Simrishamn

Pastorat: Simrishamn, Simris, Ö Nöbbelöv, Järrestad och Gladsax
Härad: (Järrestad)
Kommun:
1863-1970 Simrishamns stad
1971- Simrishamn

Litteratur:
Andrén, E, Simrishamn. En gammal stad på Österlen. 1974
Glimberg, U, Udi wor kiöbsted Simbritzhaffn. En krönika från vår sista danska tid 1611-1660.1981
Hanssen, B. Innehavare av handels- och ämbetsmannagårdarna i Simrishamn 1706-1900.
Holmström, A. Cimbrishamnia 1759. 1971
Landsarkivet i Lund skriftserie 2. Biskopsvisitationer i Skåne 1697, sid. 95-108. 1991
Linné, C. Skånska resa 1749, sid. 137-140. 1751
Wallin, C, Kristianstads län 1762, sid. 33. 1981
Wollin, A, Råd- och handelsmannen Carl Magnus Wollin. En simrishamnsborgare på 1700-talet. 1952

Kyrkoböcker (SVAR)
Kyrkoböcker (Arkiv Digital)
Begravningar och böter 1673-1721
Simrishamns lasarett (SVAR)
Simrishamns sjömanshus (SVAR)
Skråarkiv skomakare (SVAR)
Simrishamn år 1681
Simrishamn år 1691
Simrishamn år 1694
Simrishamn år 1698
Simrishamn år 1699
Simrishamn år 1706
Simrishamn år 1708

Simrishamn år 1714

Simrishamn år 1728
Simrishamn år 1733
Simrishamn år 1737
Simrishamn år 1742
Simrishamn år 1750
Borgmästare i Simrishamn   
Rådmän i Simrishamn
Tullnärer i Simrishamn

Ur: Historisk, Oeconomisk och Geographisk Beskrifning öfver Christianstads län - 1767 ( av J. L. Gillberg)
CIMBRICEHAMNS STAD (a)

(a) Är en siö Stad wid östersjön belägen 6 mil ifrån Christianstad, och lärer ofelbart hafwa sitt namn af de gamla Cimbrer, som därifrån under sin anförare Beor eller Biarm utgådt till utländska orter Danska Historie Scribenterne Strelov och J. Lau-Volff, utom flere witna härom sägande, att denne Stad har sitt namn af de Cimbrer som härifrån utgådt år 2264 efter weldenes skapelse, eller som det annars räknas, 607 år efter syndafloden. Hwarcken af historien eller andra acta, har man någon underrättelse om thenne urgamla Stadsens första anläggning.

Skall man tro gammal sägen, så har Cimbrishamn warit en hamn för fordna Staden Tommerup där dess Inbyggare haft sin siöfart, dåck har man fast mera anledning tro att Cimbricehamns Stad wist warit till för XII Seculo. Uti Gragi Hist Christiani III p.6.så wäl som uti äldre auctorer förekommer namnet Cemmershafn, och år 1536 wet man med wisshet att Cimbricehamns Stad haft sine deputerade på Herredagen i Kiöpenhamn. Där är bekant, att denne Stad af fordna Danska konungar warit med goda Privilegier försedd, ehuru Stadsens gamla Papper och Privilegier under fordna tiders Swåra krigslågor blifwit plundrade samt bordtförde, och af fundna Protocoller wet man, at Cimbricehamns Stad, uti Danska tiderne, drifwit handel på utrikes orter, så ock haft 2:ne Instantier af Rådstufwu- och kämnärsrätter.

Uti förra ofredstider,är denne Stad, som warit öppen och utan wärn, blefwen utmärglad af brandskatter och skiöflande, så wäl af fienden, som af de så kallade snapphanar, såsom ock af många Eldswådor, hwilcka i Mannaminne kunna nämnas under åren 1723 [eg. 1724], 1733 och 1741. En skants in wid staden och söder om hamnen, är år 1700 gienom kongl. Rådets och Fäldtmarschalkens Herr Grefwe Stenbocks föranstaltade worden uppkastad, som i Danska kriget 1715 och följande åren bewarade både Stade och hamnen för fientligit inbrått, men är nu förfallen och ruinerad, dåck finnes därpå 4 st. JärnCanoner qwarstående.

Cimbricehamns Stad, som nu förtiden är med ett Staqvet af stengiärde inhägnad, har allenast en tullport; är bebygd med korswärcks hus, hwaraf endel äro snygge och med tegel täckte, samt en del med halmtak försedde: äger ett litet wackert tårg merendels med trän kringsatt och i Staden ser man, utom gränder, en wacker Gata gående ifrån tullporten neder till siön samt 127 st. nummererade tompter in alles.

Kyrckor har Staden en S:te Nicolai kallad, är täkt med tegel, äger intet orgelwärck utan allenast ett Positiv, och wid Stadsens tullport ser man Rudera efter ett Capell som säges warit bygt af Lybeckare, då de i förra tider legat här på sillfiske.

Manufacturer äro här i Staden inga, utom ett tegelslageri, ett litet stycke utom Staden anlagt 1736, hwilcket drifwes med all flit samt gifwer en god tillwärckning så af mur- som taktegel.

Qwarnar har Staden 2:ne st. som gå med wäder.

Åkerjorden, donerad af konung Christian IV i Dannemarck, på dät staden däss bättre skulle hafwa sin utkomst,är ungefärligen 280 tunneland, fördelt i 2:ne wångar af skarp och sandig art, men ingen hömarck, och otillräckeligit muhlbete allenast i wångarne då de ligga i träde.

Fiske uti saltsiön hafwer staden någorlunda godt, dåck tillförene ömnogare, bestående uti torsk, sill, flundror, tobbis, ål och lax, samt någon karp och rudor i några på egorne belägne dammar.

Hamnen för Staden är öppen, så att wissa windar kunna indrifwa Fartygen på Landbacken och dem fördärfwa, hwarföre de ock, öfwer wintrarne, förlägges uti andre och säkra hamnar, såsom uti Carlscrona och Carlshamn, till bewarande. Efter Underdånigst giorde ansökningar af Stadsens Borgerskap, har Hans kongl. Maj:st år 1750 allernådigst tillåtit, att en Brygga af 190 alnars längd med Glasiner, till en början af denna hamnens förbättrande år 1752 blifwit bygder, men det öfriga arbetet har sedan kommit att stadna, och dät dertill anskaffade timbret blifwit förlagt under betäckning wid stranden.

Stadsens Rörelse består förnämligast i spannemåls handel, och äro nu wid Staden 6 st. större och mindre Fartyg, hwilcka årligen Transportera på flere inrikes orter emellan 7 till 11000 Tunnor, samt återtaga till Stadsens och Landtmannens förnödenhet, salt, järn, timber, bräder och tjära med det mera, warandes nu förtiden de handlandes antal 10 st. så ock finnes iblandt borgerskapet allehanda slags handtwärkare, förutan fiskare, wagnmen och arbeteskarlar.

Plantagerne bestå egenteligen uti Tobak som planteras uti Stadsens lyckor och Trägårdar, hwarutinnan man ser, utom ordinaira frukteträn, Winranckor, Fikon, Muhlbärs och Wahlnötte trän.

Stadsens Wapn eller sigill består uti en Lax och en Båt som wisar sig slutande på ett haf och änteligen så styres denne Stad nu för tiden af en Borgmästare, 4:ra Rådmen och en Notarius, så ock finnes uti Staden en Trivial Schola.

Sjövant folk på Österlen år 1742



Ordförklaring: Läst – mått på ett fartygs lastförmåga (skeppsläst), åren 1726-1863: 1 läst = 2448 kg

Källa: Kristianstads läns landskontor Giab:8, LLA (ur artikel tidigare publicerad i Släkt & Bygd).

Skatteköp 1700-1825
Skatteköp var ett köpeavtal, varigenom äganderätten till kronojord övergick från kronan till enskild person och den sålda kronojordens natur ändrades till skattenatur.

   
   

Militär "garnison" i Simrishamn

1700-1707 Dalregementet (liten kontigent)
1710-1711 Västmanlands regemente (i Järrestads härad och Simrishamns stad)
1712- Överstelöjtnant Störs bataljon (ett kompani "saxare" under kapten Kropp)
1714 Artillerister "11 man äro Commenderade till Ystadh och Cimbritzhamn"
Källa: Krigskollegium Krigskollegii kansli, Krigskollegii brevböcker, SE/KrA/0001/E c/78 (1714), bildid: A0065992_01577
1752-1753 Drottningens Livregemente till fot (liten kontigent)
1773-1799, 1806-21 Kronprinsens husarregemente (en skvadron)

Ur: Österlen av Börje Hanssen

Spannmålshandeln i Simrishamn dominerades vid slutet av 1700-talet av familjerna Areschoug och Ovenius. Den förra härstammade från en prästman i staden på 1600-talet och den senare hade varit bosatt i Simrishamn sedan förra delen av 1700-talet. Genom talrika ingiften hade de båda familjerna kommit att bilda en enda släkt. Änkan Christina Areschoug (född 1749) bedrev i egen person stor handelsrörelse på 1790-talet. Hon var född Ovenius. Hennes son Johan (1770-1825) äktade en Dorothea Ovenius (född 1782). Gamla handlanden Magnus Carlsson Areschoug (1730-1806), som för övrigt innehade gården närmast nordost om tullbommen, var gift med Maria Christina Ovenia (död 1794). Deras dotter Anna Margareta (född 1760) gifte sig med storhandlaren Hendric Terning Ovenius (1757-1817). Det sistnämnda parets son Terning Magnus Ovenius (1787-1827) äktade Engela Petronella, född Areschoug (1804-1857). Hon var dotter till spannmålshandlaren Carl Areschoug (1771-1808) i hans äktenskap med Lovisa Ovenius (1778-1850). En förmodad bror till Hendric Terning Ovenius hade även gift sig med en Areschoug. Hon hette som änka Engela Ovenius (1758-1801) och var mor till Lovisa, gift med ovannämnde Carl Areschoug. Magnus Carlsson Areschougs och Maria Christina Ovenias son Hendric Areschoug (1758-1818) hade en dotter, Anna Maria, som gifte sig med handlanden Henrich Ovenius. Handelsmannnen Petter Erhard Areschoug slutligen, som dog 1795, var gift med Christina Catharina Ovenius. Deras son var ovannämnde Carl Areschoug. Samtliga representanter för denna släkt voro födda i Simrishamn. Det var tydligen dem länsmannen i Gladsax Carl G. Leth syftade på, när han i sin inlaga till landshövdingen av 1789 påtalade, att all spannmålshandel i den närbelägna staden var förenad i fyra eller fem bemedlade släktingars händer. De fem största och mest välbelägna gårdarna i Simrishamn tillhörde mycket riktigt familjerna Areschoug och Ovenius.

Åter till huvudmenyn