerna till ett regemente med 8 kompanier under befäl av Överste Koskull. Efter utmarschen ur Turkiet deltog regementet i Svenska Pommerns och Stralsunds försvar. Det manskap som hemkom 1716 övergick till det Tyska Dragonregementet.
[Litteratur: Karolinska Krigares Dagböcker 6, Självbiografiska anteckningar af överste Anders Koskull. Karolinska Förbundets Årsbok 1977, forts. A. Koskulls anteckningar. Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget  av Lars-Eric Höglund. Annotationer öfver Konung Carl XII:s Hjeltebedrifter av Johan Hultman. Kalabaliken vid Bender av August Quennerstedt]

Soldater:

Garnisoner
Soldat
Fästningar fanns i Malmö, Landskrona, Helsingborg (revs 1679) och Kristianstad (revs 1679 men återuppbyggdes igen senare). I dessa fästningar fanns en oftast värvad garnison. När det rådde fred så permitterades flertalet av soldaterna ut på landsbygden.

Skåne-Blekinge (infanteri-)regemente (1658-1680?)
Soldat
Redan tidigt (1660) samordnades Kristianstads län och Blekinge till ett utskrivnings-, roterings- och militärområde. En svår ställning fick rotmästarna vid de olika rotarna, särskilt vid nyutskrivning. Vid utskrivning av soldat för roten kom två olika kategorier ifråga: antingen städjades en härtill villig krigstjänstduglig man, som då blev "Lagskrifwin Knecht", eller också föll en viss kategori under pliktmässig utskrivning: yngre hemmasöner , gårdsdrängar, hantverkare och var då "Siälfwskrifwin Knecht". Alla dessa utskeppades från hemlandet, till det svenska rikets biländer; först till Tyskland (1659-1665), sedan till Balticum och Ingermanland (1666-1686). Sommaren 1660 hade 588 knektar utskrivits från Kristianstads län och Blekinge, av vilka blott 445 inställde sig. De övriga sällade sig till skogarnas fredlösa. Enbart 1666 överfördes 600 man från Skåneland till garnisonstjänst i Riga, Pernau, Narva o.s.v. År 1674 utskrevs 212 (varav blott 7 avvek) man från Blekinge och Kristianstad län. I det senare länet utskrevs 700 man år 1676. Ännu i slutet på 1680-talet levde enbart i Riga ett 70-tal gamla blekingska och skånska knektar, av vilka 25 var gifta i Riga, men blott 7 hade sina hustrur i Skåne. Förhållandena i baltikum var ytterst svåra och t.ex år 1675 hotade de skånska knektarna i Nyenskans att skära halsen av sina "svenska" officerare och överlämna befästningen till moskoviterna.
Regementet förekommer under benämningarna (regementschefer):
____-1672 Överste Duderstedts skånska infanteri
1672-1673 Överste Klemens Grubbenhielms Skåån- och Blekingska infanteri
1674-1680 Generalmajor "Bartold de Mortaignes Blekinge och Kristianstads läns infanteri
Det upplöstes omkring 1680. I samband med byggandet av Karlskrona så uteslöts Blekinge från utskrivningsområdet. 
[Litteratur: Skånska kriget 1675-79: Fanor och uniformer av Lars-Eric Höglund. Ett blad ur Skånelands riksdanska och östdanska tidevarv av Carl-Gustaf Liljenberg]

Skåne-Hallands (infanteri-)regemente (1658-1684?)
Soldat
Malmöhus län och Halland samordnades till ett utskrivnings-, roterings- och militärområde. Överste Jacob von Hargens regemente (1662-1664) slogs i maj/jun 1664 ihop med detta regemente.
Regementet förekommer under benämningarna (regementschefer):
1660-1668/69 Överste E Silfversparre
1669-1678 Överste Kristoffer von Günterberg
1679-1684 Överste Joachim von Cronman
1684- Ingermanländska garnisonsregementet
[Litteratur: Skånska kriget 1675-79: Fanor och uniformer av Lars-Eric Höglund.]

1704 års utskrivning
Soldat
Kungen skrev den 27 oktober 1703 till defensionskommissionen och ålade denna tänka ut hur man skulle ersätta förlusterna vid de i Kurland stående (Upplands-, Smålands- och Närke-Värmlands) tremänningsregementen. Kommissionen svarade den 20 november med ett förslag att genom utskrivning uttaga det erforderliga behovet, vilket först uppskattades till 1.000 man, sedan 800 man, i Skåne och Halland, där rotering inte fanns. Kungen godkände den 29 december åtgärden med styrkans fastställande till 900 man att fördelas mellan regementena. Innan detta skedde, hade Putbus regemente upphört att finnas; dess återstående bataljon hade sammaslagits med den återstående bataljonen av Lewenhaupts regemente, och det sålunda bildade regementet bar sedan hans namn. Utskrivningen ägde emellertid rum, om än defensionskommissionen hyste vissa betänkligheter mot densamma enär båda landskapen ifråga för att vara befriade för utskrivning erlade sina utskrivningspenningar. Nu erhöll kommissionen hos konungen, att dessa utskrivningspenningar skulle efterskänkas, men därtill nekade konungen, enär de voro anvisade till underhåll av de i Skåne förlagda trupperna. Han lovade istället, att landskapen skulle bli befriade från tre- och femmänningar, vilka emellertid redan utgått.

1708 års utskrivning
Soldat
Allt ovanstående oaktat ålades Skåne och Halland 1708 en förnyad utskrivning (i Lund den 4 augusti 1708 - det talas om att socknarna fick släppa till var sjätte man) utan hänsyn till kommisionens varning, att en sådan "lärer falla landet mycket svår och utblotta detsamma på manskap". Styrkan bestämdes av kungen till 1.847 man och (120 trossdrängar), och han avslog framställningen om utskrivningspenningarnas efterskänkande; dock medgavs generalguvernören rätt att göra undantag. Detta manskap som 1708 utgått från Skåne och Halland till rekrytering av då för tiden i Livland och Kurland stående tremänningsregementen, skulle enligt konungens befallning 1710, så gott det lät sig göras, bildas 2 regementen på värvad fot, vilka sedermera skulle rekryteras och underhållas som andra värvade regementen. De skånska rekryterna kom att ingå i Per Baners sammansatta garnisonsregemente i Riga, som upplöstes 1710 och allt nationalsvenskt manskap hemkallades.
[Litteratur: Försvaret av Östersjöprovinserna av Fredrik Arfwidsson, Tillståndet i Skåne 1707-1711 av Karl Enghoff]

Östra skånska utskrivningsregementet till fot (1711-1722)
Soldat
Hela det enrollerade manskapet i Skåne1712 utgjorde litet över 12.000 man, av vilka de 2.000 dugligaste (var 6:te man) då utskrevs till de två skånska utskrivningsregementena - Östra och Västra. Av de återstående var de flesta gubbar, krymplingar eller sjuka. Östra skånska utskrivningsregementets Livbataljon garnisonerades i Kristianstad, resten förblev på rotarna. Bataljonen marscherade sedan till skansarna i Karlskrona samt återkom däreifrån starkt reducerad. År 1713 blev 320 man beordrade att hålla vakt vid Råås retranchement, och samma år beordrades 200 man till Pommern, vilka återkom redan följande år, då åter 350 man beordrades till Karlskrona; dessa återkom samma år. 
Den 31 januari 1717 påbjöd konungen till rekryterandet av de extraordinarie infanteriregementena en utskrivning, som inte skulle gravera rust- och rotehållarna. Denna utskrivning kallades stundom enrollering, men vanligtvis nya roteringen. Landshövdingarna fick befallning att upprätta förteckningar på alla klockare och organister på landet, försvarskarlar, gårds- och arbetsdrängar hos officerare, adeln och andra ståndspersoner, överloppsmanskap, gärningsmän på landet, dagsverkstorp, dikare, tröskemän, strandsittare, som ej var enrollerade, fiskare, arbets- och försvarskarlar på slott och kungsgårdar, gästgivaredrängar, borgare, som ej betalade över 6 daler s:mt i skatt och kontribution, tullvisitörer, besökare, tullknektar, strandridare, "bönåsar" och allt löst folk i städerna och på landet. Uttagandet av detta manskap gick till på så sätt att de upptecknade karlarna fördelades i rotar och i varje rote uttogs en karl. Antalet karlar i varje rote var olika i olika län. I Skåne sattes fem karlar i varje rote. Till den som togs till knekt, måste de övriga i roten sammaskjuta 20 daler s:mt, varav knekten genast erhöll 10 daler. De övriga 10 lämnades under försegling till den officer, som blivit kommenderad att vara närvarande vid utskrivningen, för att senare användas till knektens behov. Guvernören i Skåne berättar den 21 oktober 1717, att blott 427 man hade uttagits av de 4.779, som blivit antecknade, förklarade konungen, att det ej kunde vara någon svårighet att få ut det begärda antalet, nämligen 953 man, helst som det förut uppgivits, att över 1.600 man var dugliga till krigstjänst, varför han lämnade guvernören frihet att själv utse medel och utvägar att anskaffa den erfordrade summan, "antingen det sker", skriver konungen till honom den 21 oktober 1717, "att de till krigstjänst odugeliga sättas uppå torp och gatehus och de derpå befintlige dugelige tagas till krigstjänsten eller på annat sätt, emedan 953 man till de anslagne regementenes kompletterande måste tagas ut, på hvad sätt det ock sker". Det begärda atalet uttogs nu visserligen, men en stor del därav befanns oduglig till krigstjänst, emedan det dugliga manskapet emellertid skaffat sig tillfälle att fly undan och begiva sig till orter, som varit fria från anteckning, varför konungen gav befallning, att såväl på insockne hemman som andra ställen så många duktiga karlar, dock ej några bönder, skulle uttagas, att de odugliga med dem kunde utbytas. De odugliga roteringskarlarna åter skulle sättas på de gårdar, varifrån de dugliga togs, "kunnandes jorden i nödfall så väl brukas af en till krigstjänst odugelig som af en fullkommen karl, men vår tjänst ej lika befordras". Deltog i norska fälttåget 1718. År 1721 mönstrades regementet i Karlskrona och följande år sammanslogs det med Bergsregementet (yngre) i Malmö.
[Litteratur: Karolinska Krigares Dagböcker 9 (Varia 12). Den karolinska Arméns uniformer under Stora Nordiska Kriget av Lars-Eric Höglund. Historisk Tidskrift årgång 1886 av J. A Lagermark]

Uppbåd, lantmilitie (1710-1714-);
Den 17 januari 1710 kungjorde Skånes guvernör Magnus Stenbock "et bewekligt bref til samteliga Sweriges inwånare, deruti han upbodade dem, at gemensamt gripa till wapen och hjelpa den nya Armeen". I december samma år beställde han fanor till dessa nya enheter. Beträffande Skåne är anskaffningen känd mera i detalj: "Dessa Fanor woro 23 til antalet, nemligen en för hwart Härad i Gouvernementet, hwite til färgen, och hade å ena sidan Häradets wapen måladt och å andra sidan wackra för Allmogen upmuntrande wersar, dem Han (Stenbock) härtil låtit göra af då warande Krigs-Fiscalen Anders Schenling (blev år 1713 gift med en dotter till år 1709 avlidne borgmästaren Psilander i Simrishamn)". Försummelser mot uppbådsplikten kunde bli föremål för hårda straff.
11. Ingelstads härad
"Wij wiljom wåga med tappert mod,
Till kongens tiänst både lijf och blod"
12. Järrestads härad
"För hustru och barn, sampt egendom wår,
Frimodigt wi fäckta: ty Gud med oss står"
17. Albo härad
"Låtom oss samfälligt möta fienden med tappert mod,
Med Gudz hielp skall han få stötar, och bada i sitt blod"
[Litteratur: Meddelande XXX, Kungl. Armémuseum, 1969; Engeströmska samlingen ESB VIII,2,62,KB, De Territorio Jerrestad, J G Alsing]

Norra skånska infanteriregementet (1811-1994)
Rotesoldat(1811-1816), Soldat
Regementet uppsattes 1811 genom extra rotering i Kristianstads län med en styrka av 1.244 man. Regementet deltog i 1813 års fälttåg i Tyskland och 1814 års i Norge. Från 1816 blev regementet indelt i likhet med övriga infanteriregementen, nummerstyrkan nedsattes till 1.000 man och indelningen utsträcktes att omfatta delar av Malmöhus län.
[Litteratur: Skåne och Regementet av E. Dahlberg, Norra skånska regementet 1811-1994]

Södra skånska infanteriregementet (1811-)
Rotesoldat (1811-1816), Soldat
Regementet uppsattes 1811 genom extra rotering i Malmöhus län med en styrka av 1.283 man. Regementet deltog med 1 bataljon i 1813 års fälttåg i Tyskland och 1814 i Norge. Från 1816 indelt i likhet med övriga infanteriregementen, nummerstyrkan nedsattes till 1.002 man, och indelningen utsträcktes att omfatta delar av Kristianstads län. Mer om detta regemente finns att läsa här.
Du kan söka i vårt register över soldaterna som tillhörde Albo och Ingelstads kompanier vid detta regemente. 
[Litteratur: Södra skåningarna 1811-1949 av T. Winberg. Otryckt på landsarkivet i Lund: Biografiska anteckningar om Kgl. Södra Skånska Infanteriregementets officerskår 1811-1961 av Bengt Rundqvist. Anteckningar om indelta soldater vid Södra Skåningarna av Claes Granhäll]

Lantvärn (1808-1810)
Lantvärnsman, förstärkningsmanskap
Den 14 mars 1808 påbjöds att ett lantvärn skulle uppsättas av alla vapenföra ogifta män mellan 18 och 25 års ålder. På detta sätt skulle man få 30.500 man som en behövlig förstärkning av krigsmakten. I Skåne uppsattes sex lantvärnsbataljoner. Flera av de skånska lantvärnsmännen hamnade i Malmö för att användas som galärroddare på de där varande kanonsluparna. Liksom vargeringsmanskapet saknade lantvärnet helt militär utbildning. Lantvärnet upplöstes 1810.
[Litteratur: Lantvärnet 1808-1809 av Samuelsson, 1944]

Båtsmän:

Skånska städernas båtsmän (1658-1748)
Båtsman
I början av 1600-talet ålåg det städerna, att uppställa bösseskyttar eller båtsmän, och sedermera en båtsman för var 10:e borgare, men denna skyldighet förbyttes kort därefter i ständigt underhåll av ett visst antal sjöfolk. Detta antal utgjorde vid slutet av 1600-talet för städerna i Sverige samt Visingö 1.769 man, varav 892 i fred och 877 man fördubbling i krig. Dessa båtsmän, var i allmänhet tillslagna närgränsande Rotebåtsmanskompanier, utom Skånska och Blekingska städernas, Uppstädernas och Stockholms stad båtsmanskompanier, som utgjorde 3 särskilda kompanier. Enligt indelningsverket så skulle Simrishamn hålla 4 ordinarie båtsmän i fred och ytterligare 4 extraordinarie vid krig. Vid sidan av dessa båtsmän, som städerna var skyldiga att ständigt hålla, fördubblingen utgjordes dock endast i krigstid, förekommer så kallat enrolleringsmanskap till flottan. Redan 1675 hade förslag gjorts, att den sjövana kustbefolkningen i Bohus län skulle "enrolleras", för att i krigstid användas på flottan. Men först under Karl XII:s regering kom "enrollering" av större omfattning till stånd. Den 27 februari 1704 utfärdades nämligen av kung Karl XII befallning, att så många av kustbefolkningen i Bohus län, Skåne och Halland, som var dugliga och sjövana, skulle "enrolleras". Enrolleringsmanskapet indelades i kompanier, däribland ett skånskt. Stadsbåtsmännen drogs in 1748, mot erläggande av vakansavgift. Hemsida om båtsmän m.m., Naval History, Båtsmanshållet i Skåne 1704-1721

Inkvarteringar:

Efter Skånska kriget 1709-1710 kom ett flertal svenska regementen att förläggas i Skåne. Allmogen tvingades ta emot soldater och ryttare för inkvartering. 2-4 man kom på varje hemman. Redan sommaren 1711 var allmogen så utblottad att bönderna själva måste tigga ihop maten till inkvarterade soldater. År 1712 var inkvarteringen i Skåne så tryckande att den "förorsakar landet en total ruin, om det längre kontinueras skall". Den 10 mars 1710 utfärdade Magnus Stenbock den order som förlade regementena till olika delar av Skåne:

År 1712 var totala antalet inkvarterade soldater och ryttare inkvarterade i Skåne c:a 13.100 man. Därav var 5.850 ryttare, 4.500 fotfolk (soldater) och 600 man artilleri- och stallstaten samt 2.200 värvade trupper. Året därpå var minst 12.000 man inkvarterade i Skåne hos allmogen.

I oktober 1716 fanns i Skåne 1.937 officerare, 8.694 ryttare, 10.081 fotsoldater och 202 trumslagare och pipare.

Våren 1718 fanns i Skåne, utöver landskapets egna trupper, endast livdrabanterna, tyska regemente, polska regemente, Upplands femmänningar och en avdelning grenadjärer. Upplands femmänningar låg då bl.a i Ingelstads härad - vilket inte minst framgår av domböckerna...

Allmän litteratur:
Bidrag till den store nordiske krigs historie av Danska generalstaben (flera band)
Dräkt och uniform av Erik Bellander
Hästen i det karolinska rytteriet av Henry Waxberg
Karl XII:s officerare av Adam Lewenhaupt
Karolinska Förbundet Årsbok 1916 - Svenska armén åren 1700-1709 av C. O Nordensvan
Karolinska Förbundet Årsbok 1919 - Svenska armén åren 1709-1718 av C. O Nordensvan
Karolinska Förbundet Årsbok 1920 - Svenska arméns regementen 1700-1718 av C. O Nordensvan
Karl XII på slagfältet - Generalstaben
Meddelande från Lifrustkammaren Nr 2 - Svenska kungliga huvudbanér samt fälttecken av R. Cederström
Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket, 2 band - C. Grill
Swedish colors and standards of the Great Northern War 1700-1721 av D. Schorr and L-E Höglund.

Militärhistoriska hemsidor:
Svenska regementen
Svenska uniformer
Svenska utmärkelser
Gradbeteckningar
Skånska trumpetare
Register över hemkomna ur ryska fångenskapen efter freden i Nystad år 1721
Den Gustavianska tiden och Gustav III krig mot Ryssland 1788-90

Tillbaka till Österlenforskning

Denna sidan är hämtad från: www.osterlen.com/slaktforskning